30 december 2015

Filetspets



Innan året tar slut hinner vi med en spetsteknik till. Turen har kommit till filetspets, som verkar vara rätt okänd i våra trakter, men som man likväl kommer över både nu och då. Första gången jag kom i kontakt med filetspets var på ett loppis, himmelriket för spetsjägare. Andra gången var på ett museum. Båda gångerna blev jag förbryllad över tekniken jag inte kunde placera. Någon sa att den var estnisk, de flesta sade inget alls för de visste inte heller vad det var för spets. Långt senare, när jag lagt ett par exemplar till min spetssamling, fick jag veta att de glesa och spartanska spetsarna som ofta är gjorda av grov bomullstråd kallas filetspets. Filet är franska och betyder nät.

Filetspetsduk. Fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors.
Filetspetsen broderas på en knuten nätbotten. Själva bottnen görs med samma teknik som man knyter ett fisknät och med ett likadant verktyg i mindre skala. Utvalda hål i nätet fylls sedan med stoppstygn och på så vis skapas ett spetsmönster baserat på kvadrater. Tekniken har använts i Finland från 1600-talet men kan ibland vara svår att skilja från hålsömsbroderier. Ett säkert kännetecken för filetspetsar är knutarna i nätets hörn. 

Filetspets som metervara. Fotograferade vid Svensk-Finlands textilarkiv i Åbo.
Vanligen hittar man filetspets i form av dukar, stora som små. Men vid Svensk-Finlands textilarkiv i Åbo hittade jag faktiskt några exemplar som gjorts som löpande spetsar.

Filetspetsduk som underlag för bandgrind. Fotograferad vid Jakobstads museum.







29 december 2015

Enkel mönsterstickning


För ett par inlägg sedan skrev jag om de populära Anelmaiset-sockorna som görs i olika vackra ränder i mer och mindre vidlyftig mönsterstickning. Den rikliga mängden mönster kan kännas  överväldigande om man inte är en van mönsterstickare. Ibland är det knepigare än det låter att få till det så att resultatet varken drar ihop sig eller blir ojämnt. Men det finns enklare sätt att mönstra vackert på, därför vill jag visa de här söta små sockorna som jag beställde åt lilla sonen veckan innan jul. Vi spenderade veckan hos hans mormor, och det är verkligen praktiskt, inte minst ur sockperspektiv.
 När jag insåg att vi inte hade några sockor som matchade hans blå svampbody, och i samma veva insåg att jag inte hinner sticka några dylika dagtid innan han vuxit ur bodyn i fråga (och inte orkar vara uppe nattetid och sticka dem för den delen), kunde jag helt enkelt beställa ett par av mormodern. Så lyxigt.
Vad gäller garnen blev det man tager vad man haver. Där har vi samma egenskap, sonens mormor och jag, vi vill börja på direkten. Mörkblått (170) och naturvitt (011) var enkelt att hitta på hemmaplan, som den sockstickare hon är hade hon en stor hög av Novitas 7 bröder-garn tillhanda. Så även deras röda nyans (549), men den var alldeles för bjärt, så det fick bli Gjestal Maijas röda (204) istället, som är betydligt murrigare. Nu är ju dessa garnkvaliteter inte i samma grovlek, och det kan ställa till problem i mönsterstickning av mer invecklad art, men i detta enkla fall funkade de riktigt fint ihop.



Mönsterstickning med enkla prickiga ränder. På de mönstrade varven används bara två färger och det blir inga långa garnändar på avigsidan. Enkelt och sött. (Lapptäcket på bilden hade också jag när jag var bebis.)

Ett tips när man stickar sockor med slätstickade skaft till barn, är att göra en smal resår längst ner på skaftet innan man börjar med hälen. På så vis kniper sockorna om lite kring vristen och de hålls bättre på. Har man en fem månaders bebis som ägnar en stor del av sin vakna tid till att sparka hejvilt med benen är detta ett ypperligt trick som gör att sockorna hålls på minst fem minuter längre än annars.









24 december 2015

God jul


Julhälsningar åt alla. Lilla Måns fick en återbrukad tomteluva i år. När julkortet skulle tas sydde jag hastigt hop den av en gammal t-shirt. Han poserade så snällt så, i ca 147 bilder, sen råkade han rulla över på rygg, och där satt den, julbild 2015. God jul!

23 december 2015

Paketeringstips



(Grävlingskortet ritat av Anna Lolax)
Handarbeten är uppskattade presenter. Det är gåvor gjorda med kärlek och omsorg från början till slut. Särskilt till julen är det många handarbetare som väljer att ge bort sockor, vantar, halsdukar och tröjor. Här kommer ett litet tips på hur man kan slå in sina mjuka paket så de blir riktigt snofsiga. För som ni vet är detaljerna lika vitktiga som helheten. En tilltalande utsida på presenten ger dubbel glädje, och med detta tips blir innehållet svårare att gissa också, och spänningen töjs ut. Dessutom passar dethär tipset ypperligt för de som har ont om tid.


Tipset är enkelt. Spara alltid alla kartonger som diverse saker du köper kommer i, stora som små. Öppna försiktigt upp limfogen, sväng kartongen ut och in och limma ihop igen. Vips har du en ny och fin slät kartong att paketera dina handarbeten i. Bara att sätta på ett snöre och skriva en liten julhälsning.
Från dethär...

... till dethär.
Använd gärna textila snören, garnsnoddar eller platta mönstrade band att dekorera kartongen med. På så vis kan mottagaren återbruka såväl kartong som snöre nästan gång hen ska ge bort en present.
 På kartongens insida syns vad kartongen ursprungligen innehållit. Det gör att tipset sprids vidare och nästa år kanske mottagaren väljer att paketera sina julklappar på samma enkla vis. Fram för återbruk och enkla lösningar, mindre skräp och mer kärlek. God jul!



Originalidé härifrån.

22 december 2015

Flugvirkning



Fattas en julklapp? Ännu hinner du fixa det. Oberoende om mottagaren är kille eller tjej, vuxen eller barn, sätt dig ner och virka en rosett så är saken klar. En enkel liten accessoar som alla kan använda. Under hakan, i håret eller som brosch.

Den grå rosetten är lilla ungens allra första fluga. När han bar den var han bara drygt tre veckor gammal, nu är han redan fem månader. Till en så liten figur gick det jättesnabbt att virka en rosett. Den är gjord i grått bomullsgarn med fasta maskor och nedtag i bakre maskbågen, virkad runt som en cylinder. Efter att jag fäst trådarna veckade jag cylindern på mitten och virade några varv av garnet runt mitten och fäste. Gör man en större rosett kan man virka ett omtag, men till en tre veckor gammal snubbe blir det alldeles för bökigt. Något som också blir bökigt när man har att göra med så små och smala halsar är att ha ett band som fäster flugan runt halsen. Därför skippade jag det och sydde helt enkelt fast flugan ovanpå översta knapphålet i skjortan, men lämnade en liten öppning så att knappen ändå kunde knäppas. Och skjortan ja, inte för mitt liv kunde jag hitta vare sig färdiga kragskjortor i butiken, på loppiset eller ens ett mönster till en skjorta i storlek 56 bland mina mönstertidningar. Så det blev till att gradera om ett Ottobre-mönster från 68 till 56 och sy en pytteskjorta av ett italienskt supertunt bomullstyg som jag hade liggande. Ska man vara fin så ska man.


Till en fluga i större storlek virkar man ett band att fästa den runt halsen med och en ögla samt en knapp. Gör man en brosch syr man fast rosetten på en broschnål, och ska den användas i håret fäster man den på ett hårspänne eller en hårsnodd.

21 december 2015

Plastfri prasselleksak till bebisen



Bebisar älskar saker som låter. Skrammel, prassel och plingplong. Våran Måns är inget undantag. Men har man en mamma som undviker plastleksaker är det svårt att få sig en ordentlig prasselsak. Tur att samma mamma gillar att sy egna mjukisdjur.
 När man tillverkar egna mjukisdjur kan man undvika polyester både vad gäller yttertyget och stoppningen. För polyester är plast i en annan form. Bomullstyg och yllestoppning är betydligt bättre alternativ, speciellt som små bebisar suger och smakar på alla sina leksaker.
 På pinterest såg jag häromveckan några riktigt gulliga fladdermöss, t.ex. denhär, och tänkte att fladdermusvingar borde vara ypperliga att prassla med. Eget "mönster "till vårt mjukisdjuret gjorde jag såklart, enligt principen sy en söm, se hur formen blir - sy vidare om det blev bra. Det roliga med den tekniken är att man kan börja på direkt och djuret växer fram och får sin form efter hand. Det tråkiga är att vill man göra ett till likadant mjukisdjur så har man inget mönster att gå efter.


Materialet blev en gammal svart t-shirt i bambu-bomullstrikå, bomullstyg från en sjuttiotalsklänning och ylle till stoppning samt små bitar vit vadmal till ögon. Fördelarna med återvunna tyger som tvättats många gånger är att alla överlopps kemikalier vid det laget har tvättats bort, samt att man helt enkelt inte behöver köpa nytt. Men hur gör man med själva prasslet då, det kommer ju vanligen från just plast? Tack vare Sara Johanssons (Saras Eviga) instagramkonto, fick jag reda på att Clas Ohlson faktiskt säljer komposterbara plastpåsar gjorda av majs - och de prasslar lika bra som andra påsar. Med dessa inhandlade satte fladdermusproduktionen igång. Två lager majspåsar inuti vingarna gav ett trevligt prasselljud. Låt mig presentera Fladdermusen Siv, en plastfri prasselleksak i återvunnet material, med prasselvingar av majspåsar.






15 december 2015

Sock bunny


Visst är det väl för märkligt, lägger man in fyra likadana svarta strumpor i tvättmaskinen kan man vara säker på en sak - ut kommer de i alla fall inte i sin ursprungsform. Med lite tur tar man ut fem strumpor, med otur bara tre. Efter sitt varv i tvättmaskinen är strumporna inte bara olika stora utan dessutom olikfärgade och det värsta - olika mycket elastiska. Riktigt så illa är det tack och lov inte varje gång, men det händer förvånansvärt ofta att man får fylla på i bunten med udda strumpor som blivit singlar av helt okända anledningar. Och vad gör man med dem då? Tja, använder dem, så udda som de är, eller omvandlar dem till små gulliga djur. 


På pinterest finns tusentals versioner och modeller på sockdjur, apor, griser, lemurer och kaniner, för att nämna några.  Jag spanade först in denhär, denhär och denhär kaninen, men gjorde sedan en egen version. Min kanin är gjord av två sockor, ett par babysockor i bomullsfrotté i världens minsta storlek som är tillräcklig i ungefär två dygn. För att få fluffigare yta vände jag sockorna ut och in, så fick frottéytan bli kaninpäls. Den gröna jumpern är en liten bit av en urväxt sparkbyxa, allt annat är gjort av sockorna. Som stoppning använde jag ylle, för en plastfriare värld. Ögon och nos är också sydda med yllegarn.
Såhär ser kaninens lilla svans ut.



13 december 2015

Stygn i luften


Spetsarnas historia kan spåras långt bak i tiden, ända till 1500-talet. Men det gäller bara de två spetstyper som kallas äkta spetsar. Den ena av de två har jag redan skrivit om, den knypplade spetsen, och här följer den andra, den sydda spetsen. 
 Är man noga med historien är den sydda spetsen ännu äldre än den knypplade. Den är en släkting till broderiet, som så många spetsar, och uppstod när mer och mer av bottentyget drogs ur ett broderi, tills det bara återstod stygn i luften. 
 De skira luftstygnen blev aldrig populära i Finland. En kort stund vid förra sekelskiftet ägnade man sig åt spetssömnad, men tekniken vann aldrig mer mark än så. Därför kan man utgå från att de äldre bevarade sydda spetsarna som finns troligen är importerade, men inte heller de förekommer i någon större utsträckning. 
 Sydda spetsar formas enbart med nål och tråd. Som hjälpmedel fungerar papper, kartong och stödtyg. Motivet byggs upp kring tillfälliga konturstygn och när spetsen är klar lösgörs den från stödmaterialet. Vanligen används langettstygn, men variationerna av stygn är oändliga. Tråden kan vara grov eller fin så länge den är slitstarkt. Silke och lin har används traditionellt sett, men också bomull lämpar sig bra för spetssömnad.

Spetsen på bilden hänger i ett fönster vid Brages Friluftsmuseum i Vasa. Jag har länge letat ett exemplar av sydd spets utan resultat, men jag tror att detta kan vara ett dylikt. Om någon motsäger sig, vänligen låt mig få veta. 


Källor: PitsikirjaSaramäki, Rinna (2010). Hämeenlinna,WSOY. 
Lankatekniikoiden Käsikirja, Koskennumrmi-Sivonen, R. (Red.) (2013). EU, WSOY.

9 december 2015

Tyllspets



Tyllspetsen blev populär i slutet av 1800-talet. Då uppfanns nämligen tyllmaskinen på vilken man tillverkade det tyg som blev botten till tyllspetsen. På tyllen broderade man sedan spetsmotiven med nål eller tamburnål. En tamburnål liknar en tunn virknål med spetsig ända. Man sticker tamburnålen genom det på båge spända tyget och drar upp broderingstråd från avigsidan och ”virkar” genom tyget. Resultatet kallas tambursöm och liknar kedjestygn men är en betydligt snabbare teknik än sydda kedjestygn.
 Vanliga stygn i tyllspetsar förutom tambursöm och kedjestygn är langettstygn och i vissa fall även plattsöm. Det finns tyllspetsar med inslag av grövre trådar och band och tyllspetsar där vissa partier har dubbla lager tyll. På så vis blir spetsen väldigt levande.

Tyllspetsar med plattsöm. Detalj av frudräkt från 1909, fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors.

Tyllspets i veckad volang. Detalj av bruddräkt från 1885, fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors.

 Tyllspetskrage. Detalj av ungmorsklänning från 1857, fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors. 

Tyllspetsdukar vid Pedersörenejdens hembygdsmuseum.

I serien om spetsar har jag hittills skrivit om:







8 december 2015

Bandspets




Bandspets är en sydd (eller knypplad) spets där en del av motivet byggs upp av ett färdigt band. Bandet kan vara platt eller runt och allt från en halv millimeter till flera millimeter brett. Det formas på förhand enligt ett givet mönster, böjs, viks och fästs sedan på plats när resten av spetsen sys. De sydda partierna skapar en skirare genomskinlighet gentemot bandet och kan bestå av tunna eller grövre nät. Motiven är, som så ofta när det gäller spets, blommor och blad, sirliga snirklar eller geometriska former. 
 Det finns bandspetsar både som metervara och sådana som runda eller har andra former. Bilden upptill visar en rund bandspetsduk i grovt bomullsgarn med motiv av platta vävda band. Spetsarna längst ut i kanterna på bilden nere har bandmotiv av runda band som blir konturer på det skirare mönstret. 
 En speciell sorts bandspets är Battenbergspetsen, andra förekommande namn är renässansspets och på engelska princess lace tape.


3 december 2015

Mammas blommiga sockor



För ett par veckor sedan skrev jag och tipsade om tekniken blommor på rad. Här kommer ett konkret exempel där tekniken använts i ett par sockor. Stickerskan är min mamma, och sockorna är inspirerade av Anelma Kervinens färgglada blommiga mönstersockor som kallas "Anelmaiset". I Novitas socktidning Sukkalehti by Novita 2015 finns mönster till ett par knälånga Anelmaiset. På facebook kan man följa Kervinen i den slutna gruppen Voihan Villasukka! eller på webbplatsen Anelmaiset, också på facebook.


Mammas sockor är stickade i Novitas 7 bröder i färgerna naturvitt 010, mörkblått 170, cyklamen 563 och ett litet inslag av ljusrosa 522. Blomman är virkad och påsydd i efterhand. 


30 november 2015

Solspets





Solspetsen har fått sin namn av formen, den är cirkulär och strålar från mitten. Andra förekommande termer för samma typ av spets är Teneriffaspets, brasiliansk spets eller spets i roséteknik. Solspets är kanske den mest beskrivande termen, och det låter också vackrast i mina öron. 

 Solspetsen är gles i sin uppbyggnad och består oftast av runda former. Tekniken påminner om vävning, där trådarna som ska bli solens strålar varpas upp på en cirkulär stomme, och med början från mitten "vävs" eller sys inslagstrådarna runt, runt. Solspetsen härstammar från broderi, och har liksom många andra spetsar utvecklats när bottentyget försvunnit och bara stygnen blivit kvar.  
 Solspetsar hittar man alltid nu som då i loppislådorna. De många identiska solarna är vanligen sammanfogade till runda eller rektangulära dukar. När tekniken kommit till Finland har jag inte hittat någon information om, men den har nog varit mäkta ovanlig i jämförelse med frivoliteter, virkade och knypplade spetsar.

25 november 2015

Stickad spets



Stickningen är en av våra käraste handarbetstekniker. Och vilken mångfaldig teknik. Skirt och sirligt, grovt och stickigt, mjukt och värmande. Möjligheterna är oändliga, och förstås kan man även sticka spets.

Med maskor, minskningar, ökningar, omslag och vridningar kan man skapa spets med hjälp av stickning, för hand eller på specialstickmaskin. På vanlig stickmaskin går det faktiskt också att sticka spets, men då så kallad trådspets. Trådspetsen görs egentligen som ett tvåfärgsmönster men man använder ett "huvudgarn" och en sytråd. På håll ser sytrådsmaskorna ut som tomrum och spetseffekten skapas. 
 Stickad spets är mycket skör, bryts en tråd repas spetsen lätt upp och passar sig därför inte att motivklippas i efterhand utan att först stärkas. Mer om stärkning kan man läsa här.

I följetongen om spetsar finns hittills inlägg om följande spetstyper:

23 november 2015

Vitbroderi och engelsk brodyr


Spetsar är en återkommande förälskelse för mig. Det finns inte bara en papperspåse eller gammal kartong i mitt skåp, till bredden fyllda med gamla härliga spetsar. Egentligen har jag väl alldeles för mycket av dem,  men de är ju så underbara. Hur skulle man kunna göra sig av med sådana gamla skatter? 
 Vid olika tillfällen hittar jag olika favoriter i mina spetskartonger. Ibland är det den skira tyllspetsen jag älskar mest, ibland den brunaktiga gamla knypplade duken, ibland de geometriska grovt virkade lakansspetsarna. Det beror på dagen, på humöret och på orsaken till att jag gräver bland spetsarna - ännu en gång. 

En sökterm som lett en besökare in här på bloggen var "hur ser man skillnad på knypplad spets och...". Hemligheten bakom att bli spetsexpert är att tumma sig igenom mängder och åter mängder av spetsar. Kika noga på var och en, sortera de som är likadana och läsa på. Sen är det förstås till fördel att ha lite koll på olika handarbetstekniker också, det hjälper en i starten. Men, för spetsintresserade tänkte jag köra en presentation av de olika spetsarna som finns i mina gömmor. Jag har redan tidigare skrivit om den knypplade spetsen och om frivolitetspetsar. Detta inlägg handlar om vitbroderi och engelsk brodyr, som av vissa inte skulle kategoriseras som spets, medan andra ser det som självklart att de diskuteras i spetssammanhang. Man väljer själv sin åsikt. För mig representerar de definitivt en sorts spets.



Liksom hålsömsspetsar utgår brodyr från ett färdigt tyg. Brodyr består av mönster uppbyggda av hål vars kanter broderas med täta langettstygn. Ju tätare stygn desto bättre kvalitet. Helst ska stygnen sitta så tätt att tyget inte skymtar mellan dem. Mindre hål görs med vassa instrument som pressar isär trådarna, för större hål klipper man bort material. Vitbroderi syftar på att bottnen liksom broderiet är vita. Brodyr är föregångaren till den sydda spetsen och har tusentals år på nacken. Under 1700-talet blev brodyrspetsen populär som prydnad på underkläder i Europa.



De tre närbilderna av brodyrspetsar är fotograferade på Pedersörenejdens hembygdsmuseum




21 november 2015

Första paret Purmovantar



Det är rätt spännande att ha en bebis som chef. Precis när man snajat hur "arbetstiderna" ser ut, då ändrar rutinerna. Här trodde jag att vi hittat en för evigt fungerande rytm där han snällt somnar vid 22-tiden och jag kan sticka till midnatt... Men plötsligt ruskas det om, därav bloggtorkan. Ikväll är han tillbaka i sitt gamla mönster, få se hur länge vi kör på denhär gången.
 Det börjar bli ett tag sedan jag publicerade mönster på Purmovanten. Ett betydande antal personer hörde av sig och ville ha det utskriftsvänliga pdf-mönster jag erbjöd, vilket de också fick. Inga bevis på att någon faktiskt stickat vantarna har dock dykt upp - förrän nu. En kvinna med rötter i trakten skickade mej bilden nedan. Britta, som hon heter, har stickat Purmovantarna i garnet Ulrika från Svarta Fåret och hade fått finfint beröm för dem. Oj så roligt att höra, tusen tack för bilden Britta.



Som ni ser i översta bilden har jag själv också börjat på ett par Purmovantar i Novitas 7 bröder. Det är egentligen väl hårt i min smak, jag skulle helst bara sticka i Drops Lima för tillfället, men eftersom jag shoppat Novita på rea är jag väl tvungen att använda upp det. 

När vi är inne på vantar och egna mönster, så fick jag nys om en vantfestival som årligen äger rum i Tornedalen, Sverige. Nästa festival går av stapeln 4 mars 2016, och i samband med den ordnas en vanttävling där man fritt kan delta med ett par vantar som man stickat i eget mönster. Kriterierna är som följer:

Vantarna görs i valfri teknik men enligt eget mönster som ej publicerats tidigare. De ska vara handgjorda och bestå av 100% ull. Vantarna ska gärna ha en liten berättelse eller ett namn. 

Den som vill delta skickar in sitt bidrag till adressen nedan senast 20 februari. Vill man ha tillbaka vantarna bifogar man ett frankerat kuvert. Hmm, jag har redan en idé på en vante jag skulle vilja delta med... Måste fila lite på design, mönster och teknik bara. 

11ans Hantverkscenter
Box 228
980 62 Junosuando 


16 november 2015

Sticka förkortade varv (rätstickning)



I ett par nyligen avslutade stickprojekt har jag kommit över termen "förkortade varv". Eftersom det var nytt lät det krångligt till att börja med, men som brukligt är med stickning visar det sig ofta att det krångliga är att ta sig tid att prova på. När man väl testat är det vanligen lätt och logiskt. 
 Förkortade varv är varv som bara stickas delvis, dvs. man stickar ett bestämt antal maskor och gör sedan en vändning och stickar tillbaka. Tekniken används för att ge form åt plagg, t.ex. skapa kilar eller forma utbuktninger eller snedda till saker.

(Hjälp, jag insåg nyss vad problemet var med min stickade igelkott som jag gjorde i årskurs 1 i lågstadiet. Den blev sned och märklig och hålig. Förmodligen var det för att jag av misstag vände mitt i varvet. Fröken tog sig inte tid att granska den nämnvärt utan tillät sig skratta åt den. Fult gjort.) 

I rätstickning är det enkelt som bara den att göra förkortade varv, men gör man inte den lilla knixen blir det ett hål där man vänder. Knixen följer här i bilder och ord:


Sticka det angivna antalet maskor. 


För höger sticka bakom garnet. Lyft följande maska.


Vänd arbetet, lyft tillbaka samma maska med garnet runt sig


För garnet till baksidan och sticka följande maskor som vanligt.


När du kommit en bit ser du ett litet hål där vändningen gjordes, detta försvinner i samband med att nästa varv stickas. Spänn garnet lite extra när du passerar hålet.


Det förkortade varvet på höger sida näst högst upp i bild.

Förkortade varv används t.ex. för att forma örlappar och andra utbuktningar. Örlapparna på bebisens tofsmössa är gjorda med denhär tekniken. Oj, det kom visst en katt i vägen.



Mitt andra projekt där förkortade varv kom till nytta var ett ylleblöjinlägg i timglasform.