31 maj 2015

Mönstren som finns runtom oss


Tittar man sig omkring lite extra ser man att världen är full av repetitiva mönster, perfekta att omvandla till stickmönster (eller broderi- eller flerfärgsvirkningsmönster). Enkla former går att omvandla till småskaliga mönster, lämpliga för babyplagg, sockor, vantar och annat smått. Denhär rostiga plåten med plustecken ger positiv energi, och det är aldrig fel att omge sig av sådant.

Plusplåt, rapport

Plusplåt, upprepat mönster




Exteriören på ett gammalt hus blir till ett grafiskt mönster. Lite flera maskor per rapport krävs, men mönstret kan också användas på såväl stora som små alster. I omvandlingen dyker det plötsligt upp en fläkt av sjuttiotalet, kanske beror det på färgsättningen. 

Pärttor, rapport

Pärttor, upprepat mönster




Knepigast är de runda formerna, man blir ofta tvungen att använda rätt många maskor för att få dem att fungera. Men, man bör komma ihåg, mönstret behöver inte bli exakt lika som förlagan, det är ju desto bättre om det lever sitt eget liv. Dehär fina gula formerna pryder i originalversionen ett bokomslag, men i omvandlingen till mönster påminner de mig om kantareller (som jag för övrigt åt idag). 

Kantarell, rapport

Kantarell, upprepat mönster




29 maj 2015

Garngraffiti i Aspegrens Trädgård


Imorse besökte jag Aspegrens Trädgård i Jakobstad och förvånades över att äpplena redan dignade på träden. Men när jag kom längre in i trädgården insåg jag att jag gick mitt i en textilkonstutställning. Träden hade blivit utsatta för garngraffiti av Konstföreningen Artis. Äpplena var således inga riktiga äpplen utan små mattrasenystan som textilkonstnären Eivor Nybäck gjort. Verket kallas "Malus ite".


Nästa träd var inspunnet i ett orange virkat nät, och längs stammen hade en eldfågel byggt små bon att sätta sina ägg i. Bakom verket "Eldfågeln" står Ulla och Maya Källman. 


Ett träd var klätt till brud i skira spetsar. "Malus perma" av Eivor Nybäck. 


I trädgårdens mest grönskande hörn hängde "Virket", ett konstverk där över 40 hantverkare deltagit genom att virka och sticka fritt enligt en given färgkarta. "Virket" var en del av projektet Handante som pågick i Pedersöre under 2014. Det turnerade runt till olika syjuntor och kafferep och växte efterhand.


I det sista trädet cirklade enorma getingar runt sitt bo i "Apis melliflora", gjort av Eivor Nybäck.

26 maj 2015

Broderibrevet


Det kom ett brev på posten igår, det innehöll ett provbroderi i korsstygn på mönstret som jag skapade utgående från den museala stolen vars rygg påminde mej om spets. Brodösen som var vänlig nog att brodera en provlapp (och som i samma veva noterade ett fel jag hade med i mönstret) heter Anne-Louise King och sitter på andra sidan Bottniska Viken. Anne-Louise brukar brodera för välgörenhetsorganisation Love Quilt UK, titta gärna in på deras websida. Finns det månne någon i Finland som broderar för dem? Anne-Louise är den enda i Sverige.  


Vi valde färgerna tillsammans, vi utgick från originalfotot med den ljusgrå stolen och skuggorna, och så blev det mörkgrå bomullstråd på ljusgrå linnebotten. Resultatet blev jättefint tycker jag. Här kommer bilden på stolstyggen igen så kan man se broderiet och stolen bredvid varandra. 


Nu återstår det för mig att fundera ut någon riktigt vacker textil produkt där jag kan använda Anne-Louises broderi, för en så proffsigt gjord provlapp kan jag inte bara lämna som ett prov, den måste absolut få leva vid min sida. Tusen tack till Anne-Louise <3.



20 maj 2015

Sockor av väggrana


Gamla vävda väggranor existerar i överflöd på loppisarna. För länge sedan var de moderna att ha på sina väggar, där de också fyllde en funktion, de förbättrade ackustiken i rummet märkbart. Men numera är de flesta förpassade till vindar och just loppisar, känns det som. De gamla ranorna är dock utmärkta inspirationskällor när det kommer till mönster att återbruka i nya produkter. 


Denhär käcka ranan härstammar troligen från sjuttiotalet. Den är vävd av yllegarn på bomullsvarp i ripsbindning och har ett färggrannt grafiskt mönster bestående av tandade ränder, prickar och linjer. Mönstret tycker jag är fantastiskt snyggt, men färgerna är kanske inte mitt första val, dock har de en viss charm i sin kraftighet. 


Ranan inspirerade till ett par färggranna sockor, där mönstret är en fri tolkning av det ursrpungliga, och där en del av färgerna är utbytta till mer diskreta nyanser. Garnet är Gjestal Maija och färgerna är de som råkade finnas hemma från tidigare projekt. Maija är ett förhållandevis tunt och rätt löst tvinnat garn, så det är inga slitstarka sockor, snarare finsockor. Sådana man tar med sig när man går på besök hos någon som har gamla trägolv.

19 maj 2015

Trasmattslängtan

Gammal sommarmatta vid Halmens hus i Bengtsfors.
Ibland får jag en sådan galen lust att väva. Trasmattor som ger snabba resultat. Just nu är inget vidare läge, stötiga rörelser är inte att rekommendera. Men jag skulle så gärna vilja ha en ny pastellmatta till sommarstugan, i femtiotalsfärger, en riktig klassiker. Och mammas vävstol står tom på vinden. 

Trasmattor på rad och i kö.
Den annalkande ledigheten skulle vara ett ypperligt tillfälle också, men nej, jag får vänligt vänta. Kanske någon liten invecklad väv istället, en liten bordsväv där det utöver ränning och inslag finns en komponent till, så trådarna löper från tre håll... Men det är inte exakt så inspirationen ser ut just nu. Just nu skulle det lämpa sig med ränder.

Maj-Britt Engströms vävda Dagboksbilder.
Man kan förstås göra som Maj-Britt Engström i utställningen Dagboksbilder (2014) och väva en liten bit om dagen tills man har 365 randiga små dagboksinlägg. En fantastiskt fin idé och samling, som sedermera sålder bit för bit och splittrades.
 Eller dockhusmattor. Om jag skulle ta o väva en miniatyr av min sommarstugematta i dockhusmodell, tills vidare. Den kunde samtidigt fungera som provlapp...

Maj-Britt Engströms vävda Dagboksbilder.

14 maj 2015

Spetsar överallt



Stolsrygg med spetsmönster
Allt omges för tillfället av spetsar. På jobbet syr jag en spetsöverdel till en brudklänning. På folkloristikkursen skriver jag om spetsar ur olika etnologiska perspektiv. Och med museiutskottet vid planerar vi en spetsutställning. Spetsar överallt. Det gör att min blick ställs in på att se spetsmönster också i annat än textilier. Som i denhär underbara handgjorda museala stolsryggen. Det inspirerar att översätta stolens mönster till ett mönster man kan återskapa, det blir ett stickmönster, eller kanske ett broderimönster, eller ett flerfärgsvirkningsmönster?

Spetsmönster inspirerat av stolsryggen


Såhär blir min översättning, gjord i Corel Draw X5, mitt favoritprogram när det kommer till att skapa mönster, såväl sömnads- och stick- som grafiska. Nu återstår att testa det i praktiken.

Rapport till spetsmönstret

Rapporten för spetsmönstret, fritt fram att använda. Kanske gör jag en liten minikofta, det skulle väl bli för bedårande? Men det kan kräva en förminskning av själva mönstret.

Spetsmönster i miniversion

Såhär blir miniversionen med färre maskor och varv per rapport, något förenklat, kanske lite vassare men likväl påminnande om ursprunget. Rapporten följer:

Rapport till spetsmönster i miniversion

En annan stolstrygg med spetsmönster
En annan stolsrygg som också påminner om spetsar. 
Bägge stolarna är fotograferade på Brages Friluftsmuseum i Vasa

7 maj 2015

Intarsiastickning, del 2 / My Little Pony-tröja

Nytillverkad My Little Pony-tröja
Kanske någon undrar vad det var för ett pastelligt litet verk som tog form i förra inlägget om intarsiastickning. Här kommer svaret, en replika av en My Little Pony-tröja som jag själv bar på 80-talet. 
 Ni vet hur man minns vissa plagg ur sin barndom med glädje (och andra med förskräckelse). Stickade tröjor var det aldrig brist på hos oss i ett hus där mor, mormor och syster stickade konstant. En av mina favorittröjor var en ljusblå tröja som mamma hade stickat, motivet var en My Little Pony. När hon och jag sökte en stund bland gamla barnkläder hittade vi den och jag kunde påbörja projektet: att sticka en ny My Little Pony-tröja till nästa generation.

Originalet från 80-talet
Såhär såg det fantastiska originalet ut. Något mönster fanns såklart inte kvar, men med hjälp av Google som tog mig till ett stickforum kunde jag snart datera mönstret till 1987. Jag fick också veta att ponnyn i fråga heter Confetti och ser ut såhär. Den utkom i G1-serien 1984-1985 och var en regnbågsponny med mångfärgad man och svans.
 I brist på mönster körde jag in bilden på originaltröjan i mitt grafikprogram och en bild på hur den riktiga ponnyn såg ut. Sen arbetade jag fram ett nytt mönster och gjorde ändringar för att få fram ännu mer likhet. En betydande ändring är storleken, min originaltröja var gjord i storlek 104/110, lämpligt åt en 4-åring ungefär. Den nya tröjans storlek skulle bli 62/68. Jag gjorde provlappar och använde en annan babytröja att jämföra storleken med när jag räknade ut mask- och varvantal.

Nya mönstret i storlek 62/68, ännu utan kontur
Själva stickmetoden var som jag nämnde i förra inlägget intarsiastickning. Det funkade utmärkt för denhär typen av motiv. Som mest hade jag 10-12 små nystan på ett varv, då löns det att göra sitt yttersta för att undvika trassel, men med de små rosettnystanen är det inget problem. Också avigsidan blir väldigt smidig och snygg med intarsiastickning. Ett hett tips är att hela tiden fästa garnändor medan arbetet pågår, på så vis undviker man i ännu högre grad allt trassel. 

Avigsidan av nya mönstret, utan kontur
My Little Pony med broderade konturer och confetti på baken
Efter att jag stickat ponnyn klar samt resten av delarna till tröjan, broderade jag med hjälp av en sybåge konturerna och de små confettina på ponnyns bakdel.

Garnen jag använt för detta projekt är: bottenfärg Novita Pikkusisko mintgrön 32, Drops Baby Merino vitt 01, turkos 10, rosa 07, Sandnes Babyull Lanett aprikos 4405, Novita Ipana ljusgult 208. Ögat gjordes av ljuslila och svart restgarn och konturerna broderade jag med tunnare svart bomullsgarn.

6 maj 2015

Intarsiastickning, del 1

Avigsidan av en pågående intarsiastickning

Det finns tre vanliga tekniker när det kommer till flerfärgsmönsterstickning: färöstickning, intarsiastickning och mosaikstickning. Beroende på mönster och motiv är den ena mer lämplig än den andra. När man stickar rätstickning fram och tillbaka med ett centrerat mönster (som alltså inte löper hela vägen från sida till sida) är intarsiastickning en utmärkt metod. 
 I intarsiastickning används ett litet nystan per färgfält på varvet, också till bottenfärgen behövs flera nystan. Vid färgbyte (i skarven mellan färgfälten) är det viktigt att se till att garnen krokar om varandra, annars bildas det hål. Det kräver inte att man snor dem flera varv utan allra bäst blir det om man helt enkelt låter garnen "ta varann i armkrok". 
 Med många små nystan kan det bli väldigt knutigt och trassligt på baksidan, så det gäller att hålla god ordning från början. Det underlättar om man gör små nystan åt sej som kan hänga med och inte trasslar in sig lika lätt. Den bästa metoden för detta är att göra små rosettnystan i form av åttor på följande vis:


Gör en grov uppskattning över hur mycket garn som behövs, hellre lite för mycket så slipper du onödiga skarvar. 


Nysta garnet runt två fingrar i formen av en åtta, notera korsningarna. 



Sista ändan av garnet viras runt mitten av rosetten som ett omtag och fäster korsningarna på plats (trä in garnändan under omtaget).

Små rosettnystan
Genom att dra i startändan lösgörs en lagom lång bit åt gången medan resten av det lilla nystanet hålls på plats tack vara omtaget. Inget onödigt trassel.

Här hittar man en bra beskrivning på hur mosaikstickning används. Metoden behövs t.ex. när man rundstickar men har ett motiv som inte löper hela varvet. Färöstickning används när mönstret är fortlöpande längs hela varvet. Då löper färgen som inte används hela tiden med på avigsidan av stickningen, då kan det se ut som på bilden nedan. Viktigt är att det inte blir för långa glapp av garnändor på avigsidan, detta kan man motverka genom att ungefär var tredje maska sno garnet som inte används om garnet som används. Sno hela tiden i samma riktning för bästa resultat.

Färöstickning, avigsida

4 maj 2015

En förklädd korsett

Under flera år har jag sporadiskt samarbetat med en konstfotograf kring ett projekt om starka kvinnor. Min uppgift är att klä de sex karaktärerna i teatraliska dräkter som alla utgår från korsetter. Korsetterna som genom tiderna kontrollerat kvinnokroppens form blir en kontrast mot karaktärernas styrka. I lördags var det dags för fotografering av karaktär nummer fem, en dansös med inspiration från 1780-talet.
 Tanken med kläderna är att förmedla rollens styrka och personlighet men i dethär fallet skulle även den historiska tidsperioden karaktären var inspirerad av synas, decenniet 1780. Så långt som möjligt jobbar jag i återvunnet material. Eftersom en korsett kräver väldigt många tillverkningstimmar valde jag denna gång att istället för att producera en helt ny korsett, förklä en som jag tidigare tillverkat. Till vänster korsetten som fick bli stomme, till höger skissen på en 1780-talskorsett och den nya förklädda korsetten under fotograferingen.

Bilden till vänster tagen av Julia Lillqvist. Hår: Maris Ekofrisering/Pernilla Lamminen, makeup
Tanja Cederblom, modell Nina Snellman. Bilderna till höger: hår och makeup Sabina Segerström.

Utgångsläget blev således en 1910-talskorsett från tidigare projektet White Trash. Det var en hel del som behövde ändras, längden, formen nedan om midjan och axlarna. Det kändes lite som när mössen och fåglarna i Askungen planerar vad som ska ändras på den gamla balklänningen.
 Till höger på de små bilderna finns glimtar av resultatet. Korsettens nedre del kläddes helt enkelt över med svart trikå och blev således osynlig under modellens shorts. En ny framplatta fästes utanpå planschetten och en ny nedredel med flikar i 1780-talsstil fästes från midjan neråt. Breda axelband med rosetter adderades och rätt snart var utrsprungskorsetten oigenkännelig - precis enligt planerna. Utöver korsetten fick modellen bära ett bar svart shorts med nygjord spetsbakdel, svarta tunna vintagehandskar, pärlsmycken och vita strumpbyxor som för att få en persikoton färgades i en blandning av vatten, roiboste och salt.