30 november 2015

Solspets





Solspetsen har fått sin namn av formen, den är cirkulär och strålar från mitten. Andra förekommande termer för samma typ av spets är Teneriffaspets, brasiliansk spets eller spets i roséteknik. Solspets är kanske den mest beskrivande termen, och det låter också vackrast i mina öron. 

 Solspetsen är gles i sin uppbyggnad och består oftast av runda former. Tekniken påminner om vävning, där trådarna som ska bli solens strålar varpas upp på en cirkulär stomme, och med början från mitten "vävs" eller sys inslagstrådarna runt, runt. Solspetsen härstammar från broderi, och har liksom många andra spetsar utvecklats när bottentyget försvunnit och bara stygnen blivit kvar.  
 Solspetsar hittar man alltid nu som då i loppislådorna. De många identiska solarna är vanligen sammanfogade till runda eller rektangulära dukar. När tekniken kommit till Finland har jag inte hittat någon information om, men den har nog varit mäkta ovanlig i jämförelse med frivoliteter, virkade och knypplade spetsar.

25 november 2015

Stickad spets



Stickningen är en av våra käraste handarbetstekniker. Och vilken mångfaldig teknik. Skirt och sirligt, grovt och stickigt, mjukt och värmande. Möjligheterna är oändliga, och förstås kan man även sticka spets.

Med maskor, minskningar, ökningar, omslag och vridningar kan man skapa spets med hjälp av stickning, för hand eller på specialstickmaskin. På vanlig stickmaskin går det faktiskt också att sticka spets, men då så kallad trådspets. Trådspetsen görs egentligen som ett tvåfärgsmönster men man använder ett "huvudgarn" och en sytråd. På håll ser sytrådsmaskorna ut som tomrum och spetseffekten skapas. 
 Stickad spets är mycket skör, bryts en tråd repas spetsen lätt upp och passar sig därför inte att motivklippas i efterhand utan att först stärkas. Mer om stärkning kan man läsa här.

I följetongen om spetsar finns hittills inlägg om följande spetstyper:

23 november 2015

Vitbroderi och engelsk brodyr


Spetsar är en återkommande förälskelse för mig. Det finns inte bara en papperspåse eller gammal kartong i mitt skåp, till bredden fyllda med gamla härliga spetsar. Egentligen har jag väl alldeles för mycket av dem,  men de är ju så underbara. Hur skulle man kunna göra sig av med sådana gamla skatter? 
 Vid olika tillfällen hittar jag olika favoriter i mina spetskartonger. Ibland är det den skira tyllspetsen jag älskar mest, ibland den brunaktiga gamla knypplade duken, ibland de geometriska grovt virkade lakansspetsarna. Det beror på dagen, på humöret och på orsaken till att jag gräver bland spetsarna - ännu en gång. 

En sökterm som lett en besökare in här på bloggen var "hur ser man skillnad på knypplad spets och...". Hemligheten bakom att bli spetsexpert är att tumma sig igenom mängder och åter mängder av spetsar. Kika noga på var och en, sortera de som är likadana och läsa på. Sen är det förstås till fördel att ha lite koll på olika handarbetstekniker också, det hjälper en i starten. Men, för spetsintresserade tänkte jag köra en presentation av de olika spetsarna som finns i mina gömmor. Jag har redan tidigare skrivit om den knypplade spetsen och om frivolitetspetsar. Detta inlägg handlar om vitbroderi och engelsk brodyr, som av vissa inte skulle kategoriseras som spets, medan andra ser det som självklart att de diskuteras i spetssammanhang. Man väljer själv sin åsikt. För mig representerar de definitivt en sorts spets.



Liksom hålsömsspetsar utgår brodyr från ett färdigt tyg. Brodyr består av mönster uppbyggda av hål vars kanter broderas med täta langettstygn. Ju tätare stygn desto bättre kvalitet. Helst ska stygnen sitta så tätt att tyget inte skymtar mellan dem. Mindre hål görs med vassa instrument som pressar isär trådarna, för större hål klipper man bort material. Vitbroderi syftar på att bottnen liksom broderiet är vita. Brodyr är föregångaren till den sydda spetsen och har tusentals år på nacken. Under 1700-talet blev brodyrspetsen populär som prydnad på underkläder i Europa.



De tre närbilderna av brodyrspetsar är fotograferade på Pedersörenejdens hembygdsmuseum




21 november 2015

Första paret Purmovantar



Det är rätt spännande att ha en bebis som chef. Precis när man snajat hur "arbetstiderna" ser ut, då ändrar rutinerna. Här trodde jag att vi hittat en för evigt fungerande rytm där han snällt somnar vid 22-tiden och jag kan sticka till midnatt... Men plötsligt ruskas det om, därav bloggtorkan. Ikväll är han tillbaka i sitt gamla mönster, få se hur länge vi kör på denhär gången.
 Det börjar bli ett tag sedan jag publicerade mönster på Purmovanten. Ett betydande antal personer hörde av sig och ville ha det utskriftsvänliga pdf-mönster jag erbjöd, vilket de också fick. Inga bevis på att någon faktiskt stickat vantarna har dock dykt upp - förrän nu. En kvinna med rötter i trakten skickade mej bilden nedan. Britta, som hon heter, har stickat Purmovantarna i garnet Ulrika från Svarta Fåret och hade fått finfint beröm för dem. Oj så roligt att höra, tusen tack för bilden Britta.



Som ni ser i översta bilden har jag själv också börjat på ett par Purmovantar i Novitas 7 bröder. Det är egentligen väl hårt i min smak, jag skulle helst bara sticka i Drops Lima för tillfället, men eftersom jag shoppat Novita på rea är jag väl tvungen att använda upp det. 

När vi är inne på vantar och egna mönster, så fick jag nys om en vantfestival som årligen äger rum i Tornedalen, Sverige. Nästa festival går av stapeln 4 mars 2016, och i samband med den ordnas en vanttävling där man fritt kan delta med ett par vantar som man stickat i eget mönster. Kriterierna är som följer:

Vantarna görs i valfri teknik men enligt eget mönster som ej publicerats tidigare. De ska vara handgjorda och bestå av 100% ull. Vantarna ska gärna ha en liten berättelse eller ett namn. 

Den som vill delta skickar in sitt bidrag till adressen nedan senast 20 februari. Vill man ha tillbaka vantarna bifogar man ett frankerat kuvert. Hmm, jag har redan en idé på en vante jag skulle vilja delta med... Måste fila lite på design, mönster och teknik bara. 

11ans Hantverkscenter
Box 228
980 62 Junosuando 


16 november 2015

Sticka förkortade varv (rätstickning)



I ett par nyligen avslutade stickprojekt har jag kommit över termen "förkortade varv". Eftersom det var nytt lät det krångligt till att börja med, men som brukligt är med stickning visar det sig ofta att det krångliga är att ta sig tid att prova på. När man väl testat är det vanligen lätt och logiskt. 
 Förkortade varv är varv som bara stickas delvis, dvs. man stickar ett bestämt antal maskor och gör sedan en vändning och stickar tillbaka. Tekniken används för att ge form åt plagg, t.ex. skapa kilar eller forma utbuktninger eller snedda till saker.

(Hjälp, jag insåg nyss vad problemet var med min stickade igelkott som jag gjorde i årskurs 1 i lågstadiet. Den blev sned och märklig och hålig. Förmodligen var det för att jag av misstag vände mitt i varvet. Fröken tog sig inte tid att granska den nämnvärt utan tillät sig skratta åt den. Fult gjort.) 

I rätstickning är det enkelt som bara den att göra förkortade varv, men gör man inte den lilla knixen blir det ett hål där man vänder. Knixen följer här i bilder och ord:


Sticka det angivna antalet maskor. 


För höger sticka bakom garnet. Lyft följande maska.


Vänd arbetet, lyft tillbaka samma maska med garnet runt sig


För garnet till baksidan och sticka följande maskor som vanligt.


När du kommit en bit ser du ett litet hål där vändningen gjordes, detta försvinner i samband med att nästa varv stickas. Spänn garnet lite extra när du passerar hålet.


Det förkortade varvet på höger sida näst högst upp i bild.

Förkortade varv används t.ex. för att forma örlappar och andra utbuktningar. Örlapparna på bebisens tofsmössa är gjorda med denhär tekniken. Oj, det kom visst en katt i vägen.



Mitt andra projekt där förkortade varv kom till nytta var ett ylleblöjinlägg i timglasform.



12 november 2015

Bebisens tofsmössa



Äntligen. Nu har bebisens chevronvantar fått sällskap av en tillhörande mössa. Och den blev nästan exakt som jag tänkt den. 


Egentligen så inhandlade jag garnet Lima från Drops på prov, men eftersom jag kom att gilla det när jag stickade babyvantarna beslöt jag mig för att köpa hem några nystan till och utveckla en mössa att matcha vantarna med. Min bebis är som bekant så noga när han matchar sina grejer.
 Själva mössformen har jag hittat för flera månader sedan och sparat på pinterest (se här) för framtida bruk, men garnet Lima var såklart inte i rätt grovlek för att matcha mönstret på den enfärgade toppluvan. Men jag fastnade för örlapparna och intagningarna, så de behöll jag och komponerade sedan om mönstret till mitt eget, trixade in chevronmönstret (alltså sicksackmönstret) och började sticka.
Sen rev jag upp litegrann.
Sen stickade jag om.
Sen rev jag upp lite mer.

Det tog mig en hel kväll att förstå dedär knepiga intagningarna som är jätteenkla när man väl förstår dem. Under tiden visste min mamma i soffan bredvid och visste exakt vilka intag jag försökte klura ut. Om jag bara hade frågat. Nåväl, det är en triumf att förstå saker själv efter en del krångel. Och en sak jag om och om kommer fram till; det lönar sig alltid att riva upp om man är missnöjd. Riv upp, gör om, gör tusen gånger bättre.
 Tofsen hämtade jag i min systers digra materiallager, det är infärgad rävpäls, mycket näpet. Mamma stickade knytbanden.


Mössan blev egentligen klar för mer än en vecka sedan, men först idag hann jag lägga sista handen vid verket, dvs. sy på tofsen. Lilla knyttet provar mössan och jag ser att den kunde ha nått något lägre ner i pannan, men jag är nästan nöjd. Jag får väl göra en till. 


9 november 2015

Vikten av att blocka

När man i sitt anletes svett drar garnet genom den sista maskan på ett stickat eller virkat alster man hållit på med ett bra tag är lusten stor att genast ta objektet i bruk. Är det en virkad duk vill man lägga den på bordet, är det en tröja vill man såklart prova den, är det en av många rutor i en pläd vill man sy ihop den med sina många gelikar så att man kan dra pläden över sig någon gång. Men, efter mycket arbete är man nära på skyldig att blocka det man skapat innan man tar det i bruk. Inte går man väl oborstad till jobbet heller? Det är lite samma sak. Ett handarbete är riktigt färdigt först efter att det är blockat, om man frågar mej. Och vad är blockning då? Jo, det ska jag förtälja.

Blockning är ett sätt att bearbeta det färdiga handarbetsalstret så att det blir slätt och fint, så att maskorna jämnar ut sig och så att måtten blir de rätta och proportionerna stämmer. Man kan blocka med ånga eller med vatten. Det sätt jag vanligen använder är ångblockning. Då spänner man ut det färdiga alstret på ett plant underlag med hjälp av knoppnålar. Underlaget kan vara en styroxskiva, en strykbräda, en madrass överklädd med ett rent lakan eller något annat slätt som tillåter att man sticker nålar i det. Har man virkat en fyrkantig ruta eller trekantig sjal är det lönt att dra upp hjälplinjerna med de korrekta slutmåtten innan man börjar spänna fast alstret. Detta görs t.ex. med sytråd mellan knoppnålar. På så vis ser man lätt när det blir rätt. Ett måttband bör man alltid ha tillhanda, också när man blockar alster med andra former är geometriska. Är det plaggdelar som senare ska sammanfogas bör man kunna kontrollera att ärmarna blir lika långa och sidorna lika långa. Blockning av plagg sker före hopsömnad. Man kan ta hjälp av ritningen i mönstret som vanligen inkluderar måtten för att få rätt form på plaggdelarna.
 Man tar såvida och nålar fast sitt alster i den rätta formen, mäter och kollar, och går sedan över till att ånga det med strykjärn. Man kan också fukta arbetet lätt med en sprayflaska med vatten. När man har ångat och fuktat klart är det viktigt att låta arbetet ligga kvar i sin utspända form tills maskorna accepterat sin nya plats. Och tro mig, det är värt dendär extra natten av väntan, resultatet blir nämligen otroligt mycket bättre efter blockning. Man kan till och med trolla bort lite för korta framkanter eller olika långa sidsömmar, något ojämn maskfasthet med mera. Blockar du inte? Prova nästa gång ett alster är klart så märker du vilken skillnad det blir.

Har man hållit på länge med ett handarbete, plockat det ur och i väskor, haft det liggande på soffan, under soffan, under katten och på dylika ställen är det en idé att faktiskt inleda med att tvätta det färdiga alstret innan blockning. Då gäller det att kolla tvättråden på garnets banderoll och komma ihåg att ylle ska ha långsamma temperaturväxlingar, ett lämpligt tvättmedel, t.ex. olivtvål, och minimalt med friktion för att det inte ska filta sig. Handtvätt eller ylleprogram på tvättmaskinen går an, men vill man vara på den absolut säkra sidan med ylleprogrammet kastar man först in provlappen (den som ni gjorde innan ni började på för att kolla maskfastheten - för det gör ni allihop alltid eller hur?) i maskinen innan man kastar in tröjan som man slitit med i år och dag.

Här, ett småtaskigt exempel på skillnaden blockning gör. Vi kan sammanfatta det såhär: jämnare maskor, vackrare ytor, och ett alster med rätt mått, och det blir betydligt lättare att sammanfoga och sy ihop rutor och plaggdelar om maskorna först ligger som de ska och sidorna är lika långa.

Oblockade rävar.
Blockade rävar.

Exemplet ska för övrigt vara snett för det har intagningar mellan rävarna på nedre halvan. Det visar samtidigt hur min version av Pihlaja-räven blir i grått och ljus orange. Ögonen är påsydda i efterhand.

6 november 2015

Blommor på rad


Någon gång allt emellanåt hittar man en handarbetsknix som ser väldigt svår ut men egentligen är väldigt enkel. Dethär är en sådan. Stickade "blommor på rad" som den kallas eller på engelska flowers in a row. En mycket dekorativ bård som kan fällas in på slätstickade partier eller användas som kantning. Den ser väldigt fin ut och är som sagt inte alls svår. 


Länken nådde mig på Facebook i veckan, men originalvideon med tydliga instruktioner för hur man skapar denna rad av blommor hittar ni på youtube
 Och nej, jag har inte hunnit sticka denhär provlappen själv emedan vi ställer till fest och har gjort så hela veckan, men jag har anlitat en stickerska. ;) 

3 november 2015

Återbruka mönster




I handarbete går det mode och trender som i allt annat. Vem har inte sett trasmattesockan vina förbi på sociala medier och bloggar på sistone? En googling visar att den hängt med i snart ett halvår. För min del är trasmattesockan ännu oprovad, och det har förstås att göra med att jag hellre mönstrar själv än låter slumpen avgöra. Enkelt är det förstås om man bara vill sätta sig och slösticka framför teven att ha självmönstrande garn, så kanske någon gång blir det av...
 Men, för den som söker planerade mönster att använda här och var på sockskaft med mera, så är, som jag tidigare nämnt, gamla vävda alster utmärkta inspirationskällor. Från vävda textilier kan man återbruka mönster både till stickat, flerfärgsvirkat och broderat. I dethär inlägget visade jag mina första väggranesockor. Sedan dess har jag tagit för vana att alltid knäppa en bild med telefonen när jag ser gamla väggranor, vilka man hittar titt som tätt på loppisar. Samma sak kan man förstås göra med mattor, dukar, handdukar, osv. Mönstret nedan har en rapportbredd på åtta maskor.