Utställning: Mina uttryck av Eivor Nybäck

Collage av Eivor Nybäck

På Galleri Bruno vid Kulturhuset AX  i Bennäs pågår en utställning av textilkonstnären Eivor Nybäck. Mina uttryck består av ett stort antal textila konstverk som visar en mångfald av broderi- och textiltekniker jämte textila smycken. 

- Mina verk uppstår ur minnen, berättar Eivor, i min barndom fanns kvinnor som lärde mig om livet. Det jag skapar är en hyllning till dessa kvinnor och hur de vägledde mig. Jag skapar ur både glädje och sorg. 

På väg ut i livet av Eivor Nybäck

Symaskinskroki av Eivor Nybäck

- Dessa porträtt kallar jag mina symaskinskrokier, säger Eivor och visar ett antal sirliga porträtt. Män och kvinnor, anonyma eller bekanta, har avbildats med skicklig hand i en välavvägd kombination av små exakta handbroderade stygn och svarta linjer som konstnären fribroderat med symaskin. 

- Jag använder sysilke och symaskinstråd när jag broderar. Man kan inte ångra sig, det är för skört för att sprätta upp. Ibland har jag ett gammalt fotografi bredvid symaskinen som förebild, ibland skapar jag fritt, berättar Eivor. Broderibottnarna är gamla textilier, linnehanddukar som blivit fläckiga med tiden. Det blir till en del av konstverken som andas historia, glädje och sorg. 

Eivor Nybäck framför sina symaskinskrokier.

Glänta av Eivor Nybäck

- I textilcollagen utgår jag ofta från en spillbit av material jag hittar. Jag låser mig vid den och låter dess form och färg bli grunden i ett collage. Här är det det röda sidentyget som har jag byggde vidare på, berättar Eivor.

I lä för livet av Eivor Nybäck

Många av Eivors verk är gjorda i mixtekniker där spetsar, gamla knappar, grova stygn, grafiska tryck och sirliga maskinbroderade linjer bildar föreställande eller abstrakta motiv. Utställningen visar på en verklig mångfald, på en konstnär som levt ihop med sitt skapande och sitt behov av att handarbeta under en lång tid. En del verk speglar barndomen, en del nuet. Jag frågar henne om hon någonsin gör något annat än skapar, hur hinner hon?

- Nej, jag gör inget annat, och mitt hus ser ut därefter, skrattar Eivor. 

Utställningen Mina uttryck av Eivor Nybäck är öppen 1-29.7 på Galleri Bruno vid Kulturhuset AX i Bennäs. Gå och se den!

Plattkatt av ylle- och pälsrester

Det är märkligt dethär med bebisar. Man har liksom all tid i världen och samtidigt ingen tid alls. Allt man har planerat att tillverka åt sin bebis borde man ha gjort på förhand. Men det kanske ändrar detdär, efterhand de växer. 

 Nå, nu har jag i alla fall hunnit sy en liten platt katt som ska hänga i det kommande babygymmet av trä - egentillverkat (bara inte ännu). Ekologiskt och plastfritt. Katten sydde jag av rester av ett ylletyg, närmare bestämt kläde, materialet som används i folkdräktslivstycken. Till klorna och ansiktet kom en restbit vadmal väl till pass. och till svans en liten bit äkta rävpäls. Morrhår och upphängningsögla är gjorda av bomullssnören. Till stoppning använde jag "spån" av ylletyg, det vill säga finfördelat restmaterial som blev över när jag klippte ut själva katten. Den är först ihopsydd med raksöm 3 mm från kanten och sedan med ett varv tät sicksack. Ansiktet är broderat på maskin - det får så lov och gå snabbt nu, och då blir det såhär enkelt. Näst på tur står en räv. 

Broderade selfies i Maija Hurmes regi

Fribroderi på maskin och handbroderi

I början av året bjöd illustratören Maija Hurme in konstnärer och hantverkare att delta i ett projekt hon kallade Selfie! som gick ut på att brodera en selfie i valfri teknik på ett kuddfodral. Jag nappade på projektet och inledde processen. Vi åkte i samma veva till Prag där Alphonse Mucha blev min stilikon för selfien, jag har alltid gillat hans illustrationer. De har en vacker mystik, förskönande. På Pinterest samlade jag inspiration i form av Mucha-illustrationer och broderitekniker. Jag visste direkt att jag ville jobba i en kombination av fribroderi på maskin och moderna handbroderitekniker. Fribroderi på maskin är roligt för det saknar regler. Med svart tråd blir intrycket rått, vilket jag gillar, lite som om man suttit och skissat med svart bläck för länge på samma plats på ett papper, så att pappret nästan gått sönder.
 Själva selfien tog jag med min nya Canon EOS 70D, jag saknade just då en vettig kameratelefon så det fick bli lite old school med stativ och spring mellan avtryckarknappen (fördröjning) och placeringen. Jag ville redan i selfien ha med en cirkelform som bakgrund, detta löste jag med att nåla upp en badrumsmatta på väggen. Man tar vad man har, just då var den rätt form och storlek och löste ypperligt problemet.

Selfie 03.02.2015

För att vara min stilikon trogen lade jag makeup och fäste en hel hög med löshår i mitt eget. Mucha avbildade aldrig några glasögonprydda damer med tofs i nacken, även om det var så jag såg ut på riktigt den dagen (se lilla bilden i hörnet). Men är inte selfies ett sätt att försköna sig själv i många fall?
 Från början var min tanke om färgvärlden svartvit, men efterhand blev den mer svartbeige med inslag av mint och gult. Sytråd i de aktuella färgerna inhandlades och bottentyg, grovt naturfärgat linne, sådant man använder som foder i folkdräkter. Broderitrådarna svämmade över i materialskåpet som det var, så där var det bara att välja och vraka. Selfien åkte in i photoshop, en skiss blev basen därifrån, kalkerades till det krympta linnet och så inleddes själva broderandet. Först på maskin, sedan för hand med båge, dels fritt komponerat, dels enligt prickade linjer.

Detalj av Selfie!-dyna

Dynan i sin helhet kan ses på utställning i Helsingfors (och här efter att utställningen är avklarad). Tio konstnärer och hantverkare har gjort varsitt bidrag, på Selfie!-bloggen kan man läsa mera om saken. Vernissagen är öppen och hålls 27.4 kl 18-20 i Akkuna, Glaspalatset. På postern ser ni vilka andra som deltar i utställningen (bl.a. Åsa Broo). Tekniker som använts är förutom broderi, tryck, virkning och knyppling. Bilden på postern är Maijas egen dyna i korsstygn.

Inbjudan till Selfie!-utställningen

Katten var förstås med och valde bilder till bloggen