Enkel mönsterstickning

För ett par inlägg sedan skrev jag om de populära Anelmaiset-sockorna som görs i olika vackra ränder i mer och mindre vidlyftig mönsterstickning. Den rikliga mängden mönster kan kännas  överväldigande om man inte är en van mönsterstickare. Ibland är det knepigare än det låter att få till det så att resultatet varken drar ihop sig eller blir ojämnt. Men det finns enklare sätt att mönstra vackert på, därför vill jag visa de här söta små sockorna som jag beställde åt lilla sonen veckan innan jul. Vi spenderade veckan hos hans mormor, och det är verkligen praktiskt, inte minst ur sockperspektiv.
 När jag insåg att vi inte hade några sockor som matchade hans blå svampbody, och i samma veva insåg att jag inte hinner sticka några dylika dagtid innan han vuxit ur bodyn i fråga (och inte orkar vara uppe nattetid och sticka dem för den delen), kunde jag helt enkelt beställa ett par av mormodern. Så lyxigt.
Vad gäller garnen blev det man tager vad man haver. Där har vi samma egenskap, sonens mormor och jag, vi vill börja på direkten. Mörkblått (170) och naturvitt (011) var enkelt att hitta på hemmaplan, som den sockstickare hon är hade hon en stor hög av Novitas 7 bröder-garn tillhanda. Så även deras röda nyans (549), men den var alldeles för bjärt, så det fick bli Gjestal Maijas röda (204) istället, som är betydligt murrigare. Nu är ju dessa garnkvaliteter inte i samma grovlek, och det kan ställa till problem i mönsterstickning av mer invecklad art, men i detta enkla fall funkade de riktigt fint ihop.

Mönsterstickning med enkla prickiga ränder. På de mönstrade varven används bara två färger och det blir inga långa garnändar på avigsidan. Enkelt och sött. (Lapptäcket på bilden hade också jag när jag var bebis.)

Ett tips när man stickar sockor med slätstickade skaft till barn, är att göra en smal resår längst ner på skaftet innan man börjar med hälen. På så vis kniper sockorna om lite kring vristen och de hålls bättre på. Har man en fem månaders bebis som ägnar en stor del av sin vakna tid till att sparka hejvilt med benen är detta ett ypperligt trick som gör att sockorna hålls på minst fem minuter längre än annars.

Bebisens tofsmössa

Äntligen. Nu har bebisens chevronvantar fått sällskap av en tillhörande mössa. Och den blev nästan exakt som jag tänkt den. 

Egentligen så inhandlade jag garnet Lima från Drops på prov, men eftersom jag kom att gilla det när jag stickade babyvantarna beslöt jag mig för att köpa hem några nystan till och utveckla en mössa att matcha vantarna med. Min bebis är som bekant så noga när han matchar sina grejer.
 Själva mössformen har jag hittat för flera månader sedan och sparat på pinterest (se här) för framtida bruk, men garnet Lima var såklart inte i rätt grovlek för att matcha mönstret på den enfärgade toppluvan. Men jag fastnade för örlapparna och intagningarna, så de behöll jag och komponerade sedan om mönstret till mitt eget, trixade in chevronmönstret (alltså sicksackmönstret) och började sticka.
Sen rev jag upp litegrann.
Sen stickade jag om.
Sen rev jag upp lite mer.

Det tog mig en hel kväll att förstå dedär knepiga intagningarna som är jätteenkla när man väl förstår dem. Under tiden visste min mamma i soffan bredvid och visste exakt vilka intag jag försökte klura ut. Om jag bara hade frågat. Nåväl, det är en triumf att förstå saker själv efter en del krångel. Och en sak jag om och om kommer fram till; det lönar sig alltid att riva upp om man är missnöjd. Riv upp, gör om, gör tusen gånger bättre.
 Tofsen hämtade jag i min systers digra materiallager, det är infärgad rävpäls, mycket näpet. Mamma stickade knytbanden.

Mössan blev egentligen klar för mer än en vecka sedan, men först idag hann jag lägga sista handen vid verket, dvs. sy på tofsen. Lilla knyttet provar mössan och jag ser att den kunde ha nått något lägre ner i pannan, men jag är nästan nöjd. Jag får väl göra en till. 

Mönster till Purmovanten

Härom veckan bloggade jag om ett mönster jag gjort som jag kallade Purmoblå blommor. Ursprunget och inspirationen kom från ett stoppat täcke som finns bevarat på ett museum på nämnda ort (läs inlägget här). Jag uppmanade folk att använda mönstret på t.ex. tröjor, vantar, sockskaft med mera, och jag fastnade själv i tanken på en vante med en version av mönstret på handryggen. 

Nåväl, redan följande dag fick jag en kommentar om mönstret, att det hade väldigt långa floats, dvs. de lösa garnändarna som ligger på avigsidan, som orsakas av att en viss färg används glest i mönstret. Jag är en person som gärna och ogärna fastnar vid problematik och vill lösa den. Kommentaren gnagde mig i huvudet och gjorde att jag öppnade upp mönsterfilen igen och satt och filade på mönstret dag som natt i ett oräkneligt antal försök att tillfredsställa denhär personens önskan om kortare floats. Jag kom till en insikt, och förvisso till en lösning, men främst en insikt. Det skulle begränsa skaparfriheten oerhört om man alltid anpassade alla motiv och mönster till att maximalt ha floats motsvarande fem maskor. Och jag avskyr begränsningar. Fem maskor är vanligen okej utan att man behöver tvinna den medlöpande mönsterfärgens garnända med den stickade färgen på baksidan. Med ett fem maskor långt float drar inte arbetet ihop sig. Begränsningar, bah. 

 Lösningen med att helt enkelt tvinna garnen om varann är enkel och inte på något vis övermäktig någon, den är snarar fiffig och funktionell. Men, det hade vorit getabocksaktigt att envist hålla fast vid att man helt enkelt kan tvinna på. Därför gjorde jag ett nytt mönster, där jag drog ner maximalt på de superlånga floatsen utan att tappa stämningen i själva motivet. Och vet ni vad? Det blev såklart betydligt bättre än det ursprungliga utkastet, om vi kallar det så. Tack för att jag blev ifrågasatt! 

 Resultatet blir nu att jag publicerar mönster i sin helhet till en vante i med Purmoblå blommor i ny tappning. Den stickas i Novita 7 bröder i färgerna marinblått 170, rött 549 och vitt 011. Orsaken till att jag denna gång väljer det garnet är att jag redan tidigare har utarbetat ett basmönster för vantar med garnet ifråga, och det gör att jag kan publicera vantmönstret utan att ha hunnit provsticka den. För ni vet ju hur det är med mej och lilla Måns, vi gör vad vi hinner. Vissa saker som borde ta 45 minuter tar istället 4 veckor. Men, man har sagt åt mig att amningen har sin tid och att man kommer att sakna den när den tiden är över. Så jag ammar på, och uppmanar istället er att sticka vanten och skicka en bild av den åt mig så jag kan publicera den. Mailadressen är ina.nordberg13@gmail.com. Man kan också höra av sig till den mailen om man vill ha ett pdf-mönster av vanten som tål att skrivas ut. Jag är glad för varje person som tar kontakt och ber om mönstret. 

Du behöver: 

5 strumpstickor nr 3 eller den storlek du behöver för att 24 m x 27 v slätstickning ska mäta 10x10 cm. Novita (150 g motsvarar 300 m). Vanten är 22 cm i omkrets och 26 cm lång.

1. Lägg upp 54 m med bottenfärg (bf), fördela dem på 4 stickor (st) 13-13-14-14.

2. Sticka 3 v rm med bf. Vänd arbetet med avigsidan ut. Lyft 1 m från st 1 till st 4, för garnet runt m och lyft tillbaka m till st 1. 

3. Skaft (se bild nedan), 14 v: skaftet stickas med två garn i samma färg (eller i olika om man vill ha långrandigt skaft). Sticka slätstickning med varannan m från ett nystan och varannan från ett annat. 

4. Sticka 1 v rm med bf. Öka 1 m i första m på st 1 och i sista m på st 2 genom att sticka 1 m i främre bågen och 1 m i bakre bågen. Maskorna fördelas jämt. 

5. Läs och följ diagrammet nerifrån från höger.

6. Varv 18: Lyft 3 m på st 3 (st 4 för vänster vante), sticka följande 8 m med avvikande färg (tumtråd), lyft 2 m. Återgå och sticka alla m på st 3 (4) med bf. Fortsätt följa diagrammet.

7. Från och med varv 43: gör hoptagningar enligt följande: sticka ihop de 2 första m på st 1 i främre masbågen (mb). Sticka ihop de 2 sista m på st 2 i bakre mb. Sticka ihop de 2 första m på st 3 i främre mb och de 2 sista på st 4 i bakre mb. Fortsätt ta ihop på motsvarande ställen tills 6 m återstår. Dra garnet genom maskorna.

8. Ta bort tumtråden och fördela m 4-4-4-4. Ta upp 3 m i var sida, fördela 6-6-5-5. Sticka tummen med bf i 16 v.

9. Varv 17: gör hoptagning på samma sätt som i punkt 7 tills 4 m återstår. Dra garnet genom maskorna. Fäst alla garnändar på insidan. Ånga de färdiga vantarna och spänn ut med knappnålar t.ex. på strykbrädan över natten. 

Och för att förtydliga vilken typ av skaft det är fråga om, här kommer en bild på ett skaft som jag tidigare stickat i denhär metoden.

Sticka Purmoblå blommor

Långt från havet ligger Purmo. Likväl talar man om Purmoblått. Purmo, en del av Pedersöre, innan 1977 sin egen kommun. Både när man talar om traditionella granntäcken och om folkdräkten från orten kommer man i kontakt med färgen. Purmoblått. Som om blått hörde mera till Purmo än till andra orter. Kanske var det så, färgerna, medans de ännu färgades på ort och ställe i stora grytor, tenderade väl att genomsyra ett helt grannskap när någon väl kom fram till ett recept som gav ett bra resultat. Kanske var man i Purmo extrabra på att färga blått. Kanske med hjälp av vejde och dryckna mäns urin, som ett traditionellt växtfärgningsrecept beskriver. 

Dethär stoppatäcket (stoppade/vadderade täcket) finns på Ålidens hembygdsmuseum i Purmo. Mönstret och färgerna tilltalar mig oerhört. Mörkblått med små rödvita blommor. Är det just Purmoblått, vem vet... Det är vackert, hursomhelst, en underbar kattun - dvs. ett småmönstrat tryckt bomullstyg. Det inspirerade till ett stickningsdiagram, till ett mönster av Purmoblå blommor. Översta bilden visar hur det fortlöpande mönstret ser ut. Nedan, en läcker bård, 19 varv hög och med en rapport på 14 maskor. Nederst själva rapporten, 14 varv, 14 maskor. Sköna Purmoblå blommor. Kanske får de pryda oket på någons kommande hösttröja? Eller varför inte vända bården på höjden och låta den löpa längs med en vante. En grytlapp som blir julklapp till någon som härstammar från trakten, eller skaften på varma långa stövelsockor. Möjligheterna är många, antar ni utmaningen, Purmobor och andra?

Mönstren som finns runtom oss

Tittar man sig omkring lite extra ser man att världen är full av repetitiva mönster, perfekta att omvandla till stickmönster (eller broderi- eller flerfärgsvirkningsmönster). Enkla former går att omvandla till småskaliga mönster, lämpliga för babyplagg, sockor, vantar och annat smått. Denhär rostiga plåten med plustecken ger positiv energi, och det är aldrig fel att omge sig av sådant.

Plusplåt, rapport

Plusplåt, upprepat mönster

Exteriören på ett gammalt hus blir till ett grafiskt mönster. Lite flera maskor per rapport krävs, men mönstret kan också användas på såväl stora som små alster. I omvandlingen dyker det plötsligt upp en fläkt av sjuttiotalet, kanske beror det på färgsättningen. 

Pärttor, rapport

Pärttor, upprepat mönster

Knepigast är de runda formerna, man blir ofta tvungen att använda rätt många maskor för att få dem att fungera. Men, man bör komma ihåg, mönstret behöver inte bli exakt lika som förlagan, det är ju desto bättre om det lever sitt eget liv. Dehär fina gula formerna pryder i originalversionen ett bokomslag, men i omvandlingen till mönster påminner de mig om kantareller (som jag för övrigt åt idag). 

Kantarell, rapport

Kantarell, upprepat mönster

Sockor av väggrana

Gamla vävda väggranor existerar i överflöd på loppisarna. För länge sedan var de moderna att ha på sina väggar, där de också fyllde en funktion, de förbättrade ackustiken i rummet märkbart. Men numera är de flesta förpassade till vindar och just loppisar, känns det som. De gamla ranorna är dock utmärkta inspirationskällor när det kommer till mönster att återbruka i nya produkter. 

Denhär käcka ranan härstammar troligen från sjuttiotalet. Den är vävd av yllegarn på bomullsvarp i ripsbindning och har ett färggrannt grafiskt mönster bestående av tandade ränder, prickar och linjer. Mönstret tycker jag är fantastiskt snyggt, men färgerna är kanske inte mitt första val, dock har de en viss charm i sin kraftighet. 

Ranan inspirerade till ett par färggranna sockor, där mönstret är en fri tolkning av det ursrpungliga, och där en del av färgerna är utbytta till mer diskreta nyanser. Garnet är Gjestal Maija och färgerna är de som råkade finnas hemma från tidigare projekt. Maija är ett förhållandevis tunt och rätt löst tvinnat garn, så det är inga slitstarka sockor, snarare finsockor. Sådana man tar med sig när man går på besök hos någon som har gamla trägolv.

Spetsar överallt

Stolsrygg med spetsmönster

Allt omges för tillfället av spetsar. På jobbet syr jag en spetsöverdel till en brudklänning. På folkloristikkursen skriver jag om spetsar ur olika etnologiska perspektiv. Och med museiutskottet vid planerar vi en spetsutställning. Spetsar överallt. Det gör att min blick ställs in på att se spetsmönster också i annat än textilier. Som i denhär underbara handgjorda museala stolsryggen. Det inspirerar att översätta stolens mönster till ett mönster man kan återskapa, det blir ett stickmönster, eller kanske ett broderimönster, eller ett flerfärgsvirkningsmönster?

Spetsmönster inspirerat av stolsryggen

Såhär blir min översättning, gjord i Corel Draw X5, mitt favoritprogram när det kommer till att skapa mönster, såväl sömnads- och stick- som grafiska. Nu återstår att testa det i praktiken.

Rapport till spetsmönstret

Rapporten för spetsmönstret, fritt fram att använda. Kanske gör jag en liten minikofta, det skulle väl bli för bedårande? Men det kan kräva en förminskning av själva mönstret.

Spetsmönster i miniversion

Såhär blir miniversionen med färre maskor och varv per rapport, något förenklat, kanske lite vassare men likväl påminnande om ursprunget. Rapporten följer:

Rapport till spetsmönster i miniversion

En annan stolstrygg med spetsmönster

En annan stolsrygg som också påminner om spetsar. 

Bägge stolarna är fotograferade på Brages Friluftsmuseum i Vasa. 

Intarsiastickning, del 1

Avigsidan av en pågående intarsiastickning

Det finns tre vanliga tekniker när det kommer till flerfärgsmönsterstickning: färöstickning, intarsiastickning och mosaikstickning. Beroende på mönster och motiv är den ena mer lämplig än den andra. När man stickar rätstickning fram och tillbaka med ett centrerat mönster (som alltså inte löper hela vägen från sida till sida) är intarsiastickning en utmärkt metod. 

 I intarsiastickning används ett litet nystan per färgfält på varvet, också till bottenfärgen behövs flera nystan. Vid färgbyte (i skarven mellan färgfälten) är det viktigt att se till att garnen krokar om varandra, annars bildas det hål. Det kräver inte att man snor dem flera varv utan allra bäst blir det om man helt enkelt låter garnen "ta varann i armkrok". 

 Med många små nystan kan det bli väldigt knutigt och trassligt på baksidan, så det gäller att hålla god ordning från början. Det underlättar om man gör små nystan åt sej som kan hänga med och inte trasslar in sig lika lätt. Den bästa metoden för detta är att göra små rosettnystan i form av åttor på följande vis:

Gör en grov uppskattning över hur mycket garn som behövs, hellre lite för mycket så slipper du onödiga skarvar. 

Nysta garnet runt två fingrar i formen av en åtta, notera korsningarna. 

Sista ändan av garnet viras runt mitten av rosetten som ett omtag och fäster korsningarna på plats (trä in garnändan under omtaget).

Små rosettnystan

Genom att dra i startändan lösgörs en lagom lång bit åt gången medan resten av det lilla nystanet hålls på plats tack vara omtaget. Inget onödigt trassel.

Här hittar man en bra beskrivning på hur mosaikstickning används. Metoden behövs t.ex. när man rundstickar men har ett motiv som inte löper hela varvet. Färöstickning används när mönstret är fortlöpande längs hela varvet. Då löper färgen som inte används hela tiden med på avigsidan av stickningen, då kan det se ut som på bilden nedan. Viktigt är att det inte blir för långa glapp av garnändor på avigsidan, detta kan man motverka genom att ungefär var tredje maska sno garnet som inte används om garnet som används. Sno hela tiden i samma riktning för bästa resultat.

Färöstickning, avigsida