En lottovinst

Härom veckan vann jag ett gratismönster från Lykkeliten i en instagramtävling. Vilken lycka, man fick välja mönster själv ur hennes webbshop och jag valde finaste isbjörnshoodien. Nu har mitt garn anlänt, Drops Air, och det är verkligen så fluffigt och luftigt som det låter. Ska bli så roligt att sticka isbjörnshoodien i det garnet. För att få en bra storlek till min rätt så lilla tvååring har jag valt att teststicka tröjan i ett reagarn som jag kom över hos Marks & Rosengren under Jakobsdagar.  Mönstret är roligt att sticka, tydligt och välformulerat. Ett väldigt trevligt projekt. 

Nytt projekt med romber

I min mammas garnkorg ligger ett nytt projekt med romber, ett beställningsarbete från mig. Eftersom min tid är begränsad med heltidsjobb och en busig tvååring ber jag henne ofta fixa större projekt åt mej, något hon gärna gör. Detta ska bli till en skrytfilt (läs mer om tidigare skrytfiltar här), en virkad dito och denna gång med romber som form. 

Efter ett antal tester är det denna virkade ruta som används, och nere ser ni en svartvit monteringsanvisning. Spännande att se hur det blir!

Randiga regnbågssockan

I ett tidigare inlägg påbörjade jag mitt experiment att sticka med två självrandande garner. Nu har jag en socka klar, och såhär ser den ut. Även partnern är påbörjad, och eftersom jag absolut inte vill att de blir likadana försöker jag frenetiskt motarbeta ödet genom att påverka randningen litet själv. Få se hur det samarbetet går... 

Bästa hjälpredan

Vi har åkt en del bil i sommar, och eftersom stickning fastnat på mig igen efter en längre paus har det blivit mycket stickat i bilen. På Gammaldags Torg på Jakobsdagar hittade jag denhär utmärkta hjälpredan för stickning på resande fot. Vid första anblick kan den se märklig ut, men eftersom jag träffat på en likadan tidigare blev det en snabb affär. Inga fler stickor som sticker ut ur projektpåsen här inte. 

Lettiska vantar

Som jag nämnde i förra inlägget, var ett av mina mål med resan till Riga, Lettland, att införskaffa ett par äkta lettiska mönsterstickade vantar. Länge har jag tittat på motiv och mönster på Pinterest, så det var spännande att få se den "äkta varan". En av de första butikerna där jag hittade lettiska vantar var Musmaja på Kaleju iela 7 i den gamla stadsdelen av Riga. Det var helt klart i den delen av staden man skulle sköta sin eventuella souvenirshopping. Musmaja hade enormt mycket hantverk av alla de slag, men jag koncentrerade mig på vantarna. Det fanns långt över hundra olika modeller. Alla var stickade med tunt, tunt yllegarn, inte olikt det kardgarn som används när man väver våra traditionella folkdräktstyger. Känslan blir robust och lite stickig, men tack vare att garnet är så tunt och rätt hårt spunnet blir mönstren väldigt detaljerade och stilrena.

Det var otroligt svårt att välja ett par vantar. Dessutom var de utspridda här och var i hela butiken så att få en översikt var omöjligt. Storlekar varierade, liksom priserna, men de allra flesta vantarna kostade kring 35€. De vita med stjärnor var mina favoriter från Musmaja, men lite för små så de fick vänta på nästa köpare. Jag provade och provade och gick slutligen ut utan några vantar alls. 

Medan vi vandrade runt i gamla stadsdelen lade jag märke till att man också sålde "lettiska vantar" på de många krimskramsstånden som är specifikt ämnade för turister. Efter en snabb titt kunde jag konstatera att vantarna i stånden var stickade i förenklade mönster med grovt garn, och inte ens handgjorda. Det var absolut inte vad jag var ute efter. Istället sökte jag reda på flera design- och garnbutiker för att hitta äkta lettiska vantar. 

På Hobbywool på Maza Pils iela 6, hittade jag superfina DIY-förpacknngar för den som vill sticka egna vantar med lettiska motiv och med rätt garn. De hade också färdiga exemplar, men inte heller där var det någon färg- och mönsterkombination som kändes riktigt rätt. Hobbywool har också en jättefin webbsida med någar gratismönster på vantar. 

 Slutligen hittade jag mina vantar på Tines. Tines hade både en konkret butik på Riharda Vagnera iela 5, men också ett litet stånd vid ett närbeläget torg, alldeles invid The Cat´s House på Meistaru iela 19. Där blev det affär, ynka 19€ gav jag för ett par handstickade vantar som tilltalade mig från början till slut. Färger, mönster, och alla de underbara detaljerna. 

Lettiska vantar i grått, svart, rött och vitt fick det bli, med en liten bård och uddkant. Jag blev speciellt förälskad i den fina etiketten med texten "Lovingly hand-knit by latvians grandmothers". 

Riga

Vi har varit på minisemester till Riga i Lettland. Två saker hade jag på min inköpslista, lettiska vantar och te. Bägge souvenirerna hittade också sin väg hem i kappsäcken. Traditionella stickade lettiska vantar har getts som gåva av blivande brudar till sina fästmän och också till de som hjälpte till vid ordnandet av bröllop. Mönstren och motiven finns i tusentals versioner. Det visade sig att det svåraste i vantprojektet var att välja färg och mönster, när alla vantar var vackra på sitt sätt. Mer om detta i kommande inlägg. Bilden visar en hög med maskinstickade lettiska halsdukar i typiska grafiska mönster. 

Baby-vans

Tidigare i sommar mottog jag en beställning på ett par babytossor av modellen Vans. Denhär bilden fick jag som inspirationsbild av babyns mamma. Det finns många gratismönster för denhär typen av babytossor på pinterest, bara att söka på "baby shoes free crochet pattern" eller dylikt. De flesta modellerna efterliknar Converse, men just denna baby skulle ha Vans som resten av sin familj. Svarta med vita sulor, snören och logo. Nertill ser ni henne iklädd sina tossor på bröllop i början av juli. 

Värma små sommarben

Årligen ser vi fram emot sommaren som en årstid av sol, värme och lediga slappa dagar. Nästan årligen visar det sig att sommaren i vårt grisformade land varar max två dagar. Solglasögon har inte kommit till flitig användning, men däremot infann sig ett behov av benvärmare för små sommarben. Dessa fina fick min tvååring i födelsedagspresent av sin mormor. Klassiska gråa mysiga med snurrat mönster och länk under foten. Sköna att ha på och tar inget utrymme i skorna. Helt rätt en iskall sommar. 

DIY barnkudde

När man vill bädda med enbart naturliga material får man räkna med att kuddar, täcken och madrasser blir betydligt dyrare än "vanliga" i polyester. Såvida man inte ägnar sig åt lite DIY. Därför blev dagens projekt en ekologisk kudde till tvååringen. Som material använde jag tjock ekologisk bomullsvadd från Linotte och gammalt tvättat lakanstyg. Måtten tog jag från ett barndynvar (29x40) och klippte bomullstyget 3 cm mindre på både höjden och bredden. Slutmått på kudden är alltså 26x37, men glöm inte sömsmån vid tillskärningen.  

 Som alltid när det gäller stoppning som ska vara lös och inte packad är det viktigt att fästa alla lager noga i varandra. Jag klippte yttersta lagren i stoppningen något mindre än den färdiga kuddens mått och de inre lagren mindre och mindre som på bilden nedan. Mått är inte så noga i det här fallet. 

Här ser ni kuddens innersta kärna. De första lagren fästs med långa tråckelstygn men många fästpunkter. Resten av fästandet sker på samma vis, var bara noga med att kontrollera att alla lager sitter ihop med föregående respektive följande. 

Lager 2.

Lager 3.

Lager 4, det yttersta stoppningslagret innan bomullstyget. Själva yttertyget sydde jag till en påse, vände och stoppade i kudden från kortändan och sydde ihop.

Allra sist sydde jag en träns på symaskin i varje hörn av kudden, för att stoppningen inte ska glida runt i bomullstygspåsen. Nedan slumrar barnet på sin nya kudde iklädd dynvaret som var storleksmodell. 

Randiga ränder

Mången gång har jag uttryckt min motvilja mot självrandande garner. Nu verkar det ändå som om min nyfikenhet orsakat någon sorts omstrukturering för på senaste tid har jag köpt inte mindre än tre självrandande garnnystan. Det jag vill testa är hurudant mönster man får fram genom att randa självrandande garn med varandra eller med släta. Två experiment har jag gjort varav det ena inte tilltalar mej alls medan det andra ser riktigt spännande ut.

Experiment ett består av 7 bröder Polaris randat i två om två varv med ett slätt garn. Jag är inte det minsta imponerad av färgerna på 40 maskor fördelade sig så att ett sockskaft blev rosarandigt på ena sidan och blårandigt på den andra. Underkänt enligt mig. 

Experiment två, denna gång på 70 maskor, 3 varv av varje garn, och med två självrandande garner med betydligt längre färgpartier. Ett riktigt lyckat resultat som jag gärna jobbar vidare med. Vilka garn jag använt ser ni på bilden under. 

Vaxblommor, spets och skogsfynd

Efter en lång tyst vår och försommar ska jag försöka blåsa liv i bloggen igen. Det har varit mycket av allt möjligt, jobb och ledighet, barn och liv. Jag säger inte att det blir mindre av något alls, men jag kan försöka klämma in lite bloggande i röran, tänker jag.

Hela juni har jag varit ledig från teatern och juli fortsätter på samma sätt. Lite roligt sommarjobb har jag haft i form av en brudklänning till en god vän, mer om den kommer senare då fotografierna anländer. Lite pyssel hörde till också, sånt där roligt pyssel som på riktigt tar jättelänge att göra för det är så många olika steg, men som ändå bara är en liten detalj i slutändan. Jag pratar om corsager till brudgum, bestmen, brudparets föräldrar och om blommor till brudens och brudnäbbarnas hår. Corsage är den lilla blomman som brudgummen bär på kavajslaget, om något undrar över det obekanta ordet.

Om jag skriver om processen steg för steg kommer vi upp mot en hundra stycken, men lite ditåt kan jag berätta hur jag gjorde. Till brudklänningen valde vi en spets med broderade motiv i bomull på polyamidbotten. Bomull är tacksamt för det går att färga. (Polyamid går också bra att färga men det kräver att man ändrar ph-värdet till att lämpa sig för färgning av ull och siden.) Jag klippte ut bladmotiv och färgade dem gröna med Drimaren K. Efter torkning såg de så platta ut så jag grävde fram lite stämpelfärg och en textiltusch och gav dem lite mörkare toner och lite djup.

I skogen plockade jag små kvistar som nån gnagare sprättat omkring sig, tvättade och torkade dem. Själva blommorna är gjorda av vax och kommer från ett diadem som brudens mormor bar när hon gifte sig på 1940-talet. De var för gula för att matcha brudklänningen och målades därför både bakifrån och framifrån i olika etapper med billack och senare med hobbyfärg med pärlemoglans. 

De färgade spetsbladen snurrades runt kvistarna och fästes med smältlim. Blommorna fick nya järntrådar och fästes med dem och säkrades med smältlim. Baktill på varje corsage limmades en broschnål. 

Tre blommor fick pryda brudgummens corsage, och så blev det en blomma på var till tre bestmen och till brudparets föräldrar.

Brudnäbbarnas blommor fästes på diadem men järntråd som täcktes med tyll och brudens hårblommor limmades på hårnålar. Jag var lite orolig för hur vaxblommorna med all färg på skulle reagera med smältlimmet, och mycket riktigt lossade någon av brudens hårblommor från hårnålarna under kvällen. Järntråden däremot, som fanns på alla övriga blommor, klarade jobbet. 

Brudens hår, frisyr och foto Tanja Cederblom. 

Gör om, gör rätt

Jaha, det verkar som om alla i familjen inte var överens om hur trådarna skulle förvaras. Jag hörde en smäll ur syrummet, följt av repliken "Aja baja, Miee!". (Miee är vad han kallar sig själv.) Han var alltså fullt medveten om att det kanske inte var en jättebra idé. Men, man måste ju få testa olika ställen för trådförvaring. Färgorganiserat i en låda är bara ett sätt. Huller om buller på golvet är ett annat. Vilket föredrar ni? Bilden nedan visar hur det såg ut före smällen. 

Två kärlekar

Det finns tre stora kärlekar i mitt, när det kommer till samlande, vill säga. Ni vet, värdsliga saker man inte kan låta bli att rädda från loppisar och auktioner. Underbart vackra saker som gör en lycklig. 

 Den största kärleken är kronor. Varifrån passionen kommer har jag ingen aning om, men kronor gör mej helt mjuk inuti. Gamla brudkronor från olika årtionden, kronor av spets, metall, glas, ja till och med av plast. Blomsterkronor, skravelmässingskronor, alla möjliga versioner. Jag kan sitta i timmar och titta på bilder av gamla kronor från museerna jag besökt. Det är något förtrollande över dem. 

 Den andra kärleken är spetsar. Spetsar fyller många lådor och påsar hemma, som jag inte vet vad jag ska ta mig till med. Jag är förälskad i de sirliga hantverken. Båda maskinellt beredda och handgjorda.  Att det kan finnas en sådan mångfald i något som slutligen är ett och samma. Så mycket historia och känslor. Och den trejde, som jag skrivit om tidigare, är vintagebrudklänningar. Alla tre är tydligt besläktade. 

Denhär plastkronan är egentligen en tårtdekoration. Den är nytillverkad men jag var tvungen att köpa den när jag kom över den, eftersom jag hade en exakt likadan krona i utklädningslådan när jag var barn. Kanske började förälskelsen där?

Den som läst på senaste tiden vet att jag även förälskat mig i Marie Kondos bok Konstens att städa. Hur kan man då kombinera detta samlande med ett välorganiserat och sakfattigt hem? Idén med Konmari-metoden (som boken behandlar) är att omge sig med de saker som gör en lycklig, men bara med de. Och göra sig av med annat. Sen gäller det att hitta ett rimligt sätt att förvara sina lyckobringare på. Så tack och lov behöver jag inte skänka bort dessa älskade ting. Dock måste jag klura lite på en saklig förvaring och kanske rensa litegrann, speciellt bland spetsarna som tenderar välla ur sina lådor. 

SparaSpara

Motsatsen till trådlös

I mitt syrum pågår en rejäl utrensning och samtida organisering. Tack vare boken Konsten att städa  av Marie Kondo har jag insett att man får ett mer harmoniskt liv om man inte alltid måste bli arg för att man inte hittar sina saker pga oordning och överflöd. Det är fiffigare att ha färre saker i god ordning. Och, tilläggas ska att jag alltså inte inlett min riktiga Konmari-resa ännu (man ska städa, kassera, spara och ordna enligt kategorier i en viss ordning). Dethär är mer som en förberedelseperiod, för jag måste få i ordning syrummet så jag kan spendera tid där, och så att det även kan fungera som gästrum.

 Trådarna ordnade jag in i en hurtslåda i små separata fack. Facken är gjorda av olika små kartonger. Som en liten påminnesle till mej själv noterar jag att jag inte ska köpa mer röd, orange eller mörkrosa tråd på ca 10 år. Ibland när trådrullar är på specialpris köper jag en rulle i en färg jag tror att jag inte har. Tydligen har jag inte prickat rätt så ofta när man tittar på mängden röda trådrullar. Men, ett bra tips är att spara en bild av sina trådar i telefonen och ta fram den när man är i tygbutiken och biträdet frågar om man ska ha någon matchande tråd. Då kan man snabbt kolla läget och behöver inte köpa dubletter.
SparaSpara

Jeansinsamling

Den 15 mars är det premiär för Aladdin och den magiska lampan på Wasa Teater. För tillfället pågår en insamling av jeans som ska användas i scenografin, närmare bestämt i Aladdins hem. Den som har överblivna jeans, trasiga som hela, kan lämna in dem i biljettkassan där det finns en tunna för ändamålet. Enda kravet är att plaggen ska vara blå och rena. Byxor, skjortor, jackor, allt denim är välkommet. 

Tambursöm

"Hjälp, var ska jag få tag på en nål för tambursömnad?" är en fråga jag mottog häromdagen. Själv har jag köpt mina på loppis. Det är svårt att se skillnad på spetsvirkningsnålar och tamburnålar med blotta ögat, speciellt i loppisarnas mörka vrår, men tamburnålens topp är spetsigare. Man kan också använda en riktigt tunn virknål till tambursömnad, det beror lite på materialet man  ska brodera på vad som fungerar. 

Tambursöm blev bekant för mig då jag för snart sju år sedan började samarbeta med Brages Dräktbyrå. Folkdräkternas kjolsäckar har ofta broderier med tambursöm. Själva sömmen ser ut som kedjestygn, men tambursöm är en mycket snabbare broderingsmetod än att sy kedjestygn med vanlig nål. Man spänner tyget i en broderingsram som går att fästa i bordet, håller garnet på undersidan och sticker tamburnålen uppifrån ner genom tyget och fiskar upp garnet och drar det till rätsidan. Med garnet kvar på nålen flyttar man den en stygnlängd framåt och sticker ner nålen igen för att fiska upp nästa stygn. Man kan säga att man "virkar genom tyget". På undersidan håller man hela tiden garnet med vänster hand (om man är högerhänt). 

Folkdräkternas kjolsäckar broderas med tunt yllegarn på botten av kläde. Ovan syns Esbos kjolsäck som jag broderat. Kjolsäckarna nedan är från Brages Dräktmuseum. De är broderade med pärlgarn, vilket inte ger det korrekta historiska utseendet, men motiven är vackra. Tambursöm broderas i fortlöpande linjer, vilket betyder att alla täckta ytor, som t.ex. blomblad, broderas i spiral. Endast vid färgbyte tas garnet av, dras upp till rätsidan för att fästa det sista stygnet, och dras ner till avigan igen för att fästas. 

Vill man ha the real deal och köpa sig en ny och modern tamburnål rekommenderar jag svenska Canvasshop. Därifrån får man en smidig och bekväm tamburnål med en liten flärp som håller garnet på plats när det dras genom tyget. Det finns modeller både med och utan denna flärp, men i modern handel har jag hittills bara kommit över denhär modellen, med flärp. Canvasshop säljer också refillnålar, man kan alltså skruva lös nålen från handtaget och byta, samt broderingsbågar som man kan skruva fast i bordet. De leverar till Finland, snabbt och smidigt. Vill man läsa om annat som kan broderas med tamburnål har jag tidigare skrivit om tyllspets här.

Bild från Canvasshop.

Ananasmössa

Det är sent, men jag tänkte hastigt visa en av mössorna ur pjäsen Pleppo Två! Det är jag som är kostymdesignern för pjäsen, och en del stickat ville jag såklart ha med. Det blev till att anlita en stickerska, för tillverkningstimmarna på syateljén skulle inte ha räckt till handstickning. Men designen är min. Denhär härliga ananasmössan tillhör karaktären Lillebror som är smått hispig. Utöver denna finns en annan specialgjord mössa med samt två par sockor och ett par benvärmare.