17 oktober 2015

Fröken räv


Den platta katten har fått en kompis, låt mig presentera fröken räv. Även hon är gjord av yllerester, stoppad med sitt eget restmaterial i form av yllespån. Svanstippen består av en bit äkta rävpäls. Nu känner jag förvisso inte till rödrävens anatomi desto mera, men jag ser ju jag, liksom säkert ni, att denhär svanskonstruktionen snarare borde höra hemma på en ko. Nåväl, det gör den inte nu, när principen är snabba ryck, barnet växer snart ur hela babygymsåldern. Och jag hade ingen röd eller orange pälsbit tillhanda, så då fick det bli en lite koaktig svans. Jag använder inga mönster här, utan klipper ut på fri hand och ser hur det blir.


De här djuren ska alltså småningom samsas i ett babygym i trä som min man håller på och filar ihop. Det kommer, liksom de dinglande leksakerna, att vara gjort i restmaterial. Fyra smala björkribbor (ja, det heter ribba på finlandssvenska) och ett kvastskaft är materialet till själva gymmet, och inspirationsbilden hittar ni här.
 Nu verkar det däremot så som om det finns flera i hushållet som är intresserade av att få lite dinglande leksaker. Katten Sigur ser rätt så längtansfull ut när han spanar in fröken räv och plattkatten.


15 oktober 2015

Avmaskning


Avmaskning, gäller det katten eller stickningen? Stickningen denna gång. Jag har liksom för mig att de allra flesta alltid avmaskar sin stickning på samma vis. Man tenderar hitta ett sätt man trivs med och sen kör man bara på i samma spår. Personligen brukar jag avmaska genom att lyfta föregående stickade maska över den senast stickade, vilket kanske är det vanligaste. Men, nu som då hittar man ett mönster där man uppmuntras avmaska på ett annat sätt. "Så nymodigt", tänker man, som mormodern om tortillorna, för man inser att det är ju faktiskt rätt trist att alltid använda samma metod. Helheten är detaljerna. 
 Avmaskningen som presenteras här kallades något så osmidigt som "Elizabeth Zimmermans sydda avmaskning" där jag hittade den. 


Gör såhär: Efter att sista varvet är stickat, ta av garnet men spara en ända som motsvarar ungefär tre gånger längden av den kant som ska avmaskas. Trä garnet på en stoppnål (eller på en spetsig nål om du som jag inte ens efter en kvarts sökande hittar någon stoppnål i hela huset). Avmaskningen görs från rätsidan. Trä nålen genom de två första maskorna på stickan som om du skulle sticka dem aviga (se ovan). Dra igenom garnet och trä tillbaka nålen genom den första maskan och dra igenom garnet (se nedan). Peta av den första maskan. Fortsätt på samma vis. Denhär metoden ger en lös och stilig kant som gör sig alldeles särskilt bra ihop med rätstickade partier. 








14 oktober 2015

Ett enkelt onsdagstips



Stickmarkörer. Det var något som saknades i mitt hem till för ett par veckor sedan, då jag plötsligt fick för mig att det var något man behöver, för det stod så i mönstret. Nå, ut slank jag och handlade hem en förpackning med markörer som såg stiliga och bra ut på alla vis. Dock noterade jag hastigt att utseendet var deras främsta egenskap. I själva stickningen var de oerhört klumpiga och gjorde så att maskorna på vardera sida om markörerna blev lösare än resterande maskor och följdaktligen stickningen ojämnare än nödvändigt. De var helt enkelt i vägen. Istället borde jag ha gjort som de gamla husmödrarna och Cajsa Warg (fast jag inte vet om hon stickade), och helt enkelt använt mig av vad jag hade tillhanda. Tillhanda hade jag gem, och dessa var betydligt mycket smidigare att använda än de för ändamålet tänkta markörerna.


Man ser ju tydligt att dehär två gröningarna är släkt, och man ser ju tydligt vilken av dem som ter sig smidigare. Nu ställer ju förstås stickornas storlek krav på markörens eller gemets storlek, men det finns ju större gem att ta till om det behövs. Jag har sett att det på marknaden finns markörer med allehanda krimskrams på, som ju rimligen inte har annan funktion än att vara i vägen. Nej, min uppmaning och mitt tips är använd det som ni har tillhanda. Ett gem, en säkerhetsnål, en garnända, något litet smidigt föremål med lämpligt hål. Det är som bekant de små utgifterna man blir rik på, och här kan var och en spara in en slant. 


11 oktober 2015

Mönster till Purmovanten

Härom veckan bloggade jag om ett mönster jag gjort som jag kallade Purmoblå blommor. Ursprunget och inspirationen kom från ett stoppat täcke som finns bevarat på ett museum på nämnda ort (läs inlägget här). Jag uppmanade folk att använda mönstret på t.ex. tröjor, vantar, sockskaft med mera, och jag fastnade själv i tanken på en vante med en version av mönstret på handryggen. 



Nåväl, redan följande dag fick jag en kommentar om mönstret, att det hade väldigt långa floats, dvs. de lösa garnändarna som ligger på avigsidan, som orsakas av att en viss färg används glest i mönstret. Jag är en person som gärna och ogärna fastnar vid problematik och vill lösa den. Kommentaren gnagde mig i huvudet och gjorde att jag öppnade upp mönsterfilen igen och satt och filade på mönstret dag som natt i ett oräkneligt antal försök att tillfredsställa denhär personens önskan om kortare floats. Jag kom till en insikt, och förvisso till en lösning, men främst en insikt. Det skulle begränsa skaparfriheten oerhört om man alltid anpassade alla motiv och mönster till att maximalt ha floats motsvarande fem maskor. Och jag avskyr begränsningar. Fem maskor är vanligen okej utan att man behöver tvinna den medlöpande mönsterfärgens garnända med den stickade färgen på baksidan. Med ett fem maskor långt float drar inte arbetet ihop sig. Begränsningar, bah. 
 Lösningen med att helt enkelt tvinna garnen om varann är enkel och inte på något vis övermäktig någon, den är snarar fiffig och funktionell. Men, det hade vorit getabocksaktigt att envist hålla fast vid att man helt enkelt kan tvinna på. Därför gjorde jag ett nytt mönster, där jag drog ner maximalt på de superlånga floatsen utan att tappa stämningen i själva motivet. Och vet ni vad? Det blev såklart betydligt bättre än det ursprungliga utkastet, om vi kallar det så. Tack för att jag blev ifrågasatt! 
 Resultatet blir nu att jag publicerar mönster i sin helhet till en vante i med Purmoblå blommor i ny tappning. Den stickas i Novita 7 bröder i färgerna marinblått 170, rött 549 och vitt 011. Orsaken till att jag denna gång väljer det garnet är att jag redan tidigare har utarbetat ett basmönster för vantar med garnet ifråga, och det gör att jag kan publicera vantmönstret utan att ha hunnit provsticka den. För ni vet ju hur det är med mej och lilla Måns, vi gör vad vi hinner. Vissa saker som borde ta 45 minuter tar istället 4 veckor. Men, man har sagt åt mig att amningen har sin tid och att man kommer att sakna den när den tiden är över. Så jag ammar på, och uppmanar istället er att sticka vanten och skicka en bild av den åt mig så jag kan publicera den. Mailadressen är ina.nordberg13@gmail.com. Man kan också höra av sig till den mailen om man vill ha ett pdf-mönster av vanten som tål att skrivas ut. Jag är glad för varje person som tar kontakt och ber om mönstret. 


Du behöver: 
5 strumpstickor nr 3 eller den storlek du behöver för att 24 m x 27 v slätstickning ska mäta 10x10 cm. Novita (150 g motsvarar 300 m). Vanten är 22 cm i omkrets och 26 cm lång.

1. Lägg upp 54 m med bottenfärg (bf), fördela dem på 4 stickor (st) 13-13-14-14.
2. Sticka 3 v rm med bf. Vänd arbetet med avigsidan ut. Lyft 1 m från st 1 till st 4, för garnet runt m och lyft tillbaka m till st 1. 
3. Skaft (se bild nedan), 14 v: skaftet stickas med två garn i samma färg (eller i olika om man vill ha långrandigt skaft). Sticka slätstickning med varannan m från ett nystan och varannan från ett annat. 
4. Sticka 1 v rm med bf. Öka 1 m i första m på st 1 och i sista m på st 2 genom att sticka 1 m i främre bågen och 1 m i bakre bågen. Maskorna fördelas jämt. 
5. Läs och följ diagrammet nerifrån från höger.
6. Varv 18: Lyft 3 m på st 3 (st 4 för vänster vante), sticka följande 8 m med avvikande färg (tumtråd), lyft 2 m. Återgå och sticka alla m på st 3 (4) med bf. Fortsätt följa diagrammet.
7. Från och med varv 43: gör hoptagningar enligt följande: sticka ihop de 2 första m på st 1 i främre masbågen (mb). Sticka ihop de 2 sista m på st 2 i bakre mb. Sticka ihop de 2 första m på st 3 i främre mb och de 2 sista på st 4 i bakre mb. Fortsätt ta ihop på motsvarande ställen tills 6 m återstår. Dra garnet genom maskorna.
8. Ta bort tumtråden och fördela m 4-4-4-4. Ta upp 3 m i var sida, fördela 6-6-5-5. Sticka tummen med bf i 16 v.
9. Varv 17: gör hoptagning på samma sätt som i punkt 7 tills 4 m återstår. Dra garnet genom maskorna. Fäst alla garnändar på insidan. Ånga de färdiga vantarna och spänn ut med knappnålar t.ex. på strykbrädan över natten. 

Och för att förtydliga vilken typ av skaft det är fråga om, här kommer en bild på ett skaft som jag tidigare stickat i denhär metoden.








10 oktober 2015

Välja färg



Det är mitt i natten, men jag måste bara säga en sak. Ni vet när man står där i garnhyllan och väljer dedär samma färgerna som man alltid väljer. Och så kommer man hem och inser att man redan ju har tolv nyanser mint och sjutton nyanser grått och oräkneligt med nystan i lime... Lösningen är att på förhand leta upp en inspirationsbild. Denhär är knäppt på ett café i Dalsland, Sverige. Så himla vackra färger. Sen väljer man ett garn som kommer i många nyanser, t.ex. Drops Karisma. Och så plockar man ut nyckelfärgerna ur sin inspirationsbild och letar upp dem i garnhyllan i butiken. Och faller inte för frestelsen att ta dedär samma gamla vanliga nyanserna.
 Sen gäller det förstås också att använda färgerna procentuellt lika mycket som i bilden i sitt kommande verk. Men fint blir det, och roligt att senare jämföra med sin inspirationsbild.

8 oktober 2015

Självmönstrande djungelgarn



Självmönstrande garn hör verkligen inte till mina favoriter. Det är ju själva mönstrandet, färgbytena som gör skapandet roligt, och då vill jag kunna bestämma själv över dem. Novita har dock utkommit med en (tämligen) ny serie självmönstrande garn under namnet Viidakko (djungel). Garnet ska efterlikna pälsen hos olika djungeldjur. Zebror, apor och leoparder till exempel. I övrigt har garnet samma egenskaper som 7 Bröder.


Det var när jag fick ett par zebrarandiga sockor av mamma som jag såg potentialen i det självrmönstrande zebragarnet. Det skiljer sig från de många mångfärgade garner som finns på marknaden i och med att det har bara två färger, och därtill är diskret och inte regnbågigt. Så, nu har jag beställt en kofta till Måns av garnet. Modellen är denhär, och översättningen av mönstret samt anpassning till garnet är satt i process. 





6 oktober 2015

Plattkatt av ylle- och pälsrester



Det är märkligt dethär med bebisar. Man har liksom all tid i världen och samtidigt ingen tid alls. Allt man har planerat att tillverka åt sin bebis borde man ha gjort på förhand. Men det kanske ändrar detdär, efterhand de växer. 
 Nå, nu har jag i alla fall hunnit sy en liten platt katt som ska hänga i det kommande babygymmet av trä - egentillverkat (bara inte ännu). Ekologiskt och plastfritt. Katten sydde jag av rester av ett ylletyg, närmare bestämt kläde, materialet som används i folkdräktslivstycken. Till klorna och ansiktet kom en restbit vadmal väl till pass. och till svans en liten bit äkta rävpäls. Morrhår och upphängningsögla är gjorda av bomullssnören. Till stoppning använde jag "spån" av ylletyg, det vill säga finfördelat restmaterial som blev över när jag klippte ut själva katten. Den är först ihopsydd med raksöm 3 mm från kanten och sedan med ett varv tät sicksack. Ansiktet är broderat på maskin - det får så lov och gå snabbt nu, och då blir det såhär enkelt. Näst på tur står en räv.