23 augusti 2015

Växtfärgning del 3


Äntligen kommer bilder från Pedersöre MI:s kurs i växtfärgning som jag deltog i förra veckan. (Del 1 och del 2 hittar ni genom att följa länkarna.) Kursen gick av stapeln under tre dagar och inleddes med en planeringskväll. Sen följde några lediga dagar med möjlighet att samla växter. Under förra helgen ägnade vi två dagar åt själva färgningen. Som lärare fungerade Anna-Lisa Klemets. Och vilken kurs alltså, jag trivdes jättebra, är från och med nu helt såld på växtfärgning - men så gissade jag också att det skulle gå. Här följer bilder från processen.


Materialet som skulle färgas var yllegarn. Det går att färga andra växt- och proteinfibrer, men de tar upp färgen annorlunda, några betydligt sämre. Yllegarnet man utgår från är vitt, beige eller ljusgrått. Det första vi gjorde var att tvätta garnet. Tvätten ska ske med fettlösande medel, och är mycket viktig för att färgen ska fästa på garnet. Vanligt schampo, handdiskmedel eller ylletvättmedel är lämpligt att tvätta med. En viktig detalj är att man aldrig får temperaturchocka ylle, då ställer sig fibrerna på tvären och man får ett stickigt material som tovar ihop sig. All temperaturväxling under hela färgningsprocessen ska ske stegvis, man kan t.ex. ha många hinkar med vatten som blir varmare efter hand, och så doppar man garnet i hink efter hink. 


Redan på planeringsträffen valde vi vilka växter vi skulle samla in, utgående från en mapp med färgprover som Anna-Lisa hade med sig. Nämnas bör att färgproverna inte är några garantier för det färdiga garnet. Det sägs att om hundra personer färgar samma garn med samma växt, får ingen av dem ändå samma nyans. 



Till förberedelserna hörde att nysta garnet till härvor, knyta om med många lösa bomullsband, väga och märka upp härvorna med sitt namn och växten som vardera härva skulle färgas i. Sen förbereddes grytor med vatten som värmdes till ungefär 90 grader. Vattenmängden har ingen betydelse för färgstyrkan, utan ska vara så mycket så att härvorna täcks och kan simma fritt.


En del växter kunde vi lägga direkt i grytorna, medan andra skulle dra. Vassen t.ex. finfördelades och lades i blöt över natten, det gäller överlag med hårda växter. 


I några grytor kunde man låta växtdelarna vara kvar, medan man i andra gjorde klokt i att avlägsna dem före färgning. Detta av två orsaker, för att de tar för mycket plats eller för att de annars fastnar i garnet och blir omöjliga att få bort. En del växter fick ligga i nylonnätpåsar för att förhindra detta. 


När färgen kokats ur växterna i ca 1 timme tillsatte Anna-Lisa 1 msk alun per 100 g garn som skulle färgas. Alun är ett betningsmedel som gör att färgen fäster i garnet. Man kan också beta på förhand, men vi betade samtidigt som vi färgade. 


När färgbaden var färdiga lades de våta garnhärvorna i och fick sjuda i 1 timme. På bilden garn i vassbad. 


Efter 1 timme togs garnen upp och tvättades i många vatten tills sköljvattnet var helt klart. På bilden tvättas garn som färgats med renfana. 


Slutligen fick garnen hänga på tork. När de väl torkat fick var och en sina garn och vi gjorde därtill varsin färgkarta med prover från alla olika färger. En del växter gav vackra färger, en del gav inte lika imponerande resultat. Är man besviken med utgången kan man tack ock lov alltid färga över.



De färdigt nystade garnen i spiral. Alla garn som färgats har varit vita om inte annat noteras. Läs spiralen utifrån in. 

Gul lök på koschenill
Krapp 
Lökskal på krapp
Anetto
Renfana II
Nässla
Lökskal
Björkblad
Renfana
Vass på björkblad II
Vass
Blåbärsblad
Morotsblast
Körsbärskärnor
Alkanna
Alkanna på blåbärsblad
Koschenill







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar