Tova, filta, valka

Maskinfiltade blomskulpturer med nåltovad mitt.

Fastän hösten är långt gången finns det ännu några kreativa kurser kvar som ska starta i Pedersöre MI. Följande tema som kommer upp är våt- och torrtovning, och vad passar nu bättre till hösten än just det. Än en gång får man tacka superegenskaperna som naturmaterialet ylle har. "Om inte ullen fanns skulle vi göra allt för att försöka uppfinna den." som Alan Waller sa. Och visst är det så. 

Prova tova det som stickats med självmönstrande garn för en fin softad effekt. 

Om man skulle titta på ull i mikroskop skulle man kunna urskilja dess fjälliga yta. Varje fiber har små små så kallade epidermisfjäll. Det är dehär fjällen som gör tovning möjlig. Men varför tovar inte fåren ihop sig helt och hållet då? För att naturen är så mycket klokare än vi, den har såklart sett till att alla fjäll ligger med öppningarna mot ullfibrernas spets. Sida vid sida fästa på en fårkropp händer inte så mycket med fibrerna. Men om vi börjar korsa dem, det är då fjällen hakar ihop sig och vi får en sammanhängande filt. 

Tovade material rispar inte och kan klippas ut till många olika former.

Den traditionella nordiska tovningstekniken kallas våttovning. Så enkelt som det låter handlar det om att jobba med blöt ull. Fibrer läggs i lager på lager i olika riktning och bearbetas med vatten och såpa. Såpan är basisk och öppnar upp fjällen. En stillsam gnuggning påbörjar processen och efter hand bearbetas fibrerna hårdare tills de tovar ihop sig. Bearbetningen kan t.ex. ske med hjälp av en tvättbräda. Fortsätter man behandla materialet kommer krympningen att vara omfattande och då talar man om att materialet valkas. Efter behandligen tvättar man noga ur såpan och slutligen kan man efterbehandla med ättika för att sluta fibrerna igen. 

 Filta är ett annat ord som används för tovning, och beroende på vem man frågar har varje term olika betydelse eller också samma. Jag har främst hört att man använder termen filta när man bearbetar materialet i tvättmaskin, men det är bara en tolkning.

Sticka, tova, klipp remsor och sticka igen.

En betydligt nyare teknik är torrtovning, eller nåltovning. Då används en speciell tovningsnål med små hakar i spetsen. När den sticks in i ullen för den fibrerna med sig, men inte när den dras ut. Med upprepade stick får man på så sätt ullen att tova ihop sig. Vid nåltovning har man betydligt bättre kontroll över små detaljer än vid våttovning. 

Möjligheterna är oändliga. Bildcollage från etsy.com

Det fantastiska med tovning är att man ger ett redan utsökt material, yllet, en till mycket användbar egenskap. Genom att tova flata stycken skapar man ett material där allehanda former kan klippas ut utan att kanterna rispar. Men möjligheten finns också att tova tredimensionellt direkt och skapa små skulpturer. I tovning, om någonstans, är möjligheterna verkligen oändliga. 

 Och man kan göra det hur svårt eller enkelt man vill. Det går alldeles utmärkt att köpa en gammal ylletröja på loppis och kasta in den i tvättmaskinen med en handduk som sällskap, köra ett 40- eller 60-gradigt program för att filta den och sen öppna och se vad det blev. Tovning ger rum för massor av experiment. 

 Det som jag personligen ska pröva på är att filta mönsterstickade material. Det ger en så otroligt fin effekt när mönsterfärgerna milt flyter in i varann, det skapar en helt annan harmoni än i ett enbart stickat material. Sulorna på bilden nedan är hämtad ur tidningen Hemslöjd nr 1 2011, där också beskrivningen finns, både för att sticka och att filta sulorna. 

Filtade sulor ur Hemslöjd 1, 2011