Reliefstolpe framifrån

Jag fick ett önskemål om en översättning på ett riktigt smaskigt virkmönster. Genom att gripa mig verket an lärde jag mig med ens en ny virkmaska, som jag nu också lär ut i en bildserie; reliefstolpe framifrån heter den. Förkortning på svenska är relfst fr och på engelska fptrc. Reliefstolpen ger en tvinnad struktur och när den som i detta mönster växlas med vanliga stolpar liknar ytan på virkningen snedställda flätor. 

Bilden kommer från mooglyblog.com

Jag poängterar att detta inte är mitt mönster utan min svenska översättning av mönstret Rainbow happy fun pouch av Tamara Kelly. Jag har tagit mig friheten att ändra ett ställe där det förekom ett fel, i övrigt är mönstret detsamma som det engelska originalet som finns på bloggen Moogly.  

Till börsen passar ett slätt virkgarn till exempel i bomull, merceriserad bomull eller bambu. Virka enfärgat, randa i två färger, eller i fem färger som i originalet. Välj ett lämpligt garn och virka med en virknålsstorlek mindre än vad som rekommenderas till garnet. Virka alltid i båda maskbågarna.  Längst ner i inlägget kommer en bildserie över hur man virkar en reliefstolpe framifrån. 

Maskor som förekommer i mönstret, och deras förkortningar:

Luftmaska - lm
Smygmaska - sm
Fast maska - fm
Halvstolpe - hst
Stolpe - st
Reliefstolpe framifrån - relst fr


MÖNSTER

Varv 1. Färg A. Lägg upp 40 luftmaskor (lm). 1 halvstolpe (hst) i den andra luftmaskan (lm) från nålen. 1 hst i varje lm varvet ut. (39 m)

Varv 2, virkas runt. Arbetet vänds medurs. Virka ytterligare 2 hst i första lm på uppläggningsvarvet, fortsätt med 1 hst i varje lm i luftmaskkedjan varvet ut. I den sista lm virkas 2 hst. Förena varv 1 och varv 2 med 1 smygmaska (sm) i nästa hst. Vänd inte, arbetet virkas runt. (80 m)

Varv 3. Virka 2 lm (motsvarar 1 stolpe). 1 stolpe (st) i varje maska varvet ut. Sm i första st. (80 m)

Varv 4. Virka 1 lm. 1 fast maska i varje st varvet ut. Sm i första m. (80 m)

Varv 5. Virka 2 lm (motsvarar 1 st).  Reliefstolpe framifrån (relst fr) runt st under första fm. *St i nästa fm. Relst fr runt st under nästa fm.* Upprepa *-* varvet ut. Sm i första st. (80 m)

Varv 6. Virka 1 lm. 1 fm i varje m varvet ut. Sm i första m. (80 m)

Varv 7: Virka 2 lm (motsvarar 1 st). St i nästa fm. *Relst fr runt st under nästa fm. St i nästa fm*. Upprepa *-* varvet ut. Sm i första st. (80 m) Obs. Reliefstolparna i varv 7 placerar sig ovanför stolparna i varv 5, och stolparna i varv 7 ovanför reliefstolparna i varv 5.

Varv 8. Virka 1 lm. 1 fm i varje m varvet ut. Med följande färg: sm i första m. (80 m)

Varv 9-12. Färg B. Upprepa varv 5-8. 

Varv 13-16. Färg C. Upprepa varv 5-8. 

Varv 17-20. Färg D. Upprepa varv 5-8. 

Varv 21-24. Färg E. Upprepa varv 5-8. Vill man ha en högre börs kan varven 5-8 upprepas ytterligare gånger till önskad höjd.

Varv 25. Virka 1 lm. 1 fm i varje m varvet ut. Sm i första m. (80 m)

Varv 26. Sm i varje m varvet ut. Sm i första sm. Ta av garnet och fäst. Sy i blixtlås. 


VIRKA RELIEFSTOLPE FRAMIFRÅN

I mönstret ovan virkar man varannan reliefstolpe och varannan vanlig stolpe på mönstervarven (varv 5 och 7). Varje mönstervarv föregås av ett varv fasta maskor som i sin tur föregås av det förra mönstervarvet. Arbetet virkas runt och man har alltså alltid rätsidan mot sig. Såhär ser det ut när man börjar virka reliefstolpen, man har en nyligen avslutad vanlig stolpe som den senaste maskan.

Börja med att göra ett vanligt omslag.

För ner virknålen runt stolpen som ligger under nästa fasta maska. 

Gör ett omslag.

Dra igenom. Du har nu tre öglor på virknålen = en maska och två omslag. 

Gör ett omslag och dra igenom två av öglorna (som om du virkade en vanlig stolpe).

Fortsätt med ett till omslag...

... och dra garnet igenom de två öglorna på nålen. Klart. Du har nu virkat en reliefstolpe framifrån.

En liten påskhare

Lagom till påsk sydde jag en mössa åt min lilla påskhare. Yttertyg i smalrandad manchester, någons gamla resttyg som jag hittade på ett lokalt loppis. Valkat yllefoder av en blå stickad tröja, även den från loppis.  Maskintvätt i 40 grader tillsammans med några handdukar gjorde att den valkade precis lagom mycket, jag fick ett smidigt men varmt ylletyg. Till öronfoder slaktades en bit bomullslärft som mamma en gång börjat brodera en julbonad på, men som ingen orkade varken ta i eller se på längre. Återbruk från början till slut. 

Lilla påskharen åkte pulka i vårsolen och tyckte mössan var alldeles förträfflig. 

Här är mönstret, mitt eget. Den större storleken passar för huvudomkrets 46-48, den mindre 42-44. Gummiband baktill och längs framkanten håller mössan tät kring öronen. Rutorna motsvarar 1x1 cm. Skriv ut mönstert och förstora till rätt mått. En sömnadsbeskrivning följer inom kort. 

Så här roligt var det att åka pulka. Sen fick den trötta påskharen gå och lägga sig i vagnen. 

Ärtpåsar av resttyg

Ärtpåsar är roliga och smarta leksaker som passar att stapla, kasta och balansera. Enkelt gör man egna ärtpåsar av resttyger och stuvar i glada färger. Till dessa använde jag rektangulära tygbitar med måtten 30x15 cm. Man bör välja täta tyg, vanliga bomullstyg funkar jättebra. Glesare vävda tyg eller trikå kan fodras med tunt bomullstyg. Gör man ärtpåsar till bebisar och små barn gör man klokt i att sy dubbla sömmar så säkrar man att inga ärtor rymmer trots omild behandling. 

 Skär till tygbiten i rätta mått, vik den på mitten och sy ihop i bägge sidorna. Tunna ur hörnen genom att klippa bort överflödig sömsmån innan påsen vänds och pressas. Det blir enklast att stänga påsen senare om man i detta skede viker och pressar in 1 cm sömsmån längs öppningen.  

En påse ekologiska matärter på 500 g räcker till att fylla tre ärtpåsar i denhär storleken. Hitta en lämplig köksattiralj att mäta med, t.ex. en kaffemugg, så får alla påsar lika mycket fyllning.

Fyll påsarna och sy ihop öppningen riktigt nära den vikta kanten. Mixa mönstrade och släta tyger så blir ärtpåsarna rena godbitarna att titta på och leka med. Påskfärger blev det här. Ärtpåsarna är gjorda i restmaterial från kostymerna till pjäsen Pippi Långstrump som går på Wasa Teater i vår. 

Guldklimpar i knappskrinet

I månget syrum finns ett skrin eller en låda med gamla knappar. Det är blandade knappar, olika storlekar, färger och former. Olika många av varje sort. Varifrån har de egentligen alla kommit? Några är kanske reservknappar som följt med nyinköpta plagg utifall att en ordinarieknapp skulle lossna. En del är felköp som ersatts med andra lämpligare knappar och därför blivit över. Några är urgamla och har följt med ärvda syskrin eller blandade skattkistor från loppis. En del har sprättats loss från plagg som kasserats. Vissa har glömt sin historia. 

 Det är roligt att ta en titt bland alla knappar när ett nyligen färdigsytt eller färdigstickat plagg ska få sin slutfinish. Av någon anledning brukar det dock oftare fyllas på i knappskrinet än minska. Dessutom verkar knapparna som finns kvar bli mer och mer udda. Men, det finns ett enkelt sätt att få udda knappar att bli hela serier igen - man sprejmålar helt enkelt ett gäng lika stora knappar i samma färg. 

En sak bör man dock tänka på när man syr fast knapparna på sina alster, det är att sprejade plastknappar inte är tvättäkta. Har man inte denna info i bakhuvudet och kastar sitt plagg i maskinen kan det bli en besvikelse när man tar ut det och färgen delvis lossnat. (Se skillnaden mellan bilden ovan före tvätt och bilden nedan efter tvätt.) Är man däremot medveten om detta kan man antingen välja att handtvätta plagget och slippa problemet, eller se slitaget som en vacker patina. Då är det fiffigt att också tänka på vilka färger knapparna har innan man sprejar dem, eftersom den färgen blir en del av patinan.

Svarta knappar med guldfärg får vacker patina efter ett varv i tvättmaskinen, speciellt om de har grov struktur. Hur mycket färgen lossar varierar från knapp till knapp. Blanka plastknappar lossar mer färg och räfflade liksom konkava knappar lossar mindre. 

 Använd ekologisk sprejfärg så spar du på miljön och på ditt eget välmående. 

 

Inga vanliga dödliga bär korsett

Korsetternas historia kan följas långt bak i tiden. Redan på stenåldern fanns det föregångare till detta kraftfulla plagg. De såg inte ut som vår bild av traditionella korsetter, utan var formade som breda läderbälten. Men funktionen var densamma då som allt sedan - kroppen skulle förvrängas.

 Korsetten i sin typiska form lät sig väntas på. Storhetstiden inföll först efter medeltiden på grund av ett förbud av tjocka midjor vid umgänge med riktigt fint folk. Bland de högre stånden medförde detta att korsetten kom i dagligt bruk. 

 Oberoende kön och ålder förvrängdes kroppsformen under 1700-talet, men främst var det bland kvinnorna som timglasfiguren var åtrådd. Sedan dess har korsetten följt med kvinnorna. Den har ändrat skepnad i takt med modet. Den har varit midjekort, höftlång, gått ända upp till axlarna och slutat under bysten. Den har fått sin stadga av valben, metallskenor, horn och trä. Den har ställt omänskliga krav på kroppen, vanställt organ, förhindrat muskelutveckling, förorsakat svimningar, brutna revben och dödsfall. Vilken makt korsetten har ägt och fortfarande äger.

I flera år har jag samarbetat med en fotograf vid namn Anna Franck kring hennes fotoprojekt Inga vanliga dödliga. Projektets mål var att porträttera starka, mäktiga kvinnogestalter med anknytning till historien, och min del i det var såklart kläderna.

Såhär beskriver Anna själv projektet.

MAKT–STYRKA–BLICK–VÅLD–VILJA–SJÄLVSTÄNDIG–SIN EGEN–KUVAD–ÖVERHUVUD–FARLIG–HUNGRIG
Jag har länge varit fascinerad av starka kvinnor, både nulevande och sedan länge döda, och tycker kvinnor får alltför lite plats i historien. Med denna bildserie vill jag undersöka kvinnligheten och maktpositionerna hos 6 historiska kvinnor med koppling till Finland, som Katarina den stora och Minna Canth. Bilderna tolkas i modern tid och har ett modernt symbolspråk. Jag finner det viktigt att lyfta fram dessa historiska kvinnor från sina respektive tidsepoker och hur de har lämnat avtryck i historien fram till dags dato. 

När Anna presenterade projektet åt mej för sex år sedan blev jag fascinerad av hennes idé att porträttera kvinnorna, sin styrka till trots, iklädda korsett. Korsetten, som har en sådan kraft. Är det korsetten i sig, eller kvinnan iklädd den, som är den mäktiga? Det blir en motstridighet och en lek där betraktaren får sig en tankeställare. Vem tillhör egentligen styrkan, kvinnan själv eller den hon blir när hon formar om sig? Och för vems skulle är det hon stöper om sig?

Denhär kvinnan är den sista vi gjorde i serien. Det föreställer en ung Aline “Vadd-Mamma” Grönberg (1871 - 1950) - en av Finlands mest framgångsrika affärskvinnor,  även en av de första kvinnorna att bli utnämnd till kommerseråd 1940. Eftersom Anna ville porträttera Aline i sin ungdom fastslogs att det tidiga 1900-talet fick bli inspirationskälla till korsettens form. På den fantastiska bloggen Bridges on the body hittade jag ett historiskt mönster från 1904. Det roliga med denhär korsetten är att den har stålskenor enbart på smala partier mitt fram, mitt bak och i sidorna. Dessa delar är raka medan de övriga mjuka delarna är formskurna på liggande. Materialen jag använt är bomullskattun och grovt oblekt linne. 

Anna Franck ställer ut fotografierna i Inga vanliga dödliga på galleri Brinkkala i Åbo mellan 18.3 och 17.4 2016. Söndagen 17.4 kl 14 samtalar hon med historikern Ann-Catrin Östman om kvinnor, makt och genus genom tiderna på nämnda ställe. 

Maskerare Sabina Segerström och författaren Mia Franck är två andra samarbetspartners i Annas projekt. Modell på denhär bilden är skådespelaren Isa Lindgren-Backman.

Faktakällor:

Pohjanmies, J. (u.å.) Korsetti: opas korsettien maaimaan ja valmistukseen. Lahti: M&P Paino Oy.

http://korsetter.net/korsett/korsettens-historia/

http://www.korsetter.nu/page/34/korsetten-och-dess-historia

Sticka prickar

Syjuntor och stickjuntor har alltid intresserat och fascinerat mig. I mitt barndomshem hölls nu som då junta på tisdagskvällarna, mest kvinnor från grannskapet deltog men också mammas släktingar och vänner från längre håll. Jag har tagit med mig hennes tradition och har numera en egen juntagrupp. Vi träffas oregelbundet men gärna och juntan har även en förlängning på facebook i gruppen Online stickcafé/garnloppis Österbotten där betydligt fler ryms med. 

 Ungefär varannan vecka presenteras ett tema i online-gruppen. Det aktuella temat är prickar och därför blir det prickar (eller är det bollar?) på mitt pågående stickprojekt som ska bli en ny mössa till den alltjämt växande bebisen. Mönstret är enkel flerfärgsstickning i två färger per varv och kan varieras i det oändliga med färgbyten för varje prickrad. Grått blir det här, men en regnbåge hade blivit minst lika fint. Rapporten ser ni nedan för den som vill sticka prickar/bollar på sockor, mössor, vantar, tröjor, grytlappar... De passar både här och var. 

 Ibland brukar jag fundera var gränsen går - när prickar blir till bollar? Beror det på hur stor yta prickarna fyller i förhållande till bakgrunden? Eller kanske hur glest de sitter eller är det själva storleken som avgör? Det är ett evigt dilemma men rätt så roligt att undra över. 

Prickiga lappar och våffeltyg

I torsdags när jag kom till jobbet väntade en lapp på tillskärningsbordet. "Herr Nilssons och Pippis lapptäcken får sys ihop" stod det. Ja, det är alldeles sant. Hur bra kan ett jobb vara? 

 Vårens stora familjepjäs på Wasa Teater är Pippi Långstrump, och den blir verkligen ett visuellt underverk. Vi tillverkar dräkter i full fart och delar av scenografin, allt enligt designern Heidi Wikars lekfulla vision fylld av glada prickar, ränder och trianglar. Färgerna är karamelliga och tygen hon valt ut har härliga strukturer och mönster. Pippis lapptäcke går i rosa, orange och vitt. Rutorna är stora kvadrater på 30x30 cm. Rutor som går snabbt att sy men blir jätteroligt och festligt tack vare alla grafiska prickar och ränder. Herr Nilssons lilla lapptäcke har mindre kvadrater som går i lila, limegrönt och orange. En detalj jag verkligen gillar och som är ett superbra tips är att baksidan på lapptäckena görs i våffeltyg. Vilket fantastiskt material alltså. Mjukt och fluffigt med mysig struktur och bäst av allt, 100 % bomull och ingen jobbig fleece som sprider mikroplastavfall omkring sig, ett utmärkt tips. Fram för mera våffeltyg. 

Makraméspets

Spetsföljetongen börjar lida mot sitt slut, men än finns det godbitar, näst ut är makramé. Jag har letat en god stund bland mina bilder, och jag har massor av handarbetsbilder, utan att hitta en endaste makramébild. Därför illustreras inlägget av en flagglina, makramé kan nämligen bindas av alla möjliga och omöjliga sorters band, rep och linor.
 En del anser att makramé inte är någon spets, men till dem sällar inte jag mig. Som jag nämnde i förrförra inlägget i spetsföljetongen, det om fransspetsar, anser jag och många andra att en spets är ett genombrutet textilt material som skapar ett mönster av trådar och luft. Beskrivningen fungerar på makramé liksom på andra spetstekniker.  Makramétekniken härstammar från utdragsspetsar. Tekniken var populärt i Europa under 1800-talet, en kort tid vid förra sekelskiftet och hittade åter sin publik vid 1960-talets slut. Makramé baserar sig på några grundknutar som kan kombineras på hundratals olika sätt. Med grovt eller fint garn kan man variera makramé i det oändliga. Till de enklaste arbetena är det enda arbetsredskap som behövs förutom garnet händerna. I materialväg fungerar allt från traditionell bomull, lin och ull till hampa, jute, läder och en rad olika konstfibrer. Alla snören, rep och band är goda nog att testa. Ett tips är dock att inte satsa på snören som väldigt lätt glider upp i knutarna, t.ex. nylonsnören.  På pinterest har Pedersöre MI en hel samling av inspirerande makramébilder, ta en titt vet jag. Smycken, väskor, hela plagg, gardiner, draperier, gungor, amplar och till och med stolsitsar är några exempel på produkter som blir väldigt vackra i makramé. 

Blommor som aldrig vissnar

Att omge sig med blommor höjer livsglädjen. Levande blommor ger vårenergi just nu, men blommor som aldrig vissnar ger energi året om. Det här fantastiska lapptäcket med yllebroderier finns på Textilmuseum Tant Vanja i Dalsland, Sverige. Brodösen hette Karen Oline Edvardsen och levde i Norge 1840-1920. Man kan föreställa sig att hon broderade dessa lappar under en lång tid. Skira blommor, kraftigt ogräs, rönnbär och maskrosor blir tillsammans till ett enda stort konstverk.

Denhär idén tycker jag man kan använda om man gillar att göra små broderier eller broderiprover. Det går utmärkt att ta till vara vadmal från gamla ytterrockar att använda som broderibotten. Leta på loppisar och vindar. Låt det bli ett evighetsprojekt som dels är ett skissblock för broderiprover, dels ett livsverk som följer dej in i framtiden och knyter an till de stunder som snart är historia.

 På Textilmuseets webbsida kan man ta en närmare titt på lapptäcket. Varje block är tydligt fotograferat från rätsidan och från avigsidan, för den som vill undersöka medaljens baksida. Det kan nämnas att även baksidan är så välarbetad att man ibland har svårt att se skillnad på rätan och avigan. 

 Har ni vägarna förbi Dals Rostock ska ni såklart vända in på Textilmuseet och hälsa på Kerstin och hennes hund Hanna. De visar er gärna runt och berättar om sin fina samling som växt fram ikapp med Kerstins stora intresse - textilier. Det är något alldeles speciellt att tala med människor som förverkligat sina drömmar. 

Textilmuseum Tant Vanja

Brunnsvägen 42

Dals Rostock