Det stora hålet på mina jeans är numera ett minne blott. Det är lappat och åtgärdat med den fantastiska japanska sashikotekniken (läs mer om tekniken här). Det tog ett par timmar att göra dethär broderiet som är ca 15 x 10 cm stort, och det hade tagit ännu längre om jag hade följt teknikens alla små regler. (Mer om dem en annan gång.)
Hålet på jeansen fanns där redan när byxorna var nya, det hörde nämligen till designen, som det ju ofta gör nuförtiden. Snabbt blev det opraktiskt emedan jag jämt fastnade med foten i det när jag tog på mig byxorna. Så rätt fort var det riktigt stort och fult. Det var då jag hittade sashiko.
Istället för att inhandla ett antal specialverktyg använde jag mig av det jag hade hemma. En helt vanlig kanavanål och en halv docka broderitråd fick agera sashikonål och sashikotråd. Tyg till lappning klippte jag ur en avlagd jeanskjol. Egentligen hade lappmaterialet kunnat vara ljusare, men med avigsidan utåt blev det i alla fall lite bättre. Lappen nålade jag fast trådrakt på undersidan av hålet. De allra längsta trådarna putsade jag bort från hålets kanter för att de inte skulle trassla in sig med broderitråden.
Dags att börja på. Till sashiko används ingen sybåge. Däremot är det betydligt lättare om man ritar upp ett rutsystem på tyget med en textilpenna som går att putsa bort. Är man för ivrig eller lat för det kan man också köra direkt, vilket var jag gjorde - klockan var ändå halv elva på kvällen när jag började brodera. Tilläggas kan att fönsterljuset tog slut innan jag var klar klockan halv ett, men det fick duga i alla fall. Tanken var att mitt första sashikobroderi helt enkelt får visa spår av handen istället för att vara perfekt.
Man syr först de vågräta och de lodräta stygnen var för sig, linje för linje som vävsöm. Innehåller mönstret diagonala stygn och detaljer sys de till sist. Mitt mönster består av plustecken och har således bara lodräta och vågräta stygn, det blir alltså två arbetsskeden. Stygnen är vanliga tråckelstygn, upp-ner-upp-ner. Stygnen som ligger på rätsidan ska vara längre än de som ligger på avigsidan. Man trär många stygn på nålen samtidigt för att få ett bra flöde.
Ett halvfärdigt arbete med 168 stygn. Det är intressantast att sy precis över själva hålet. Kanterna på lappen på undersidan tangerar broderiets yttersta stygn.
När alla vågräta stygn var på plats var det dags för de lodräta. I dethär skedet lade jag märke till att det hade varit smartare att börja med de lodräta stygnen, speciellt med tanke på att jag hoppade över skedet där man markerar sömnadslinjerna. Mina jeans har nämligen förutom sin diagonala denimrandning i tyget även en lodrät randning. Hade jag börjat med de lodräta stygnen hade broderimönstret förmodligen blivit lite noggrannare, lite rakare. Men inte rev jag upp 168 stygn för det. Jag konstaterade bara att jag kan göra annorlunda nästa gång och broderade vidare.
Här ser man det färdiga broderiet som numera pryder det högra låret. Denhär tekniken rekommenderas varmt, för den är rolig, funktionell, enkel och snygg. Dessutom förlänger den livet på favoritjeansen. Sashiko + boro = kärlek. Nu är nästa steg att lära sig alla regler och då kommer jag säkert att skämmas över alla fel jag gjort här, men det struntar jag i just nu. Plus plus plus. Positiv energi är vad som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar