6 november 2015

Blommor på rad


Någon gång allt emellanåt hittar man en handarbetsknix som ser väldigt svår ut men egentligen är väldigt enkel. Dethär är en sådan. Stickade "blommor på rad" som den kallas eller på engelska flowers in a row. En mycket dekorativ bård som kan fällas in på slätstickade partier eller användas som kantning. Den ser väldigt fin ut och är som sagt inte alls svår. 


Länken nådde mig på Facebook i veckan, men originalvideon med tydliga instruktioner för hur man skapar denna rad av blommor hittar ni på youtube. 
 Och nej, jag har inte hunnit sticka denhär provlappen själv emedan vi ställer till fest och har gjort så hela veckan, men jag har anlitat en stickerska. ;) 

3 november 2015

Återbruka mönster




I handarbete går det mode och trender som i allt annat. Vem har inte sett trasmattesockan vina förbi på sociala medier och bloggar på sistone? En googling visar att den hängt med i snart ett halvår. För min del är trasmattesockan ännu oprovad, och det har förstås att göra med att jag hellre mönstrar själv än låter slumpen avgöra. Enkelt är det förstås om man bara vill sätta sig och slösticka framför teven att ha självmönstrande garn, så kanske någon gång blir det av...
 Men, för den som söker planerade mönster att använda här och var på sockskaft med mera, så är, som jag tidigare nämnt, gamla vävda alster utmärkta inspirationskällor. Från vävda textilier kan man återbruka mönster både till stickat, flerfärgsvirkat och broderat. I dethär inlägget visade jag mina första väggranesockor. Sedan dess har jag tagit för vana att alltid knäppa en bild med telefonen när jag ser gamla väggranor, vilka man hittar titt som tätt på loppisar. Samma sak kan man förstås göra med mattor, dukar, handdukar, osv. Mönstret nedan har en rapportbredd på åtta maskor. 


29 oktober 2015

Återbruka jeans


I de två senaste numren av tidningen Nya Martha hittar ni två av mina idéer. Uppdraget jag fick av Martha var att designa en shoppingkasse och ett förkläde av gamla jeans. Denimtyg, dvs. jeans är i sig inget ekologiskt material, men likväl är det ett material som finns i överflöd. På varje loppis dignar det av gamla byxor, i snart sagt varje garderob också. Därför uppmanar jag och Martha att återbruka överflödet.


Instruktioner till förklädet finns i nr 5/2015 och till shoppingkassen i nr 4/2015.


25 oktober 2015

Babyvantar med chevronmönster


Allt sedan jag skrev inlägget om hemligheten bakom superwashbehandlat ylle har jag letat nya favoritgarner. Tidigare stickade och virkade jag mycket i Gjestal Maija, det är sådär lagom tunt så man kan klämma in många maskor på små mått och följaktligen mönstersticka med mycket detaljer. Sedan började jag höra rekommendationer om Drops garner från flera håll och testade på några olika kvaliteter, bl.a. Karisma som är betydligt grövre än Maija. Den stora färgkartan hos Karisma tilltalade mig, men nu har jag alltså letat vidare för att hitta ett garn som inte är superwashbehandlat. Och det verkar som om jag hittat det.


Mitt nya favoritgarn är Lima, också det från Drops. Det är 70% ull och 30% alpacka och alldeles sådär underbart mjukt som man vill att ett yllegarn ska vara. Testprodukten blev ett par vantar till bebisen i kontrastrikt chevronmönster i egen design och mönster. Han gillade genast sina nya vantar och provade ivrigt smaka på dem. 



Nedan följer mönstret i två storlekar för er som vill sticka likadana tumlösa babyvantar. Till en tre månader gammal bebis passade den mindre storleken perfekt. 


Måns chevronvantar

Vantarna stickas i garnet Lima från Drops på strumpstickor nr 2,5. Svart nr 8903, vitt nr 0100. 

Lägg upp 32 (36) m med svart. Fördela maskorna jämt på 4 stickor.

Skaftet stickas i ribb med 2 rm, 2 am. *Dock stickas första varvet vid färgbyte med enbart räta maskor för att få tydliga ränder. 
6 v svart
3 v vitt*
3 v svart*
3 v vitt*
3 v svart*

Från och med nu stickas slätstickning.

1 v vitt
På följande v ökas 1 m i sista m på varje sticka genom att man stickar 1 m i främre och 1 m i bakre maskbågen. Maskantal 36 (40).
Sticka enligt diagram. Diagrammet upprepas 5 (6) gånger.
Nästa v och alla därpå följande v stickas vita. 
Sticka ihop 2 m till 1 m, *sticka 2 m, sticka ihop 2 m till 1 m* upprepa tills 1 m återstår. Flytta varvets sista m till sticka 1. 
Nästa v: sticka ihop 2 m till 1 m, *sticka 1 m, sticka ihop 2 m till 1 m* upprepa tills 1 m återstår. Flytta varvets sista m till sticka 1.

Fortsätt från och med nästa varv att *sticka ihop 2 m till 1 m* och upprepa tills 4 m återstår. Dra garnet igenom maskorna och fäst alla garnändar på avigsidan.

Copyright Ina Nordberg. Använd på ett schysst sätt, tack.












24 oktober 2015

Tivolihimmel


Puh, min kreativa energi äter upp mig om den inte får komma ut. Jag mutade både maken och sonen idag för att få tid till att sätta ihop en himmel av papperssugrör, med inspiration av att man i helgen har en himmelikurs i Pedersöre MI. 


Det blev en riktig tivolihimmel, färgglad och annars glad, perfekt att hänga ovanför bebisens skötbord (eftersom min broderade tvättbjörn då aldrig verkra få nåt sällskap). Denhär himmeln är av klassisk modell, och består av sex mycket enkla basformer som vardera ser ut som på bilden nedan. Fem är lika stora, och den sjätte tre gånger så stor som de övriga. 


Materialet i klassiska himmlar är som bekant råghalm, men i denna lekfulla version är det papperssugrör. Sugrören var 19,5 cm långa och till de små formerna klippte jag varje sugrör i tre lika långa delar. Den stora formen består av hela sugrör. Nedan följer en enkel beskrivning i bilder på hur man sätter ihop en basform. 


Tolv lika långa rör behövs, samt en nål, gärna en himmelnål, och tråd. Jag använde lintråd.


Tre rör skapar den första triangelformen. 


Två rör till och formen består av två trianglar.


Två rör till ger dig tre trianglar. 


Fortsätt på samma vis tills fem trianglar ligger på rad. Du har nu använt 11 rör.


Det tolfte röret träs på och sammanbinder den sista triangelns övre spets med den förstas dito.


Trä upp nålen till en av de fortfarande lösa triangelformerna och sammanfoga dessa. Fortsätt på samma vis tills du har önskat antal former, i mitt fall totalt fem små och en stor. Sammanfoga till en klassisk himmel eller i önskad form.




20 oktober 2015

Krispiga ränder



Alla stickare är mer eller mindre bekanta med problemet. Ränder i ribbstickning blir inte vidare snygga i kanterna. På de räta maskorna är det inga problem, men på de aviga, ajdå. Men nu presenteras lösningen på dethär problemet, och den är genialiskt enkel. 


Ta en titt på detta svartvita exempel. Den övre svarta randen i bilden - inte så krispig. Vita och svarta små streck stör vid färgbytet på de aviga maskorna. Men den nedre svarta randen i bilden - jättekrispig. Knivskarpa kanter. Så vad är hemligheten? Jo, sticka alltid första varvet med enbart räta maskor vid färgbyte i ribb. Så enkelt, så genialiskt. Och det kommer varken att synas eller störa ribbningens elasticitet. Jag blev superglad när jag insåg denna enkla sanning, hoppas ni också blir det. 

18 oktober 2015

Tova, filta, valka


Maskinfiltade blomskulpturer med nåltovad mitt.

Fastän hösten är långt gången finns det ännu några kreativa kurser kvar som ska starta i Pedersöre MI. Följande tema som kommer upp är våt- och torrtovning, och vad passar nu bättre till hösten än just det. Än en gång får man tacka superegenskaperna som naturmaterialet ylle har. "Om inte ullen fanns skulle vi göra allt för att försöka uppfinna den." som Alan Waller sa. Och visst är det så. 

Prova tova det som stickats med självmönstrande garn för en fin softad effekt. 

Om man skulle titta på ull i mikroskop skulle man kunna urskilja dess fjälliga yta. Varje fiber har små små så kallade epidermisfjäll. Det är dehär fjällen som gör tovning möjlig. Men varför tovar inte fåren ihop sig helt och hållet då? För att naturen är så mycket klokare än vi, den har såklart sett till att alla fjäll ligger med öppningarna mot ullfibrernas spets. Sida vid sida fästa på en fårkropp händer inte så mycket med fibrerna. Men om vi börjar korsa dem, det är då fjällen hakar ihop sig och vi får en sammanhängande filt. 

Tovade material rispar inte och kan klippas ut till många olika former.

Den traditionella nordiska tovningstekniken kallas våttovning. Så enkelt som det låter handlar det om att jobba med blöt ull. Fibrer läggs i lager på lager i olika riktning och bearbetas med vatten och såpa. Såpan är basisk och öppnar upp fjällen. En stillsam gnuggning påbörjar processen och efter hand bearbetas fibrerna hårdare tills de tovar ihop sig. Bearbetningen kan t.ex. ske med hjälp av en tvättbräda. Fortsätter man behandla materialet kommer krympningen att vara omfattande och då talar man om att materialet valkas. Efter behandligen tvättar man noga ur såpan och slutligen kan man efterbehandla med ättika för att sluta fibrerna igen. 
 Filta är ett annat ord som används för tovning, och beroende på vem man frågar har varje term olika betydelse eller också samma. Jag har främst hört att man använder termen filta när man bearbetar materialet i tvättmaskin, men det är bara en tolkning.

Sticka, tova, klipp remsor och sticka igen.

En betydligt nyare teknik är torrtovning, eller nåltovning. Då används en speciell tovningsnål med små hakar i spetsen. När den sticks in i ullen för den fibrerna med sig, men inte när den dras ut. Med upprepade stick får man på så sätt ullen att tova ihop sig. Vid nåltovning har man betydligt bättre kontroll över små detaljer än vid våttovning. 

Möjligheterna är oändliga. Bildcollage från etsy.com


Det fantastiska med tovning är att man ger ett redan utsökt material, yllet, en till mycket användbar egenskap. Genom att tova flata stycken skapar man ett material där allehanda former kan klippas ut utan att kanterna rispar. Men möjligheten finns också att tova tredimensionellt direkt och skapa små skulpturer. I tovning, om någonstans, är möjligheterna verkligen oändliga. 
 Och man kan göra det hur svårt eller enkelt man vill. Det går alldeles utmärkt att köpa en gammal ylletröja på loppis och kasta in den i tvättmaskinen med en handduk som sällskap, köra ett 40- eller 60-gradigt program för att filta den och sen öppna och se vad det blev. Tovning ger rum för massor av experiment. 
 Det som jag personligen ska pröva på är att filta mönsterstickade material. Det ger en så otroligt fin effekt när mönsterfärgerna milt flyter in i varann, det skapar en helt annan harmoni än i ett enbart stickat material. Sulorna på bilden nedan är hämtad ur tidningen Hemslöjd nr 1 2011, där också beskrivningen finns, både för att sticka och att filta sulorna. 

Filtade sulor ur Hemslöjd 1, 2011