Ordning på scarfarna

Till julkapp fick jag boken "Konsten att städa". Det är en väldigt inspirerande bok som varmt kan rekommenderas. Författaren Marie Kondo är ett organiseringsfreak som sedan barnsben forskat i hur man kan få ordning på sitt hem och - det viktigaste - bibehålla ordningen. Från sidan ett var jag totalt förälskad i boken. 

 Dels tänker jag använda mej av boken när jag minskar på  onödiga prylar hemma och organisera det som jag väljer att behålla, dels är den nyttig för ett betydligt större projekt - nämligen att få ordning på teaterns garderober. Vi snackar garderober stora som rum, många nog att fylla en hel våning. 

 Det har gått 11 månader sedan jag började jobba på teatern, och alltid när jag haft en sekund över har jag funderat över hur jag ska få någon vettig ordning på garderoberna. Det finns en miljon plagg, dräkter och accessoarer, och det måste det få finnas. Därför är Marie Kondos metoder i detalj inte helt lämpliga för teatergarderober, hennes teorier går nämligen ut på att göra sig av med allt som inte sparks joy, dvs utstrålar glädje när man vidrör det. På så vis behåller man bara saker man verkligen älskar, och hela livet blir mer harmoniskt. I en teatergarderob är det sällan det som är vackert och sparks joy som behövs. Hur ofta har jag inte hört frasen "Åh herregud vad fult! Den måste vi ha!", eller "This is disgusting! I love it! Let's take it!" (vi jobbar delvis på engelska under produktionen av vårens stora pjäs Aladdin och den magiska lampan). 

 Marie Kondos tankar om att allting måste vara överskådligt, och att var sak ska ha sin plats och vara placerad bland andra saker av samma typ, är guld värda. Som läget är nu har vi byxor på kanske fjorton ställen, vilket är fruktansvärt opraktiskt när en designer vill se vilka byxor som finns i garderoberna. Det blir ett jäkla spring hit och dit. 

 Dethär är ett av många små steg mot en vettig ordning. Och det är inte bara lämpligt för teatergarderober utan även för människor med för många scarfar.

Jag bad teaterns snickeri fixa lister med fastlimmade träklädnypor på 7 cm avstånd från varandra. Totalt 8 meter list i vårt fall, men det anpassar man förstås efter behov. Listerna skruvades upp på en vägg som inte lämpar sig för hyllor pga att utrymmet är för smalt, men hängande scarfar tar inte mycket plats. 

Tidigare förvarades scarfar nedknölade i 6-7 olika lådor, delvis utan inbördes ordning. Nu är de överskådliga, och jag känner att jag kommit en liten bit närmare harmonin. 

Mössor till Vasabebisar

Aldrig har vi varit så fosterländska som i år. Jo kanske för exakt hundra år sen när vi blev självständiga. 

 Kvällen har spenderats på jobbet, närmare bestämt på Wasa Teater där clownföreställningen Finlands Historia hade premiär. På en och en halv timme komprimerade två urgulliga clowner mer än hundra års händelser. Och kan ni tänka er, stickning nämndes faktiskt en gång, i en scen där en Lotta beskriver sitt arbete och bland annat berättar att hon sticka sockor till soldaterna. Det är fint att stickningen anses vara en nämndvärd sak bland tusen och åter tusen andra som hinner hända på ett sekel. 

 Vår fosterländska känsla avspeglar sig också i vi hejvilt stickar blåvitt till 2017 års bebisar. I förra inlägget skrev jag om hur man i Kokkola och Jakobstad samlar in blåvita sockor till nyfödda. På Vasa Centralsjukhus har man en insamling av samma sort, men här är det mössor som gäller. Alla Vasabebisar som föds under jubileumsåret ska få en blåvit mössa. Projektet har en facebooksida där man kan se vad andra stickat och också när det är insamlingstillfällen. Och idag var ett sådant insamlingstillfälle. Under en halvtimme togs mössor emot i foajén på VCS. Jag var inte den enda som lämnade in mina små alster. Idag fick man in 173 mössor, berättade en av projektets kontaktpersoner, Carolin Forsström. Det totala antalet uppgår för tillfället till 504, och av dem är 5 stycken sådana som jag stickat. 

Här är modellen på mina mössor. Musselmönster från resåren och en liten pixietopp högst upp. Garnen jag använt är restgarn som jag hade hemma.

 Medan jag lämnade in mina mössor berättade en dam som också var på VCS i samma ärende, att sockinsamlingen gäller hela landets BB:n. Här är facebooksidan för det projektet. Inlämningspunkt för sockor är i Vasa Taitoshop Loftet och Pirjoliisa Garnaffär.

Blåvitt till bebisar

På många håll vill man uppmärksamma Finlands 100-årsjubileum, också inom handarbetskretsar. Det verkar som varje bb i hela landet speciellt vill gratulera de som föds under jubileumsåret med ett litet hantverk. Det är främst fråga om små mössor och sockor som stickas av frivilliga och doneras till bb:erna. Det är iofs inget nytt fenomen, men det som är speciellt med jubileumsårets små hantverk är att de alla är blåvita. 
 I Jakobstad och Kokkola samlar man in små babysockor till de som föds på bb i Kokkola under 2017. Insamlingspunkterna är Marks & Rosengren i Jakobstad och Kankuri i Kokkola. Tack vare Facebookgrupper har stickarna snabbt blivit många, så det lär nog inte bli några problem att få ihop sockor till alla små nykomlingar undert året. 
 Sockorna på bilden är stickade av min mamma som använt naturvitt Nallegarn tillsammans med självrandande blåvitt Nallegarn. 

Räddningen för solfläckar

Ju mer jag tänker på saken, desto mer älskar jag vintagemode. Det är så mycket mera värde i klänningar sydda på 40-, 50-, 60- och 70-talet, i jämförelse med de som är gjorda idag. Emotionellt framförallt. 

 Denhär fantastiska kortkorta klänningen från brytningsskedet mellan 60- och 70-talet är tillverkad i det fullkomligt förfärliga materialet crimplene. Det betraktades som fantastiskt då när det begav sig, stryckfritt och allt, men idag bleknar det rätt fort bredvid sköna naturmaterial. Men, vintage är vintage, man tar smällen av att bära crimplene (materialens motsvarighet till andningsuppehåll) om man älskar klänningen tillräckligt mycket. 

 Den rödblommiga skapelsen som skulle bli årets julfestklänning hade däremot en annan tråkig egenskap som inte är en del av 70-talets charm. Den har nämligen hängt intill ett fönster på en vind sedan den var i bruk på sin egen tid. Och den har sett solen gå upp och ned, varje dag i sisådär 40 år. Det har satt sina spår i form av fula blekta fläckar på det svarta. 

Dock fann jag ett enkelt botemedel mot fläckarna. Jag tog helt enkelt en textiltusch som jag köpt för att märka barnets dagiskläder med, och målade över fläckarna. Först försiktigt för att se om den svarta tuschen möjligen skulle ha annan svart ton än klänningen, men de gick bra ihop så det var bara att måla vidare. 

Före...

... och efter. Klart godkänt. 

Istället för knappnålar

Mor Kurage är förbi och nya utmaningar pågår på jobbet. Vi producerar Pleppo Två! Vi mårar åpåå! och Maskeradmordet samtidigt och det för med sig ett himla pusslande i vem och vad som ska ligga överst på prioriteringslistan dagligen. Men det är skönt också, att kunna pausa från ett projekt i några timmar och ta tag i det andra. 

 Utmaningarna är helt annorlunda än i Mor Kurage nu. Inget vatten på scenen, däremot sjukt snabba byten i Pleppo Två! Alltså byten från en hel dräkt inklusive mask och peruk till en annan på 30 sekunder eller mindre. Det krävs dubbla sömmar på många ställen kan jag påpeka. 

 Vad gäller Maskeradmordet ligger utmaningar i materialen. En del av dräkterna sys i latex och de flesta symaskiner är inte speciellt samarbetsvilliga när det kommer till det materialet. Inte ens våra jättebra industrimaskiner finner latex det minsta trevligt att angripa. Så det blir mycket silkespapper mellan tyg och pressarfot, en enkel lösning som var och en bör känna till. Kan också användas på vid sömnad av läder och konstläder. Latex tål inte heller att nålas mycket i, eftersom varje nål lämnar ett fult avtryck. Men jag hittat ett utmärkt alternativ till knappnålar som kallas Wonder Clips. De små röda kniporna med extremt hårda grepp funkar riktigt bra. Köpta härifrån. 

 Annat att tänka på när man syr i latex och läder är att låta stygnlängden vara lång för att inte få en perforeringseffekt i materialet. 

För att förtydliga är latexen på undersidan här och det ljusa tyget är lycra. 

Pippiklänning

Dagen har spenderats på ett stojigt femårskalas. Födelsedagsbarnets mor tipsade om vad önskepresensten var - en Pippiklänning, så en sådan fick det bli. Eftersom femåringen var och såg Pippi på teatern i våras var det såklart den Pippi jag tog fasta på. Grönt och orange bomullstyg fick sällskap av några äkta restbitar tyg från Pippiproduktionen, och designen fick ett par omformuleringar.

Snittet är det klassiska Pippi-snittet med kort t-shirtklänning och förkläde med korslagda axelband på ryggen. Sneda fickor med färgglada knappar ger ett spralligt intryck.

Knäppbart sprund i rosaprickigt vid halsen gör att klänningen lätt kan dras över huvudet. 

Framifrån och bakifrån, såhär blev den att se ut. Ikväll fick jag ett mms av en nöjd femåring som provade sin klänning och peruk, med apan nonchalant slängd över axeln. :)

Ekotips för illaluktande skor

Att spela teater i en bassäng av vatten har sina utmaningar. Luftfuktigheten på scenen och i kulisserna är högre än normalt. Kläderna utsätts för extrema förhållanden, från drypande vått till heta stunder i torkskåpet. Det tär på skorna också, som vi försöker lufttorka så ofta det går. Den konstanta nedblötningen gör att skorna börjar lukta riktigt surt. Men jag har hittat den ultimata lösningen.

 Jag ville absolut inte köpa in några kemikalier, istället försöker jag hårt att kemikaliebanta kostymateljéns tvättrum. Det ekologiska tipset för att ta bort äcklig lukt effektivt heter tee tree oil.

Det är bakterietillväxt som orsakar lukten. Tee tree oil har antibakteriella egenskaper. I ca 0,75 liter vatten droppade jag 10 droppar eterisk olja som jag sedan har sprayat skorna med på insidan och låtit lufttorka. Efter 3-4 sprayningar är lukten som tidigare krävde gasmask helt borta. Effekten är förbluffande, och jag kan varmt rekommendera den här behandlingsmetoden för illaluktande skor. Och det allra bästa är att tee tree inte döljer den hemska lukten med en annan, som många kemiska ämnen tenderar göra, utan den helt enkelt avlägsnar bakterierna som orsakar lukten. Så bäst.