Traditionella österbottniska täcken

Granntäcke / plockatäcke 1888 (privatägt)

Igår besökte jag Brage i Vasa och fick ta del av en intressant föreläsning med textilforskaren Helena Jern. Temat var Traditionella österbottniska hantverk och föreläsningen behandlade främst täcken. Fälltäcken, granntäcken, stortäcken, plockatäcken, många namn används för att beskriva de vävda konstverken. Helena berättade om de tre huvudgrupperingarna; rakrutiga, snedrutiga och plockatäcken. Rakrutiga är enklast i sin uppbyggnad och vävs i tuskaft. De snedrutiga vävs i enkeldräll eller munkabälte och plockatäckena likaså, men med plockade mönster. Fram till 1850-talet användes linnevarp men när bomullen gjorde entré i Finland bytte man småningom ut varpen till bomull. Inslaget bestod av ylle. Samtidigt, på 1850-talet, kom syntetfärgerna och snabbt blev anilinrosa en hit emedan det var en färg som man inte kunnat framställa på naturlig väg.

Snedrutigt och rakrutigt (Jakobstads Museum)

Rakrutigt täcke med inslag av anilinrosa (Ålidens Museum)

Rakrutigt fälltäcke (privatägt)

Täckena har ibland en fårskinnsfäll fastsydd på baksidan, därav namnet fälltäcken. De användes bakpå släden, i sängen och de finaste fungerade som söndagstäcke eller bordsduk när prästen kom på besök och i juletid. Till täckena hörde också fransalakan, ett linnelakan som för prydnads skulle hängdes under granntäckena. Fransarna knöts separat av efsingar och syddes senare fast på lakanen. Att knyta fransar är ett hantverk jag absolut ska lära mig, det ligger inom en snar framtid att prova på.

Högsäng bäddad med granntäcken och fransalakan (Fornstugan i Esse)