Broderad tvättbjörn

Genom att undvika så mycket plast som möjligt i babyrummet får man utlopp för en hel del skaparglädje. Man triggas helt enkelt att skapa saker själv. Näst i tur är en babymobil med små hängande djur. Tanken är att senare fästa djuren i en avskalad lampskärm, men först måste de komma till liv, och allra först ut är en liten tvättbjörn. 

Såhär ser min skiss ut, fritt fram att kopiera och använda. De mått jag använda var 9 cm på längden och 6 cm på bredaste stället. Materialet är gammalt ylle från en kjol samt moulinegarn som råkade finnas hemma i skåpet. Titta alltid i skåpet innan ni köper något, man kan komma väldigt långt med det som ligger där och skräpar och behöver således inte alltid köpa nytt. 

Jag började med att klippa ut pappersmallen och sedan rita runt den på ylletygets rätsida. Välj en färg som inte avviker väldigt mycket. Ett tips att markera ylle om man senare vill kunna få bort linjerna är att använda en hård tvål att rita med istället för krita eller penna. Stödlinjerna för svansen ritade jag som små små prickar med drygt 1 cm mellanrum, och detsamma gäller för ansiktet, magen och tassarna. 

 Broderitekniken är helt fri, t.ex. gles plattsöm är lämplig för helfärgade partier, och på tvättbjörnens mage har jag använt spridda tråckelstygn. Sybågen i miniatyr är köpt från Lappelisa, och den är precis rätt storlek för såna här små projekt eller till att brodera små detaljer på stickade plagg. Inte var den dyr heller, kring 5 euro om jag minns rätt.

Efter att ha broderat valda delar av hela tvättbjörnen tog jag lös sybågen och ångade verket med strykjärn. Som ögon använde jag gamla pärlor, som jag i efterhand egentligen tycker att är alldeles för stora, så de kommer jag kanske att byta ut. För att säkra att ögonen sitter på plats ordentligt kan man sy fast vänster och höger öga med turvisa stygn och sedan sy en kraftig träns kring trådarna som blir mellan dem med knapphåls- eller langettstygn. På så vis låser ögonen varandra. 

Tvättbjörnen klipptes ut med 0,5 cm sömsmån... 

... och placerades räta mot räta med ylletyget till bakstycket och nålades på plats. Bakstyckets form klipper man till först efter att de båda styckena är hopsydda med 0,5 cm sömsmån. Lämna öppet i botten för vändning, åtminstone 5 cm. Jag använde stygnlängd 2 och i de vassaste hörnen, öronen, kinderna och svanstippen, sydde jag ett tvärstygn innan jag vände. Det gör vändningen smidigare och förhindrar klumpar i de smalaste spetsarna. 

Innan det är dags för stoppning ska alla innerhörn hackas. Hacken klipps så de slutar 1 mm från sömnadslinjen. Man bör även tunna ur sömsmånen ordentligt, speciellt vid öronen. Sen vänder man tvättbjörnen. Använd ett trubbigt instrument för att underlätta vändningen, använd inte saxen då man så lätt gör hål med den. I inlägget om Simon's Cat visar jag exempel på ett bra vändningsinstrument.

Eftersom jag ville ha själva stoppningen i ylle också, klippte jag helt enkelt resterna av materialet till spån och fyllde tvättbjörnen med det. Ett mycket ekologiskt och förmånligt sätt att stoppa smådjur på. 

Mellan öronen fällde jag in en liten ögla, dels underlättar det hängningen, dels gör det att tvättbjörnen sedan är löstagbar och kan tas med hemifrån vid behov. Rätt söt blev den nog, men jag är fundersam på ögonen, de ser lite utstående ut, kanske jag ändå borde byta ut dem... 

Sy förvaringsboxar av bordstabletter

Som bäst inreds kommande ungens egen vrå i sovrummet med byrå och skötbord. Det är en hel del nya grejer som har införskaffats och alla dessa ska förstås placeras någonstans på ett lättillgängligt och städat vis. Skötbordet har två våningar, den lägre tänkt för förvaring. 

 På jakt efter textila förvaringsboxar kände jag att priserna var alldeles för höga i förhållande till mängden boxar jag skulle behöva. Länge stod jag och fumlade på 10-, 20- och 30-eurosboxar innan jag istället för att göra affär gick hem. Tydligen sattes idéverkstaden igång per automatik, för nästa dag när jag besökte en heminredningsbutik som lämpligen hade rea på bordstabletter, insåg jag att jag ju naturligtvis ska sy mina egna förvaringsboxar. 

Ynka 1,95 euro kostade vanliga textila bordstabletter i måtten 35x45 cm, rimligt. Just dessa turkosa bordstabletter jag fastnade för var relativt stabila i sig själv, vävda helt i bomull och skulle inte kräva någon extra stödkonstruktion. 

Så, hamstringen inleddes, jag köpte alla turkosa bordstabletter som fanns, totalt 9 stycken. Nedan följer en beskrivning för de som vill sy likadana förvaringsboxar. Det är enkelt och tar max 10 minuter per box. Framförallt blir det betydligt förmånligare än att köpa färdiga, och det bästa är ju att man kan återanvända bordstabletter man redan har i skåpet eller varför inte annat överloppsmaterial såsom jeanstyg.

Vik tabletten på mitten, så att stadkant följer stadkant och fåll möter fåll. Klipp ut en pappersmall i lämpliga mått, 9x9 cm använde jag. Placera den 0,5-1 cm från tablettens stadkant och parallell med mittvecket. Klipp runt mallen. 

Såhär ser den utvikta tabletten ut när den är klippt. 

För ihop de vänstra kortsidorna med varann och de högra kortsidorna med varann. Låt stadkanterna gå omlott och nåla ihop. 

Sy ihop kortsidorna med en bred sicksacksöm, det spelar ingen roll om detta görs från rät- eller avigsidan. Är stadkanterna hemskt tjocka kan man istället för att låta dem gå omlott ha dem att mötas kant i kant. 

Hålet som bildas på vardera sida placeras turvist kant i kant, räta mot räta och sys ihop med tät raksöm och säkras sedan med tät, bred trestegssicksack. 

Just trestegssicksacken är viktig emedan grovt vävda material som dessa lätt rispar upp. Klipp bort extra trådar och burr efter att sömmen är på plats. 

Vänd boxen med rätsidan utåt, vik sömsmånen från bottensömmarna mot mitten och sticka fast dem mot botten. Använd raksöm eller sicksack om du ytterligare vill förstärka materialet. 

 Om man vill kan man klä en kartongskiva med ett tunt bomullstyg och använda till att stöda upp bottnen med, men jag valde att helt enkelt bara pressa skarpa veck längs botten och längs varje hörn på boxen. 

Klart för förvaring.

Simon's Cat som mjukisdjur

Ett bra alternativ till plastiga mjukisdjur i polyester är att helt enkelt sy egna. Då har man koll på både ytmaterial och stoppning och kan undvika material man inte vill ha. På pinterest hittade jag en länk till en tjej, Katrin Black, som sytt och gjort mönster till Simon's Cat, länken är på ryska men bilderna är mycket tydliga så det är ingen utmaning att följa instruktionerna. För den som inte vet vem Simon's Cat är så rekommenderar jag att genast bekanta sig med honom på youtube.

 Till skillnad från katten på Katrins sida så valde jag inte använda vare sig polyesterfleece eller polyesterstoppning till min version. Jag tvekade mellan en ekologisk bambufrotté och ett gammalt urtvättat lakan, men fastnade för lakanet emedan det skulle ge den rätta kritvita papperskänslan och bli mer likt det tecknade originalet. 

Mönster på katten finns att ladda ner och skriva ut via länken. Det jag i efterhand noterade var att proportionerna är något förvrängda, katten borde vara kortare och tjockare. Kanhända att fleeceversionen automatiskt blir lite bredare emedan fleecen töjer och lakanstyget är stumt. I övrigt följde jag Katrins råd och ritade runt mönstret på dubbelt tyg. Vanlig blyerts funkar bra om man inte har en textilkrita. Eftersom lakan rispar till skillnad från fleece, fodrade jag ögongloberna på min katt, därför är de ritade i dubbla exemplar. 

Korta stygn rekommenderas, och följ noggrant linjerna. Hålen för vändningen tog jag på samma ställen som Katrin hade gjort, och därtill på baksidan av ögongloberna, med raka snitt med sax. Storleken på min katt är vad som ryms på en A4, att göra mindre än så skulle jag inte rekommendera. Mycket viktigt är att hacka alla hörn och åtminstone innerkurvorna, då lakanstyg är betydligt stummare än fleece.

Till själva vändandet är ett smalt instrument oumbärligt, men som vanligt gäller regeln låt bli saxen vid vändning, eftersom man med saxen lätt gör hål och då får man börja om. Dethär instrumentet med kulspets är Fiskars tillverkning, nån sorts kombinationspryl med lim och kniv och diverse attiraljer. Det fungerade ypperligt att vända med.
 Som stoppning använde jag bomullsvadd som jag klippte i smala remsor och petade in en efter en. Till hjälp kan man ta en glasspinne eller bakändan av en blyertspenna.

Istället för att sy ögonen med langettstygn som Katrin gjort, sydde jag först fast de fodrade och stoppade ögongloberna med vit sytråd och sydde sedan på ett runt svart band som kontur. Ett annat alternativ hade varit att använda svart passpoal vid själva sömnaden av ögongloberna, men man tar det man råkar ha och denna gång var det ingen passpoal. Till övriga broderier använda jag grov svart lintråd. Nosen broderades med fylld plattsöm och ringarna på trampdynorna med dubbla förstygn. 

Simon's Cat och Sixxxten, den ena något hispig, den andra rätt så trött. 

Den färdiga, något långsmala, katten tillverkad helt i bomull med broderier i lin. Jag känner mig taggad att ta mig an en annan kändiskatt, kanske Grumpy Cat blir nästa mjukisdjursprojekt?

Hemligheten bakom superwashbehandlat ylle

Som prenumerant på rikssvenska tidningen Hemslöjd får man del av hantverk och handarbete ur många olika vinklar. Nuförtiden är varje nummer av tidningen uppbyggd kring ett visst tema, och temana är inte alltid självklara handarbetsteman, såsom broderi, vilket var vad jag föreställde mig när jag tecknade prenumerationen. Nej, tvärtom går de på redaktionen krokigare vägar och får på så vis plockat in mycket olika vinklar i sin tidning. Senaste numret (3/2015) behandlade temat fåret.
 Med spänning bläddrade jag fram till sidan 50 i temanumret om fåret för att läsa artikeln Fråga ullakuten där man skulle ta upp hemligheten bakom superwashbehandlat garn. Ni vet dendär processen som gör att vanligt yllegarn kan tvättas i maskin utan att man behöver oroa sig för att det man stickat ska krympa och filta ihop sig. Jag har aldrig egentligen funderat över hur man egentligen går till väga för att omvandla yllefiberns egenskaper, men nu vet jag, och nu tänker jag följdaktligen börja undvika superwashbehandlat garn.

Det visar sig nämligen att superwashbehandlingen går till på så vis att fjällen på yllefibern, de som är orsaken till att ylle filtar sig, fräts bort i ett klorsyrabad. Sedan täcks fibern i en tunn polyamidhinna, för att återfå sin mjukhet och för att garnet ska kunna klara den mekaniska bearbetningen och värmen som det utsätts för vid vanlig maskintvätt. Vilket renrasigt fusk, för på etiketten till superwashbehandlade garner står det inget om vare sig klor eller plast. 

 Hemslöjd menar att de fabriker som utför superwashbehandlingen främst finns i Tyskland, Sydafrika och Kina. I processen används frätande och giftiga kemikalier och i de mindre välutrustade fabrikerna medför detta såklart miljöfarliga utsläpp. 

 Och varför använder vi ens superwashbehandlat garn? Ylle i sig själv har fantastiska egenskaper som gör att det inte behöver tvättas ofta alls. Materialet renar sig självt om det får hänga i fuktigt väder, för fjällen kan öppna och sluta sig och därtill innehåller ylle lanolin, det vill säga ullfett. Lanolinet reagerar med vattenånga och en såpaliknande effekt uppstår, skriver Hemslöjd, därför känns ylleplaggen efter vädring rena och fräscha på nytt, och tvätt är inte nödvändigt varje gång man tycker yllet känns unket. 

 Dagens tvättmaskiner har dessutom speciella program som det går att använda till ylleplagg utan att de filtar sig eller krymper. I sådana program har man tagit bort själva vridningen och gnuggandet som gör att fjällen fastnar ihop med varandra. Använd alltid tvättmedel lämpat för ylle om du vill tvätta dina ylleplagg i tvättmaskinens ylleprogram, och också om du tvättar dem för hand. Vanliga tvättmedel förstör yllets egenskaper. 

Källa: Hemslöjd nr 3/2015: Fråga ullaktuen, s. 50-53.

Lappteknik: snabba trianglar

För några månader sedan hittade jag en fin femtiotalsstol på loppis. Tyget var inte original utan en mörk manschester från sjuttiotalet och benen var rätt slitna. Med ett nytt sitsöverdrag i modern lappteknik med geometriska former och lite vitfärg på benen blev stolen som ny igen. Eller egentligen, bättre än ny, jag ogillar nytt. 

Efter

Före

Lappteknikmetoden jag använde mig av kallas snabba trianglar och är ett särdeles finurligt sätt att sy triangelmönster på. Nedan följer en beskrivning av metoden.

Du behöver: bomullstyg i mint, ljusgrått och mörkgrått, rullkniv och skärunderlägg, symaskin och sytråd.

1. Skär till  två  kvadrater i olika färg med måtten 8x8 cm (inklusive sömsmån). Av två kvadrater får du två triangelrutor med slutligt mått 5x5 cm.
2. Placera kvadraterna på varann räta mot räta och kant i kant. 
3. Märk ut den diagonala mittlinjen t.ex. med blyerts.
4. Sy en linje på var sida om diagonalen på pressarfotsavstånd (0,7 cm). 
5. Klipp upp längs diagonalen. Pressa enligt regeln ”sömsmånerna vänds alltid mot det mörkare tyget”.
6. Kontrollera måtten på rutan, skär bort extra tyg så att rutan mäter 6,4 cm både på höjden och bredden (5 cm + 2x pressarfotsbredd 0,7 cm för sömsmåner).
7. Sammanfoga triangelrutorna enligt mönstret. Sy först ihop långa rader av rutor och sammanfoga sedan raderna.

Mönstret tills stolen planerade jag som en stjärna i tre färger, ljusgrått, mörkgrått och mintgrönt. 

Snabba trianglar under arbete.

Hopsydda snabba trianglar

Den färdiga stolsitsen

Stärkning av spetskronor

Virkade brudkronor och andra spetsar kan behöva stärkas för att få en stadig form. Metoderna för stärkning är många. En del färdiga sprayer finns i handeln, men det är onödigt att kosta på sig en sådan, man kan lika gärna själv blanda till en utmärkt stärkningsvätska med sådant som man vanligen har hemma. Tre metoder jag prövat är stärkning med socker, potatismjöl och trälim. De har olika för- och nackdelar och passar för olika ändamål. 

Dehär kronorna är museala och kommer från Brages Friluftsmuseum. De ska vara med på en utställning i sommar och behöver därför stärkas för att få tillbaka sin form. Kronan till vänster är troligen från 60- eller 70-talet, den är stor och virkad. Det var populärt med virkade brudkronor under de årtiondena. Kronan till höger är knypplad och troligen lite äldre. 

 Förr i tiden stärkte man ofta med mjölk, det är en metod jag ännu inte provat, däremot valde jag en annan naturlig stärkningsmetod till kronorna, nämligen potatismjölsstärkning. 

Receptet är 1 msk potatismjöl som rörs ut i 1 dl kallt vatten, sedan tillsätts 5 dl kokhett vatten under omrörning och blandningen tjocknar direkt. Konsistensen blir som surmjölk. På förhand bör man ha valt ut ett cylinderformat föremål i lämplig storlek att spänna ut kronan på. Jag klädde två köksbunkar i plast. Små kronor kan man spänna ut på overlocktrådrullar. 

 Spetskronorna doppas i blandningen, överflödig stärkelse avlägsnas med fingrarna och en ren handduk (vit och kronorna är vita). Sedan spänner man ut kronan på formen och låter den torka. 

Potatismjölsstärkning ger spröda, frasiga kronor. De tål inte fukt men lockar inte till sig ohyra som sockerstärkning tenderar göra. En annan nackdel med socker är att det gulnar och blir klibbigt med åren, potatismjöl ger ett skörare resultat men ändrar inte i färg. Petar man ofta på kronorna blir de såklart mjukare med tiden och stärkningen släpper. Vill man ha föremål som håller i längden ska man välja trälimsstärkning som ger det stadigaste resultatet. 

Färgning

Lingarn på tork efter färgning med reaktivfärger

Jag anmälde mej precis till en kurs i växtfärgning, nämligen denna som hålls av Pedersöre MI i augusti. Färgning är något jag sysslat en hel del med, men inte växtfärgning specifikt. Det är alltid intressant med miljövänliga alternativ. På Brage Vasa går också en svampfärgningskurs i höst, även den tänker jag delta i. Mer om den kursen kommer upp här efterhand planeringen framskrider.

De färger jag jobbat med hittills är Drimarene K:s reaktivfärger, de framhölls som de mest ekologiska kemikaliefärgerna under min utbildning. Det är reaktivfärger som tillsammans med soda och glaubersalt (eller vanligt salt i brist på annat) är lämpliga för färgning av cellulosafibrer, t.ex. bomull, lin, hampa, jute, rami, sisal, manilla och kokos, och cellulosaregenatfibrer såsom viskos, modal och kupro. Genom att byta ut sodan mot ättika kan Drimarene K:s reaktivfärger även användas till färgning av proteinfibrer såsom olika typer av ull och silke. Polyamid (vanligt i t.ex. tyll) går också bra att färga men aldrig någonsin polyester, hur man än skulle önska det.
 Att tänka på vid färgning är att blandmaterial som innehåller flera olika sorters fibrer kan bli fläckiga emedan materialen drar åt sig färgen olika snabbt och ibland också olika mycket i förhållande till kulör. Snabbt färgar man med "butiksfärger", t.ex. Dylon eller Nitron, men då går man miste om hela processen att själv blanda till nyanser. Dock är butiksfärger ypperliga till svart, den är nämligen stört omöjlig att blanda till själv.

På mitt pinterestcollage om färgning kommer jag att samlar intressanta färgningstekniker, där är glest ännu, men det fylls på efterhand. I morse hittade jag t.ex. en rolig isfärgningsteknik.