Växtfärgning del 2

Det är redan flera dagar sedan växtfärgningskursen, och min plan var att skriva om den direkt då i helgen - men vet ni vad, min chef, lille Måns, 5 veckor, har inte tillåtit något sådant skrivande. Men, nu kommer i alla fall en snabbtitt på några av garnen. Nästa långa lediga stund ska jag ladda in bilder från hela kursen och skriva mer om vad och hur vi gjorde. Håll ut. 

 Nå väl, en liten tjuvtitt. Det spännande med växtfärgning är ju att man aldrig vet vad resultatet blir. Även om man färgat en gång eller tio eller hundra gånger med en växt, kan man aldrig vara säker på att uppnå samma kulör nästa gång man testar samma växt. Det är så mycket som spelar in på slutresultatet. Årstiden, mängden växter, mängden garn, hur länge man låtit växten dra ur, hur länge de kokar, hur länge garnet ligger i badet, kvaliteten på garn, kvaliteten på sommaren. (Den sistnämnda är då minsann inte något att hurra för.) Och, som jag nämnde i förra inlägget om växtfärgning, är det ju inte så enkelt att garnet blir den färg som växten eller växtens blomma har. Men när det gäller renfana så blir garnet faktiskt gult som sin företrädare. Och inte lite heller, renfanan innehåller massor av färgämne. Garnet nere till vänster i bild är färgat i första badet och garnet upptill i andra badet. Som ni ser kunde man ha gjort ytterligare efterbad och det hade funnits färg kvar. Det hade varit läckert att ha en hel skala av ljusnande gula nyanser, lämpligt för ett projekt i ombre. 

En favorit blev garnet som färgades med vass, det fick en fantastiskt ljusgrön nyans. Färgbadet såg mörkt olivgrönt ut, men slutresultatet blev ändå en pastell. Alla garn är alunbetade, och för att spara tid tipsade läraren Anna-Lisa om att man kan beta samtidigt som man färgar, man öser helt enkelt i 1 msk alun per 100 g garn direkt i färgbadet, och på så vis sparar man in en timme. Nu vaknar chefen, ajöss.

Växtfärgning del 1

Jag skrev tidigare om att jag anmält mig till en växtfärgningskurs som ordnades i Pedersöre MI:s regi,  igår var första planeringstillfället. Det är fråga om en grundkurs, vilket passar mej utmärkt, jag har som sagt tidigare bara använt mej av kemikalier för att färga tidigare, främst reaktivfärger. Men nu ska det bli andra bullar, växtfärgning verkar mycket intressant. 

 Som lärare fungerar väverskan Anna-Lisa Klemets. På första planeringstillfället gick vi igenom vilka olika arbetsskeden växtfärgningen består av och satte upp planer för resten av kursen (som äger rum i helgen) Vi gick också igenom vilka växter som ger vilka färger. Det är inte så enkelt så att en lila blomma ger ett lila garn. Anna-Lisa hade gjort en lista över färgerna man främst får fram med våra finländska växter, och det rör sig på en skala från gult, gulgrönt via olika nyanser av grönt och till brunt. För rött och blått blir det att ta till utländska växter, som hon införskaffat i pulverform härifrån. 

Färger från finländska växter:

GULT - björk, blåbärsblad, nässla, safflor, baldersbrå

GULGRÖNT - johannesört, renfana, vass

VARMGULT - lökskal, äppelträdsblad

GRÅGRÖNT - fräken, granris, ängssyra

GULBRUNT - björk, grankottar, klibbal, ljung, rabarber

BRUNT - islandslav, stenmossa, albark, havtorn

Vi var sex deltagare på kursen. Var och en fick välja vilken/vilka växter man vill samla in inför fredagen då vi börjar på med själva betningen (förbehandlingen) och färgningen. Jag valde vass emedan vi bor på villan just nu, det ska ge en gulgrön färg. Men eftersom vi också har så mycket ljung i knutarna funderar jag på att samla ljung också, som alltså inte ger lila färg utan gulbrun. Det som förvånar är hur mycket växter som behövs viktmässigt i förhållande till garnet. Till 100 g garn behövs 400-800 g färska växter eller 200-400 g torkade, så det är bara att ge sig ut och plocka. 

En korg full av vitt yllegarn väntar på att härvas upp i 50- och 100-grams härvor. Sen ska garnet tvättas med hårschampo, ylletvättmedel eller Yes-diskmedel inför färgningen. På fredagen fortsätter kursen, spännande. Hoppas vi får vackert väder.

Vattentäta förvaringspåsar

Med ny chef i huset, lille Måns, snart 3 veckor gammal, förändras vanor och behov märkbart. Redan från början gick vi in för att använda oss uteslutande av tygblöjor, dels av ekologiska skäl, dels av ekonomiska och dels för att jag inte kan förstå varför någon INTE skulle välja tygblöjor framför pappers-? Tygblöjor är fina, praktiska, förmånliga i användningen och det allra bästa: de gör så att blöjbytena blir mycket roligare. Såklart lägger jag hellre en superfin rävmönstrad blöja på min bebis än vitt pappersskräp. Ge tygblöjor en chans, det är inte det minsta jobbigt, vilket många brukar försvara sig med.

 Men, att inte kunna slänga använda blöjor i kallvattenhinken när man är utanför hemmet medför förstås ett nytt behov: någonstans att förvara de smutsiga blöjorna tills man åter är hemma och kan tvätta. En tillfällig, vattentät förvaringspåse helt enkelt. Medan Måns var ute och åkte vagn med sin pappa hann jag sy fem påsar lämpliga för ändamålet. 

 Materialet är PUL-tyg, som också används i vissa modeller av blöjskal, det vill säga tyg som ytbehandlats med polyuretanlaminering. Plast, förvisso, men återanvändbart och därför bättre än att använda engångsplastpåsar, och förstås vattentätt. För att lite piffa upp det vita PUL-tyget valde jag fem småmönstrade bomullstyger att dekorera påsarna med, rester från andra projekt. Blixtlåsen var sådana som jag redan råkade ha, några sprättade ur andra plagg, några nygamla (köpta från överskottslager). 

PUL-tygets mått i tillskärningsskedet 16 x 42 cm i enkelt tyg, bomullstyget 16 x 14 cm + sömsmåner. Blixtlåset är 16 cm lång. Den plastlaminerade sidan av PUL-tyget blir avigsida. 

Gör såhär:

1. Klipp ut alla delar. 

2. Märk ut nedre sömnadslinjen för bomullstyget på PUL-tyget, 15 cm från kortsidan (inkl. sömsmån). Placera räta mot räta och sy fast med raksöm. Vik rätt och pressa sömmen.

3. Sicksacka fast bomullstyget i PUL-tygets kortsida, kant i kant och så att tygen ligger slätt mot varann.

4. Sy fast blixtlåset i PUL-tygets kortsidor med 1 cm sömsmån, sy också genom bomullstyget. Sticka ner sömmarna.

5. Vik påsen dubbelt så att blixtlåset ligger 1,5 cm från övre vecket. Med påsens rätsida utåt, sy ihop långsidorna med 0,7 cm sömsmån. Tunna av hörnen genom att klippa bort "hundöron" från dem. 

6. Öppna blixtlåset, vänd påsen med avigsidan utåt, sy pånytt långsidorna med 1 cm sömsmån för att skapa en fransk söm. Vänd påsen rätt och den är klar att använda.

En fransk söm har alltså ingen slarvkant utan är sydd från båda hållen. Det är viktigt att komma ihåg att första sömmen sys med rätsidan utåt, alltså helt tvärtemot man annars skulle sy en förenande söm. 

Kändiskatter som mjukisdjur, del 2: Pusheen

Här har det varit lite paus emedan sonen föddes för 11 dagar sedan. Man tror att tid är något som ska existera även efter att barnet är fött, men så är inte fallet. Tid är ett minne blott.

 Att sy Simon's Cat som mjukisdjur blev ett startskott, nu vill jag skapa alla kändiskatter åt lille Måns. Gärna ekologiska, och förstås så lika originalen som möjligt. Näst ut var Pusheen. 

På pinterest hittade jag en länkt till ett mönster, men man bör alltid vara skeptisk till gratismönster har jag märkt. Det krävde en del ändringar innan det fungerade, både vad gäller proportioner och konstruktion. Sidostyckena har fel längd, så kolla dem noga om ni tänker sy en likadan katt. 

 Material blev två par gamla yllebyxor i olika toner av grått. Till svansen sydde jag först en randig bit och klippte svansen rak för enkelhetens skull. Pusheen har i sin originalform helt rak svans, men kanske något kortare än denna. Ränderna i pälsen klippte jag ut i det mörkare grå tyget och applicerade fast med en tät mellanbred sicksack. Det krävde förstås att man först sydde på kantbitarna till viss del. Munnen broderade jag med svart bomullsgarn och som ögon sydde jag på två knappar som på avigsidan är förenade med en träns för att de inte ska kunna lossna. Läs om hur man gör den tränsen här. 

Det som fattas är ännu morrhåren, men jag hade inget läder hemma för tillfället, tänkte att de kanske blir bäst i läder, eller möjligtvis i vadmal som inte rispar. Som stoppning använde jag klippta småbitar och remsor av återbrukat ylle- och bomullstyg. Trassel vore ett annat bra stoppningsalternativ om man vill undvika polyester. 

 Näst ut blir kanske Grumpy Cat eller Nyan cat.

Broderad tvättbjörn

Genom att undvika så mycket plast som möjligt i babyrummet får man utlopp för en hel del skaparglädje. Man triggas helt enkelt att skapa saker själv. Näst i tur är en babymobil med små hängande djur. Tanken är att senare fästa djuren i en avskalad lampskärm, men först måste de komma till liv, och allra först ut är en liten tvättbjörn. 

Såhär ser min skiss ut, fritt fram att kopiera och använda. De mått jag använda var 9 cm på längden och 6 cm på bredaste stället. Materialet är gammalt ylle från en kjol samt moulinegarn som råkade finnas hemma i skåpet. Titta alltid i skåpet innan ni köper något, man kan komma väldigt långt med det som ligger där och skräpar och behöver således inte alltid köpa nytt. 

Jag började med att klippa ut pappersmallen och sedan rita runt den på ylletygets rätsida. Välj en färg som inte avviker väldigt mycket. Ett tips att markera ylle om man senare vill kunna få bort linjerna är att använda en hård tvål att rita med istället för krita eller penna. Stödlinjerna för svansen ritade jag som små små prickar med drygt 1 cm mellanrum, och detsamma gäller för ansiktet, magen och tassarna. 

 Broderitekniken är helt fri, t.ex. gles plattsöm är lämplig för helfärgade partier, och på tvättbjörnens mage har jag använt spridda tråckelstygn. Sybågen i miniatyr är köpt från Lappelisa, och den är precis rätt storlek för såna här små projekt eller till att brodera små detaljer på stickade plagg. Inte var den dyr heller, kring 5 euro om jag minns rätt.

Efter att ha broderat valda delar av hela tvättbjörnen tog jag lös sybågen och ångade verket med strykjärn. Som ögon använde jag gamla pärlor, som jag i efterhand egentligen tycker att är alldeles för stora, så de kommer jag kanske att byta ut. För att säkra att ögonen sitter på plats ordentligt kan man sy fast vänster och höger öga med turvisa stygn och sedan sy en kraftig träns kring trådarna som blir mellan dem med knapphåls- eller langettstygn. På så vis låser ögonen varandra. 

Tvättbjörnen klipptes ut med 0,5 cm sömsmån... 

... och placerades räta mot räta med ylletyget till bakstycket och nålades på plats. Bakstyckets form klipper man till först efter att de båda styckena är hopsydda med 0,5 cm sömsmån. Lämna öppet i botten för vändning, åtminstone 5 cm. Jag använde stygnlängd 2 och i de vassaste hörnen, öronen, kinderna och svanstippen, sydde jag ett tvärstygn innan jag vände. Det gör vändningen smidigare och förhindrar klumpar i de smalaste spetsarna. 

Innan det är dags för stoppning ska alla innerhörn hackas. Hacken klipps så de slutar 1 mm från sömnadslinjen. Man bör även tunna ur sömsmånen ordentligt, speciellt vid öronen. Sen vänder man tvättbjörnen. Använd ett trubbigt instrument för att underlätta vändningen, använd inte saxen då man så lätt gör hål med den. I inlägget om Simon's Cat visar jag exempel på ett bra vändningsinstrument.

Eftersom jag ville ha själva stoppningen i ylle också, klippte jag helt enkelt resterna av materialet till spån och fyllde tvättbjörnen med det. Ett mycket ekologiskt och förmånligt sätt att stoppa smådjur på. 

Mellan öronen fällde jag in en liten ögla, dels underlättar det hängningen, dels gör det att tvättbjörnen sedan är löstagbar och kan tas med hemifrån vid behov. Rätt söt blev den nog, men jag är fundersam på ögonen, de ser lite utstående ut, kanske jag ändå borde byta ut dem... 

Sy förvaringsboxar av bordstabletter

Som bäst inreds kommande ungens egen vrå i sovrummet med byrå och skötbord. Det är en hel del nya grejer som har införskaffats och alla dessa ska förstås placeras någonstans på ett lättillgängligt och städat vis. Skötbordet har två våningar, den lägre tänkt för förvaring. 

 På jakt efter textila förvaringsboxar kände jag att priserna var alldeles för höga i förhållande till mängden boxar jag skulle behöva. Länge stod jag och fumlade på 10-, 20- och 30-eurosboxar innan jag istället för att göra affär gick hem. Tydligen sattes idéverkstaden igång per automatik, för nästa dag när jag besökte en heminredningsbutik som lämpligen hade rea på bordstabletter, insåg jag att jag ju naturligtvis ska sy mina egna förvaringsboxar. 

Ynka 1,95 euro kostade vanliga textila bordstabletter i måtten 35x45 cm, rimligt. Just dessa turkosa bordstabletter jag fastnade för var relativt stabila i sig själv, vävda helt i bomull och skulle inte kräva någon extra stödkonstruktion. 

Så, hamstringen inleddes, jag köpte alla turkosa bordstabletter som fanns, totalt 9 stycken. Nedan följer en beskrivning för de som vill sy likadana förvaringsboxar. Det är enkelt och tar max 10 minuter per box. Framförallt blir det betydligt förmånligare än att köpa färdiga, och det bästa är ju att man kan återanvända bordstabletter man redan har i skåpet eller varför inte annat överloppsmaterial såsom jeanstyg.

Vik tabletten på mitten, så att stadkant följer stadkant och fåll möter fåll. Klipp ut en pappersmall i lämpliga mått, 9x9 cm använde jag. Placera den 0,5-1 cm från tablettens stadkant och parallell med mittvecket. Klipp runt mallen. 

Såhär ser den utvikta tabletten ut när den är klippt. 

För ihop de vänstra kortsidorna med varann och de högra kortsidorna med varann. Låt stadkanterna gå omlott och nåla ihop. 

Sy ihop kortsidorna med en bred sicksacksöm, det spelar ingen roll om detta görs från rät- eller avigsidan. Är stadkanterna hemskt tjocka kan man istället för att låta dem gå omlott ha dem att mötas kant i kant. 

Hålet som bildas på vardera sida placeras turvist kant i kant, räta mot räta och sys ihop med tät raksöm och säkras sedan med tät, bred trestegssicksack. 

Just trestegssicksacken är viktig emedan grovt vävda material som dessa lätt rispar upp. Klipp bort extra trådar och burr efter att sömmen är på plats. 

Vänd boxen med rätsidan utåt, vik sömsmånen från bottensömmarna mot mitten och sticka fast dem mot botten. Använd raksöm eller sicksack om du ytterligare vill förstärka materialet. 

 Om man vill kan man klä en kartongskiva med ett tunt bomullstyg och använda till att stöda upp bottnen med, men jag valde att helt enkelt bara pressa skarpa veck längs botten och längs varje hörn på boxen. 

Klart för förvaring.

Simon's Cat som mjukisdjur

Ett bra alternativ till plastiga mjukisdjur i polyester är att helt enkelt sy egna. Då har man koll på både ytmaterial och stoppning och kan undvika material man inte vill ha. På pinterest hittade jag en länk till en tjej, Katrin Black, som sytt och gjort mönster till Simon's Cat, länken är på ryska men bilderna är mycket tydliga så det är ingen utmaning att följa instruktionerna. För den som inte vet vem Simon's Cat är så rekommenderar jag att genast bekanta sig med honom på youtube.

 Till skillnad från katten på Katrins sida så valde jag inte använda vare sig polyesterfleece eller polyesterstoppning till min version. Jag tvekade mellan en ekologisk bambufrotté och ett gammalt urtvättat lakan, men fastnade för lakanet emedan det skulle ge den rätta kritvita papperskänslan och bli mer likt det tecknade originalet. 

Mönster på katten finns att ladda ner och skriva ut via länken. Det jag i efterhand noterade var att proportionerna är något förvrängda, katten borde vara kortare och tjockare. Kanhända att fleeceversionen automatiskt blir lite bredare emedan fleecen töjer och lakanstyget är stumt. I övrigt följde jag Katrins råd och ritade runt mönstret på dubbelt tyg. Vanlig blyerts funkar bra om man inte har en textilkrita. Eftersom lakan rispar till skillnad från fleece, fodrade jag ögongloberna på min katt, därför är de ritade i dubbla exemplar. 

Korta stygn rekommenderas, och följ noggrant linjerna. Hålen för vändningen tog jag på samma ställen som Katrin hade gjort, och därtill på baksidan av ögongloberna, med raka snitt med sax. Storleken på min katt är vad som ryms på en A4, att göra mindre än så skulle jag inte rekommendera. Mycket viktigt är att hacka alla hörn och åtminstone innerkurvorna, då lakanstyg är betydligt stummare än fleece.

Till själva vändandet är ett smalt instrument oumbärligt, men som vanligt gäller regeln låt bli saxen vid vändning, eftersom man med saxen lätt gör hål och då får man börja om. Dethär instrumentet med kulspets är Fiskars tillverkning, nån sorts kombinationspryl med lim och kniv och diverse attiraljer. Det fungerade ypperligt att vända med.
 Som stoppning använde jag bomullsvadd som jag klippte i smala remsor och petade in en efter en. Till hjälp kan man ta en glasspinne eller bakändan av en blyertspenna.

Istället för att sy ögonen med langettstygn som Katrin gjort, sydde jag först fast de fodrade och stoppade ögongloberna med vit sytråd och sydde sedan på ett runt svart band som kontur. Ett annat alternativ hade varit att använda svart passpoal vid själva sömnaden av ögongloberna, men man tar det man råkar ha och denna gång var det ingen passpoal. Till övriga broderier använda jag grov svart lintråd. Nosen broderades med fylld plattsöm och ringarna på trampdynorna med dubbla förstygn. 

Simon's Cat och Sixxxten, den ena något hispig, den andra rätt så trött. 

Den färdiga, något långsmala, katten tillverkad helt i bomull med broderier i lin. Jag känner mig taggad att ta mig an en annan kändiskatt, kanske Grumpy Cat blir nästa mjukisdjursprojekt?