Bebisar älskar saker som låter. Skrammel, prassel och plingplong. Våran Måns är inget undantag. Men har man en mamma som undviker plastleksaker är det svårt att få sig en ordentlig prasselsak. Tur att samma mamma gillar att sy egna mjukisdjur.
När man tillverkar egna mjukisdjur kan man undvika polyester både vad gäller yttertyget och stoppningen. För polyester är plast i en annan form. Bomullstyg och yllestoppning är betydligt bättre alternativ, speciellt som små bebisar suger och smakar på alla sina leksaker.
På pinterest såg jag häromveckan några riktigt gulliga fladdermöss, t.ex. denhär, och tänkte att fladdermusvingar borde vara ypperliga att prassla med. Eget "mönster "till vårt mjukisdjuret gjorde jag såklart, enligt principen sy en söm, se hur formen blir - sy vidare om det blev bra. Det roliga med den tekniken är att man kan börja på direkt och djuret växer fram och får sin form efter hand. Det tråkiga är att vill man göra ett till likadant mjukisdjur så har man inget mönster att gå efter.
Materialet blev en gammal svart t-shirt i bambu-bomullstrikå, bomullstyg från en sjuttiotalsklänning och ylle till stoppning samt små bitar vit vadmal till ögon. Fördelarna med återvunna tyger som tvättats många gånger är att alla överlopps kemikalier vid det laget har tvättats bort, samt att man helt enkelt inte behöver köpa nytt. Men hur gör man med själva prasslet då, det kommer ju vanligen från just plast? Tack vare Sara Johanssons (Saras Eviga) instagramkonto, fick jag reda på att Clas Ohlson faktiskt säljer komposterbara plastpåsar gjorda av majs - och de prasslar lika bra som andra påsar. Med dessa inhandlade satte fladdermusproduktionen igång. Två lager majspåsar inuti vingarna gav ett trevligt prasselljud. Låt mig presentera Fladdermusen Siv, en plastfri prasselleksak i återvunnet material, med prasselvingar av majspåsar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar