Filetspets

Innan året tar slut hinner vi med en spetsteknik till. Turen har kommit till filetspets, som verkar vara rätt okänd i våra trakter, men som man likväl kommer över både nu och då. Första gången jag kom i kontakt med filetspets var på ett loppis, himmelriket för spetsjägare. Andra gången var på ett museum. Båda gångerna blev jag förbryllad över tekniken jag inte kunde placera. Någon sa att den var estnisk, de flesta sade inget alls för de visste inte heller vad det var för spets. Långt senare, när jag lagt ett par exemplar till min spetssamling, fick jag veta att de glesa och spartanska spetsarna som ofta är gjorda av grov bomullstråd kallas filetspets. Filet är franska och betyder nät.

Filetspetsduk. Fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors.

Filetspetsen broderas på en knuten nätbotten. Själva bottnen görs med samma teknik som man knyter ett fisknät och med ett likadant verktyg i mindre skala. Utvalda hål i nätet fylls sedan med stoppstygn och på så vis skapas ett spetsmönster baserat på kvadrater. Tekniken har använts i Finland från 1600-talet men kan ibland vara svår att skilja från hålsömsbroderier. Ett säkert kännetecken för filetspetsar är knutarna i nätets hörn. 

Filetspets som metervara. Fotograferade vid Svensk-Finlands textilarkiv i Åbo.

Vanligen hittar man filetspets i form av dukar, stora som små. Men vid Svensk-Finlands textilarkiv i Åbo hittade jag faktiskt några exemplar som gjorts som löpande spetsar.

Filetspetsduk som underlag för bandgrind. Fotograferad vid Jakobstads museum.