Rubriken är en fråga jag ställde mig idag. Jag hittade en väldigt vacker kofta i en bok som min syster köpt; Vakker strike till alle årstider, och bad min mamma sticka den åt mig. Tröjan ska egentligen stickas i ett norskt garn som inte säljs i Finland vad jag känner till. Det fick mig att börja leta alternativa garn i rätt grovlek och sort. Helst naturfiber som inte förstärkts med konstfiber och ej heller superwashbehandlats, tänkte jag och påbörjade mitt sökande bland det billiga märkets garn. Det dröjde inte länge innan samvetet knackade på. Varför är dehär garnen så billiga? Vilka är djuren som de kommer ifrån och hur har de mått? Hur har garnet färgats? Var spinns det? Hur långt transporteras det? Jag både tackar och bannar Yrkeshögskolan Novia och formgivarlinjen för att de hjärntvättade oss att alltid tänka hållbart. Alltid.
Snart satt jag alltså inte längre och letade specifika garntyper utan ekologiskt garn. Det var på så vis jag kom in på denhär artikeln. En mycket läsvärd artikel som går tillbaka till år 2013. För er som inte läser finska kommer här kärnan i min översättning.
När blir ett garn ekologiskt? frågar sig reportern som har intervjuat artenomen Tuovi Väinämö på Craft People ry i Helsingfors. Det börjar med att man måste väga in sina egna värderingar. Prioriterar man närproducerat, giftfritt, naturfibrer, en livscirkel som inte tär på naturen, plastfritt, korta transporter, välmående djur och marker? Den finländska ullen lyfts strax fram som ett toppenalternativ. Ofta är uppfödningen av lamm ekologisk här, menar man. Transportsträckorna är korta, garnet närproducerat och framförallt hållbart. En tröja stickad i inhemsk ull kan mycket väl fira sin 50-årsdag. Nåväl, det låter ju enkelt, var kan jag gå in och känna på garnet innan jag köper det? Var kan jag se alla kvaliteter och jämföra? Så enkelt var det inte. Det är inte så att det inhemska garnet säljs i var och varannan butik.
Vi värdesätter inte vår ull, suckar Väinämö, trots att de värmande fibrerna är långa och glansiga. Vi borde vakna, vi borde förstå och berätta att vi har en sällsynt och bra ullfiber, även internationellt sett.
På garnmarknaden erbjuds ekologiska garn av soja, bambu och mjölkprotein. Processerna från fiber till garn hos dessa material är lång och energikrävande. Javisst, bambu växer snabbt, men det är inte det färdiga garnet som skördas från åkern. Man måste se till helheten. Ett närproducerat garn minskar koldioxidutsläppen, men å andra sidan kan en etisk aspekt sammanfattas i att ett långväga garn ger hederligt arbete åt någon på andra sidan jorden.
Ekologiskt eller inte, det är också en fråga om fiberns, garnets och de slutliga produkternas livslängd, påpekar Väinämö. Viskos, som uppfanns för flera hundra år sedan, levererar fortfarande kortlivade plagg, trots decennier av utveckling. Den som spenderar tid på handarbete borde också spendera tid på att välja hållbara, kvalitativa material.
Ekologisk lathund vid val av garn
Hampa och lin är ur odlingsperpektiv ekologiska. och har goda kvaliteter Lin har en bra draghållfasthet men sämre motståndskraft mot nötning. Hampan är varm om vintern och sval om sommaren, och därtill ljushärdig. Uppsugningsförmågan hos hampa är ypperlig och förbättras vid varje tvättillfälle. Därför passar hampa bra till trasor och handdukar, och är ett bra alternativ till bomull.
Ekobomull är vanligen ett bra val, ännu bättre är återvunnen bomull. Ekobomull har inte utsatts för gifter vare sig i odlingen eller beredningen. Återvunnen bomull framställs av osålda och återvunna plagg samt av stuvar och restmaterial. "Vanlig" bomull får inte godkänt ur något ekologiskt perspektiv.
Bambu växer snabbt men orsakar jorderosion och mycket kemikalier används vid förädlingen.
Jute är förmånligt, biologisk nedbrytbart och en förnybar naturfiber.
Ullfibern är varm, torr som våt och kan suga upp fukt upptill 70-80% av den egna vikten utan att kännas våt. Ull tål nötning men har sämre hållbarhet mot solljus.
Alpacka är lamadjurens ull. Fibern är inte lika hållbar som fårull, men väldigt varm. Alpacka innehåller inte lanolin, det vill säga ullfett. Största delen av alpackaullen framställs i Peru.
Trasor och trikåremsor av t-shirts och andra plagg och tyger är enbart ett ekologiskt val om man faktiskt återanvänder tyg och inte köper nytt (billigt).
Upprepat garn är alltid ett ekologiskt val. Tänk på att tjocka garn är lättare att repa upp än tunna.
Om man t.ex. köper en ylletröja på loppis som man tänkt repa upp och återanvända garnet från, bör man kontrollera att den inte är klippt i sömmarna. Handstickade plagg brukar vara säkra köp, maskinstickade köpetröjor är däremot vanligen klippta ur hela stickade tyger på rulle.
Hoppas detta väckte lite hållbara tankar hos var och en, själv blev jag himla glad över artikeln. I slutet av originalartikeln följer en lista över såväl inhemska som utländska leverantörer och återförsäljare av ekologiska garn. Klicka in och ta en titt. Och minns att varje litet val i en hållbarare riktning är värt guld. Alla kan göra litet, några få kan inte göra allt. Jag hoppas för min del att jag lyckas leta fram nya garnfavoriter med bättre ekologiska egenskaper efter att ha fått denna tankeställare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar