Mångsidigast av alla

Ibland tänker jag att stickningen är den mest älskade handarbetstekniken, den som har flest anhängare. Kan det stämma? Själv är jag en vinterstickare, som vartefter snön smälter bort börjar intressera mig för de lättare teknikerna igen. När mörkret återvänder på hösten plockas stickorna fram ur gömmorna. Alltid samma visa. Stickningen är mångsidig. Men det finns en teknik som vinner alla andra i mångsidighet. Vävningen. Det finns inte ett material som inte funkar i vävd form. Tekniken som funnits långt före vår tideräkning, men som idag sakta sipprar bort mellan fingrarna på oss. Vävstugor bommar igen, kurser körs ner, väverskor går ur tiden. Men när man ser sig omkring är ändå nästan alla textila material vävda. Soffor, mattor, skjortor, gardiner, stolsdynor, alla tyg. Nästan alla tyg, inte trikåtygen, men alla andra, vävda, allihop.

Vi kan inte låta vävningen dö.  

En dag ska jag ha en vävstol. Om jag så ska bygga ett eget uthus där den kan stå. Oj vad jag ska väva då. Tunt och skirt och grovt och dammigt om vartannat. 

Linne, drottningen bland vävmaterialen. 

Smutsig men vacker plastmatta på loppis.

Hunden Vanja vilar på randad ylleväv.

Krispig scarf i tunt och grovt siden.

Plus, plus, plus, vävningen är värd positiva tankar.

Klassiska grafiska mönster funkar ypperligt som vävda.

Sidentråd är stark som attan att väva med, tro det eller ej.

Mönstrad gammal väggrana i pasteller för ovanlighetens skull.

Gamla kunniga kvinnor i vävda storsjalar. 

En dag ska jag äga en egen vävstol, vänta bara.

I Vasa är det slut med vävningen inom Arbis. Men i Pedersöre MI:s regi finns det ännu vävkurser i många byar. Ta chansen och väv något, en matta, en handduk, en liten disktrasa, hjälp vävningen från att glömmas bort.