Färga med gurkmeja, del 1

Min senast införskaffade kreativa bok är Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp av Lina Sofia Lundin. Den är mitt halmstrå för att klara vintern utan växtfärgning. Boken beskriver ett modernt och ekologiskt synsätt på naturlig färgning, och har dessutom släktskap med de populära livstilarna low waste och zero waste, dvs. man tar till vara istället för att slänga. 

 Boken är positiv och experimentell och det som främst skiljer den från t.ex. 70-talets färgningsböcker och de ännu äldre, är att författaren inte ser dålig färghärdighet som ett problem. Istället är hon lösningsorienterad och hävdar att de kläder som ändå hänger i ett mörkt skåp en stor del av året väl kan få tillåtas att blekna litegrann. Naturlig färgning är en beroendeframkallande hobby - är det då så himla illa om man får lov att färga om sina plagg? Boken rekommenderas tack vare denna härligt positiva attityd, det ekologiska tänket, och de många spännande recepten och vackra bilderna och exemplen. En mycket uppmuntrande bok, här finns ett smakprov för den som vill provläsa.

Med boken i högsta hugg påbörjar jag således min resa i färgning med köksartiklar och köksavfall. Kraftigt gult ska det bli med gurkmeja, som väl var och varannan har i kryddskåpet. Jag använder receptet ur boken. På bilden ovan ser ni materialet som ska färgas. Från vänster Drops Lima 100% ull i naturvitt, ljusgult restgarn i bomull, ett annat bomullsgarn som jag hade hemma i en märklig ton av orange, och sist en liten liten härva grått helyllegarn av okänd härkomst, köpt på loppis. Jag vill framhålla att man inte alltid behöver utgå från vitt garn när man färgar, man kan likagärna bryta befintliga nyanser eller varför inte färga om färdiga plagg man tröttnat på eller morotsfläckade babyplagg? 

Totalvikten på garnhärvorna var knappa 50 g. Till betning använde jag 10% alun (det finns också andra alternativ, salt t.ex.) som inte ska förväxlas med aluminium. Jag funderade länge på alun, som är ett naturligt mineralsalt. Eftersom det tagits med i boken utan varningar känns det relativt tryggt att använda, men jag ska nog blanda in någon kemist i frågan för att bli upplyst om ämnet. Här kan man läsa mer om alun, det är alltså "vanlig alun" jag använt, inhandlat här.

Betningsbadet (2 liter vatten till 50 g garn) kokas upp och alunet löses i detta. I en timme ska garnhärvorna pysa runt i 90-gradigt vatten, sen får badet och garnet svalna över natten. Nu har jag precis lagt i härvorna i ett nytt vatten (2 liter till 50 g garn) med 2 msk gurkmeja som först fått puttra i 20 minuter. Badet ska återigen hållas varmt i en timme för att därefter få svalna. Imorgon kan jag alltså ta upp garnet och sedan ska det sköljas och torkas. Det doftar gurkmeja i hela köket.