Det finns ingen gräns för hur många bebiskoftor jag skulle vilja sticka, men det finns en tydlig gräns för hur många vi hinner använda. Denhär koftan blev klar i slutet av oktober, men jag har pantat på den för jag tänkte att jag skulle publicera den jämte beskrivningen, men inte hunnit renskriva den. Jag har utgått från ett brittiskt mönster men anpassat till ett inhemskt garn med annan tjocklek, samt ändrat litegrann på proportionerna. Det var så lustigt för det stod i originalmönstret att "sjalkragen ger tröjan en sofistikerad prägel, som om bebisen (iklädd koftan) hör hemma på ett bibliotek, smuttandes på te, läsandes Shakespear." Jag är beredd att hålla med. Och vad tror ni unge herrn har försökt med varje morgon de senaste veckorna? Jo, sno åt sig min tekopp.
Att ta steget från bebiskoftor till koftor i min egen storlek har jag ännu inte vågat, men snart börjar det nog bli dags. För likasinnade finns det ett lämpligt tillfälle när Pedersöre MI:s kurs "Sticka en tröja eller kofta" drar igång nästa vecka, 18.1. Man kan behöva en del goda råd innan man börjar på tänker jag, samt en del stöd under stickandets gång. Satsar man många timmar på en kofta vill man ju gärna att den sitter bra när den är klar, och att garnet är lämpligt i såväl tjocklek som känsel. Både vad gäller garnval och passform kommer kursen, som leds av Jeanette Saari, väl till pass. Anmäler sig gör man t.ex. via denhär länken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar