Rävmössan

Alltså bebisar och vinter och mössor - vilken fantastisk kombination. Fastän de är ursöta från förr så blir de tusen gånger sötare i små stickade mössor. 

 Som så många andra har jag dille på rävar. Det finns åtskilliga färdiga mönster på rävmössor och på djurmössor överlag, som man kan köpa och i vissa fall till och med få tag på helt gratis. Jag kunde ha använt ett av dem, förvisso. Men då hade jag gått miste om massor av lärdom. 

 Hade jag använt ett befintligt mönster hade jag gått miste om fröjden i att repa upp en och en halv färdig rävmössa, och göra klart en tredje innan jag blev nöjd. Nästan nöjd, men tillräckligt för att inte göra en fjärde. Min slätstickning och min rätstickning på rundsticka är inte lika jämna, och av lathet stickade jag övre delen av räven, den helorangea delen, i slätsticknng. Men ungen klagar inte, han blev väldigt förtjust när han fick rävmössan i julklapp. 

 Det finns tips på hur man kan jämna ut sin rätstickning, man kan t.ex. använda en sticka som är ett halvt nummer mindre varje avigt varv, om man stickar aviga maskor lösare än räta. Så gjorde min mormor. Eller så kan man sno garnet ett extra varv runt fingret på aviga varv. Det gör jag, men det räcker inte som korrigering i såhär grova garner. För tillfället stickar jag uppföljaren till rävmössan, en tigermössa. Den blir finfin, den är snart klar. Och denna gång stickar jag hela mössan i rätstickning, så blir det inga synliga övergångar. 

Garnet i rävmössan är Drops Eskimo, och mönstret är mitt eget.