Tyllspetsen blev populär i slutet av 1800-talet. Då uppfanns nämligen tyllmaskinen på vilken man tillverkade det tyg som blev botten till tyllspetsen. På tyllen broderade man sedan spetsmotiven med nål eller tamburnål. En tamburnål liknar en tunn virknål med spetsig ända. Man sticker tamburnålen genom det på båge spända tyget och drar upp broderingstråd från avigsidan och ”virkar” genom tyget. Resultatet kallas tambursöm och liknar kedjestygn men är en betydligt snabbare teknik än sydda kedjestygn.
Vanliga stygn i tyllspetsar förutom tambursöm och kedjestygn är langettstygn och i vissa fall även plattsöm. Det finns tyllspetsar med inslag av grövre trådar och band och tyllspetsar där vissa partier har dubbla lager tyll. På så vis blir spetsen väldigt levande.
 |
Tyllspetsar med plattsöm. Detalj av frudräkt från 1909, fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors.
|
 |
| Tyllspets i veckad volang. Detalj av bruddräkt från 1885, fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors. |
 |
| Tyllspetskrage. Detalj av ungmorsklänning från 1857, fotograferad vid Kulla Gård i Strömfors. |
I serien om spetsar har jag hittills skrivit om:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar