Växtfärgning del 2

Det är redan flera dagar sedan växtfärgningskursen, och min plan var att skriva om den direkt då i helgen - men vet ni vad, min chef, lille Måns, 5 veckor, har inte tillåtit något sådant skrivande. Men, nu kommer i alla fall en snabbtitt på några av garnen. Nästa långa lediga stund ska jag ladda in bilder från hela kursen och skriva mer om vad och hur vi gjorde. Håll ut. 

 Nå väl, en liten tjuvtitt. Det spännande med växtfärgning är ju att man aldrig vet vad resultatet blir. Även om man färgat en gång eller tio eller hundra gånger med en växt, kan man aldrig vara säker på att uppnå samma kulör nästa gång man testar samma växt. Det är så mycket som spelar in på slutresultatet. Årstiden, mängden växter, mängden garn, hur länge man låtit växten dra ur, hur länge de kokar, hur länge garnet ligger i badet, kvaliteten på garn, kvaliteten på sommaren. (Den sistnämnda är då minsann inte något att hurra för.) Och, som jag nämnde i förra inlägget om växtfärgning, är det ju inte så enkelt att garnet blir den färg som växten eller växtens blomma har. Men när det gäller renfana så blir garnet faktiskt gult som sin företrädare. Och inte lite heller, renfanan innehåller massor av färgämne. Garnet nere till vänster i bild är färgat i första badet och garnet upptill i andra badet. Som ni ser kunde man ha gjort ytterligare efterbad och det hade funnits färg kvar. Det hade varit läckert att ha en hel skala av ljusnande gula nyanser, lämpligt för ett projekt i ombre. 

En favorit blev garnet som färgades med vass, det fick en fantastiskt ljusgrön nyans. Färgbadet såg mörkt olivgrönt ut, men slutresultatet blev ändå en pastell. Alla garn är alunbetade, och för att spara tid tipsade läraren Anna-Lisa om att man kan beta samtidigt som man färgar, man öser helt enkelt i 1 msk alun per 100 g garn direkt i färgbadet, och på så vis sparar man in en timme. Nu vaknar chefen, ajöss.