29 oktober 2015

Återbruka jeans


I de två senaste numren av tidningen Nya Martha hittar ni två av mina idéer. Uppdraget jag fick av Martha var att designa en shoppingkasse och ett förkläde av gamla jeans. Denimtyg, dvs. jeans är i sig inget ekologiskt material, men likväl är det ett material som finns i överflöd. På varje loppis dignar det av gamla byxor, i snart sagt varje garderob också. Därför uppmanar jag och Martha att återbruka överflödet.


Instruktioner till förklädet finns i nr 5/2015 och till shoppingkassen i nr 4/2015.


25 oktober 2015

Babyvantar med chevronmönster


Allt sedan jag skrev inlägget om hemligheten bakom superwashbehandlat ylle har jag letat nya favoritgarner. Tidigare stickade och virkade jag mycket i Gjestal Maija, det är sådär lagom tunt så man kan klämma in många maskor på små mått och följaktligen mönstersticka med mycket detaljer. Sedan började jag höra rekommendationer om Drops garner från flera håll och testade på några olika kvaliteter, bl.a. Karisma som är betydligt grövre än Maija. Den stora färgkartan hos Karisma tilltalade mig, men nu har jag alltså letat vidare för att hitta ett garn som inte är superwashbehandlat. Och det verkar som om jag hittat det.


Mitt nya favoritgarn är Lima, också det från Drops. Det är 70% ull och 30% alpacka och alldeles sådär underbart mjukt som man vill att ett yllegarn ska vara. Testprodukten blev ett par vantar till bebisen i kontrastrikt chevronmönster i egen design och mönster. Han gillade genast sina nya vantar och provade ivrigt smaka på dem. 



Nedan följer mönstret i två storlekar för er som vill sticka likadana tumlösa babyvantar. Till en tre månader gammal bebis passade den mindre storleken perfekt. 


Måns chevronvantar

Vantarna stickas i garnet Lima från Drops på strumpstickor nr 2,5. Svart nr 8903, vitt nr 0100. 

Lägg upp 32 (36) m med svart. Fördela maskorna jämt på 4 stickor.

Skaftet stickas i ribb med 2 rm, 2 am. *Dock stickas första varvet vid färgbyte med enbart räta maskor för att få tydliga ränder
6 v svart
3 v vitt*
3 v svart*
3 v vitt*
3 v svart*

Från och med nu stickas slätstickning.

1 v vitt
På följande v ökas 1 m i sista m på varje sticka genom att man stickar 1 m i främre och 1 m i bakre maskbågen. Maskantal 36 (40).
Sticka enligt diagram. Diagrammet upprepas 5 (6) gånger.
Nästa v och alla därpå följande v stickas vita. 
Sticka ihop 2 m till 1 m, *sticka 2 m, sticka ihop 2 m till 1 m* upprepa tills 1 m återstår. Flytta varvets sista m till sticka 1. 
Nästa v: sticka ihop 2 m till 1 m, *sticka 1 m, sticka ihop 2 m till 1 m* upprepa tills 1 m återstår. Flytta varvets sista m till sticka 1.

Fortsätt från och med nästa varv att *sticka ihop 2 m till 1 m* och upprepa tills 4 m återstår. Dra garnet igenom maskorna och fäst alla garnändar på avigsidan.

Copyright Ina Nordberg. Använd på ett schysst sätt, tack.












24 oktober 2015

Tivolihimmel


Puh, min kreativa energi äter upp mig om den inte får komma ut. Jag mutade både maken och sonen idag för att få tid till att sätta ihop en himmel av papperssugrör, med inspiration av att man i helgen har en himmelikurs i Pedersöre MI


Det blev en riktig tivolihimmel, färgglad och annars glad, perfekt att hänga ovanför bebisens skötbord (eftersom min broderade tvättbjörn då aldrig verkra få nåt sällskap). Denhär himmeln är av klassisk modell, och består av sex mycket enkla basformer som vardera ser ut som på bilden nedan. Fem är lika stora, och den sjätte tre gånger så stor som de övriga. 


Materialet i klassiska himmlar är som bekant råghalm, men i denna lekfulla version är det papperssugrör. Sugrören var 19,5 cm långa och till de små formerna klippte jag varje sugrör i tre lika långa delar. Den stora formen består av hela sugrör. Nedan följer en enkel beskrivning i bilder på hur man sätter ihop en basform. 


Tolv lika långa rör behövs, samt en nål, gärna en himmelnål, och tråd. Jag använde lintråd.


Tre rör skapar den första triangelformen. 


Två rör till och formen består av två trianglar.


Två rör till ger dig tre trianglar. 


Fortsätt på samma vis tills fem trianglar ligger på rad. Du har nu använt 11 rör.


Det tolfte röret träs på och sammanbinder den sista triangelns övre spets med den förstas dito.


Trä upp nålen till en av de fortfarande lösa triangelformerna och sammanfoga dessa. Fortsätt på samma vis tills du har önskat antal former, i mitt fall totalt fem små och en stor. Sammanfoga till en klassisk himmel eller i önskad form.




20 oktober 2015

Krispiga ränder



Alla stickare är mer eller mindre bekanta med problemet. Ränder i ribbstickning blir inte vidare snygga i kanterna. På de räta maskorna är det inga problem, men på de aviga, ajdå. Men nu presenteras lösningen på dethär problemet, och den är genialiskt enkel. 


Ta en titt på detta svartvita exempel. Den övre svarta randen i bilden - inte så krispig. Vita och svarta små streck stör vid färgbytet på de aviga maskorna. Men den nedre svarta randen i bilden - jättekrispig. Knivskarpa kanter. Så vad är hemligheten? Jo, sticka alltid första varvet med enbart räta maskor vid färgbyte i ribb. Så enkelt, så genialiskt. Och det kommer varken att synas eller störa ribbningens elasticitet. Jag blev superglad när jag insåg denna enkla sanning, hoppas ni också blir det. 

18 oktober 2015

Tova, filta, valka


Maskinfiltade blomskulpturer med nåltovad mitt.

Fastän hösten är långt gången finns det ännu några kreativa kurser kvar som ska starta i Pedersöre MI. Följande tema som kommer upp är våt- och torrtovning, och vad passar nu bättre till hösten än just det. Än en gång får man tacka superegenskaperna som naturmaterialet ylle har. "Om inte ullen fanns skulle vi göra allt för att försöka uppfinna den." som Alan Waller sa. Och visst är det så. 

Prova tova det som stickats med självmönstrande garn för en fin softad effekt. 

Om man skulle titta på ull i mikroskop skulle man kunna urskilja dess fjälliga yta. Varje fiber har små små så kallade epidermisfjäll. Det är dehär fjällen som gör tovning möjlig. Men varför tovar inte fåren ihop sig helt och hållet då? För att naturen är så mycket klokare än vi, den har såklart sett till att alla fjäll ligger med öppningarna mot ullfibrernas spets. Sida vid sida fästa på en fårkropp händer inte så mycket med fibrerna. Men om vi börjar korsa dem, det är då fjällen hakar ihop sig och vi får en sammanhängande filt. 

Tovade material rispar inte och kan klippas ut till många olika former.

Den traditionella nordiska tovningstekniken kallas våttovning. Så enkelt som det låter handlar det om att jobba med blöt ull. Fibrer läggs i lager på lager i olika riktning och bearbetas med vatten och såpa. Såpan är basisk och öppnar upp fjällen. En stillsam gnuggning påbörjar processen och efter hand bearbetas fibrerna hårdare tills de tovar ihop sig. Bearbetningen kan t.ex. ske med hjälp av en tvättbräda. Fortsätter man behandla materialet kommer krympningen att vara omfattande och då talar man om att materialet valkas. Efter behandligen tvättar man noga ur såpan och slutligen kan man efterbehandla med ättika för att sluta fibrerna igen. 
 Filta är ett annat ord som används för tovning, och beroende på vem man frågar har varje term olika betydelse eller också samma. Jag har främst hört att man använder termen filta när man bearbetar materialet i tvättmaskin, men det är bara en tolkning.

Sticka, tova, klipp remsor och sticka igen.

En betydligt nyare teknik är torrtovning, eller nåltovning. Då används en speciell tovningsnål med små hakar i spetsen. När den sticks in i ullen för den fibrerna med sig, men inte när den dras ut. Med upprepade stick får man på så sätt ullen att tova ihop sig. Vid nåltovning har man betydligt bättre kontroll över små detaljer än vid våttovning. 

Möjligheterna är oändliga. Bildcollage från etsy.com


Det fantastiska med tovning är att man ger ett redan utsökt material, yllet, en till mycket användbar egenskap. Genom att tova flata stycken skapar man ett material där allehanda former kan klippas ut utan att kanterna rispar. Men möjligheten finns också att tova tredimensionellt direkt och skapa små skulpturer. I tovning, om någonstans, är möjligheterna verkligen oändliga. 
 Och man kan göra det hur svårt eller enkelt man vill. Det går alldeles utmärkt att köpa en gammal ylletröja på loppis och kasta in den i tvättmaskinen med en handduk som sällskap, köra ett 40- eller 60-gradigt program för att filta den och sen öppna och se vad det blev. Tovning ger rum för massor av experiment. 
 Det som jag personligen ska pröva på är att filta mönsterstickade material. Det ger en så otroligt fin effekt när mönsterfärgerna milt flyter in i varann, det skapar en helt annan harmoni än i ett enbart stickat material. Sulorna på bilden nedan är hämtad ur tidningen Hemslöjd nr 1 2011, där också beskrivningen finns, både för att sticka och att filta sulorna. 

Filtade sulor ur Hemslöjd 1, 2011







17 oktober 2015

Fröken räv


Den platta katten har fått en kompis, låt mig presentera fröken räv. Även hon är gjord av yllerester, stoppad med sitt eget restmaterial i form av yllespån. Svanstippen består av en bit äkta rävpäls. Nu känner jag förvisso inte till rödrävens anatomi desto mera, men jag ser ju jag, liksom säkert ni, att denhär svanskonstruktionen snarare borde höra hemma på en ko. Nåväl, det gör den inte nu, när principen är snabba ryck, barnet växer snart ur hela babygymsåldern. Och jag hade ingen röd eller orange pälsbit tillhanda, så då fick det bli en lite koaktig svans. Jag använder inga mönster här, utan klipper ut på fri hand och ser hur det blir.


De här djuren ska alltså småningom samsas i ett babygym i trä som min man håller på och filar ihop. Det kommer, liksom de dinglande leksakerna, att vara gjort i restmaterial. Fyra smala björkribbor (ja, det heter ribba på finlandssvenska) och ett kvastskaft är materialet till själva gymmet, och inspirationsbilden hittar ni här.
 Nu verkar det däremot så som om det finns flera i hushållet som är intresserade av att få lite dinglande leksaker. Katten Sigur ser rätt så längtansfull ut när han spanar in fröken räv och plattkatten.


15 oktober 2015

Avmaskning


Avmaskning, gäller det katten eller stickningen? Stickningen denna gång. Jag har liksom för mig att de allra flesta alltid avmaskar sin stickning på samma vis. Man tenderar hitta ett sätt man trivs med och sen kör man bara på i samma spår. Personligen brukar jag avmaska genom att lyfta föregående stickade maska över den senast stickade, vilket kanske är det vanligaste. Men, nu som då hittar man ett mönster där man uppmuntras avmaska på ett annat sätt. "Så nymodigt", tänker man, som mormodern om tortillorna, för man inser att det är ju faktiskt rätt trist att alltid använda samma metod. Helheten är detaljerna. 
 Avmaskningen som presenteras här kallades något så osmidigt som "Elizabeth Zimmermans sydda avmaskning" där jag hittade den. 


Gör såhär: Efter att sista varvet är stickat, ta av garnet men spara en ända som motsvarar ungefär tre gånger längden av den kant som ska avmaskas. Trä garnet på en stoppnål (eller på en spetsig nål om du som jag inte ens efter en kvarts sökande hittar någon stoppnål i hela huset). Avmaskningen görs från rätsidan. Trä nålen genom de två första maskorna på stickan som om du skulle sticka dem aviga (se ovan). Dra igenom garnet och trä tillbaka nålen genom den första maskan och dra igenom garnet (se nedan). Peta av den första maskan. Fortsätt på samma vis. Denhär metoden ger en lös och stilig kant som gör sig alldeles särskilt bra ihop med rätstickade partier. 








14 oktober 2015

Ett enkelt onsdagstips



Stickmarkörer. Det var något som saknades i mitt hem till för ett par veckor sedan, då jag plötsligt fick för mig att det var något man behöver, för det stod så i mönstret. Nå, ut slank jag och handlade hem en förpackning med markörer som såg stiliga och bra ut på alla vis. Dock noterade jag hastigt att utseendet var deras främsta egenskap. I själva stickningen var de oerhört klumpiga och gjorde så att maskorna på vardera sida om markörerna blev lösare än resterande maskor och följdaktligen stickningen ojämnare än nödvändigt. De var helt enkelt i vägen. Istället borde jag ha gjort som de gamla husmödrarna och Cajsa Warg (fast jag inte vet om hon stickade), och helt enkelt använt mig av vad jag hade tillhanda. Tillhanda hade jag gem, och dessa var betydligt mycket smidigare att använda än de för ändamålet tänkta markörerna.


Man ser ju tydligt att dehär två gröningarna är släkt, och man ser ju tydligt vilken av dem som ter sig smidigare. Nu ställer ju förstås stickornas storlek krav på markörens eller gemets storlek, men det finns ju större gem att ta till om det behövs. Jag har sett att det på marknaden finns markörer med allehanda krimskrams på, som ju rimligen inte har annan funktion än att vara i vägen. Nej, min uppmaning och mitt tips är använd det som ni har tillhanda. Ett gem, en säkerhetsnål, en garnända, något litet smidigt föremål med lämpligt hål. Det är som bekant de små utgifterna man blir rik på, och här kan var och en spara in en slant. 


11 oktober 2015

Mönster till Purmovanten

Härom veckan bloggade jag om ett mönster jag gjort som jag kallade Purmoblå blommor. Ursprunget och inspirationen kom från ett stoppat täcke som finns bevarat på ett museum på nämnda ort (läs inlägget här). Jag uppmanade folk att använda mönstret på t.ex. tröjor, vantar, sockskaft med mera, och jag fastnade själv i tanken på en vante med en version av mönstret på handryggen. 



Nåväl, redan följande dag fick jag en kommentar om mönstret, att det hade väldigt långa floats, dvs. de lösa garnändarna som ligger på avigsidan, som orsakas av att en viss färg används glest i mönstret. Jag är en person som gärna och ogärna fastnar vid problematik och vill lösa den. Kommentaren gnagde mig i huvudet och gjorde att jag öppnade upp mönsterfilen igen och satt och filade på mönstret dag som natt i ett oräkneligt antal försök att tillfredsställa denhär personens önskan om kortare floats. Jag kom till en insikt, och förvisso till en lösning, men främst en insikt. Det skulle begränsa skaparfriheten oerhört om man alltid anpassade alla motiv och mönster till att maximalt ha floats motsvarande fem maskor. Och jag avskyr begränsningar. Fem maskor är vanligen okej utan att man behöver tvinna den medlöpande mönsterfärgens garnända med den stickade färgen på baksidan. Med ett fem maskor långt float drar inte arbetet ihop sig. Begränsningar, bah. 
 Lösningen med att helt enkelt tvinna garnen om varann är enkel och inte på något vis övermäktig någon, den är snarar fiffig och funktionell. Men, det hade vorit getabocksaktigt att envist hålla fast vid att man helt enkelt kan tvinna på. Därför gjorde jag ett nytt mönster, där jag drog ner maximalt på de superlånga floatsen utan att tappa stämningen i själva motivet. Och vet ni vad? Det blev såklart betydligt bättre än det ursprungliga utkastet, om vi kallar det så. Tack för att jag blev ifrågasatt! 
 Resultatet blir nu att jag publicerar mönster i sin helhet till en vante i med Purmoblå blommor i ny tappning. Den stickas i Novita 7 bröder i färgerna marinblått 170, rött 549 och vitt 011. Orsaken till att jag denna gång väljer det garnet är att jag redan tidigare har utarbetat ett basmönster för vantar med garnet ifråga, och det gör att jag kan publicera vantmönstret utan att ha hunnit provsticka den. För ni vet ju hur det är med mej och lilla Måns, vi gör vad vi hinner. Vissa saker som borde ta 45 minuter tar istället 4 veckor. Men, man har sagt åt mig att amningen har sin tid och att man kommer att sakna den när den tiden är över. Så jag ammar på, och uppmanar istället er att sticka vanten och skicka en bild av den åt mig så jag kan publicera den. Mailadressen är ina.nordberg13@gmail.com. Man kan också höra av sig till den mailen om man vill ha ett pdf-mönster av vanten som tål att skrivas ut. Jag är glad för varje person som tar kontakt och ber om mönstret. 


Du behöver: 
5 strumpstickor nr 3 eller den storlek du behöver för att 24 m x 27 v slätstickning ska mäta 10x10 cm. Novita (150 g motsvarar 300 m). Vanten är 22 cm i omkrets och 26 cm lång.

1. Lägg upp 54 m med bottenfärg (bf), fördela dem på 4 stickor (st) 13-13-14-14.
2. Sticka 3 v rm med bf. Vänd arbetet med avigsidan ut. Lyft 1 m från st 1 till st 4, för garnet runt m och lyft tillbaka m till st 1. 
3. Skaft (se bild nedan), 14 v: skaftet stickas med två garn i samma färg (eller i olika om man vill ha långrandigt skaft). Sticka slätstickning med varannan m från ett nystan och varannan från ett annat. 
4. Sticka 1 v rm med bf. Öka 1 m i första m på st 1 och i sista m på st 2 genom att sticka 1 m i främre bågen och 1 m i bakre bågen. Maskorna fördelas jämt. 
5. Läs och följ diagrammet nerifrån från höger.
6. Varv 18: Lyft 3 m på st 3 (st 4 för vänster vante), sticka följande 8 m med avvikande färg (tumtråd), lyft 2 m. Återgå och sticka alla m på st 3 (4) med bf. Fortsätt följa diagrammet.
7. Från och med varv 43: gör hoptagningar enligt följande: sticka ihop de 2 första m på st 1 i främre masbågen (mb). Sticka ihop de 2 sista m på st 2 i bakre mb. Sticka ihop de 2 första m på st 3 i främre mb och de 2 sista på st 4 i bakre mb. Fortsätt ta ihop på motsvarande ställen tills 6 m återstår. Dra garnet genom maskorna.
8. Ta bort tumtråden och fördela m 4-4-4-4. Ta upp 3 m i var sida, fördela 6-6-5-5. Sticka tummen med bf i 16 v.
9. Varv 17: gör hoptagning på samma sätt som i punkt 7 tills 4 m återstår. Dra garnet genom maskorna. Fäst alla garnändar på insidan. Ånga de färdiga vantarna och spänn ut med knappnålar t.ex. på strykbrädan över natten. 

Och för att förtydliga vilken typ av skaft det är fråga om, här kommer en bild på ett skaft som jag tidigare stickat i denhär metoden.








10 oktober 2015

Välja färg



Det är mitt i natten, men jag måste bara säga en sak. Ni vet när man står där i garnhyllan och väljer dedär samma färgerna som man alltid väljer. Och så kommer man hem och inser att man redan ju har tolv nyanser mint och sjutton nyanser grått och oräkneligt med nystan i lime... Lösningen är att på förhand leta upp en inspirationsbild. Denhär är knäppt på ett café i Dalsland, Sverige. Så himla vackra färger. Sen väljer man ett garn som kommer i många nyanser, t.ex. Drops Karisma. Och så plockar man ut nyckelfärgerna ur sin inspirationsbild och letar upp dem i garnhyllan i butiken. Och faller inte för frestelsen att ta dedär samma gamla vanliga nyanserna.
 Sen gäller det förstås också att använda färgerna procentuellt lika mycket som i bilden i sitt kommande verk. Men fint blir det, och roligt att senare jämföra med sin inspirationsbild.

8 oktober 2015

Självmönstrande djungelgarn



Självmönstrande garn hör verkligen inte till mina favoriter. Det är ju själva mönstrandet, färgbytena som gör skapandet roligt, och då vill jag kunna bestämma själv över dem. Novita har dock utkommit med en (tämligen) ny serie självmönstrande garn under namnet Viidakko (djungel). Garnet ska efterlikna pälsen hos olika djungeldjur. Zebror, apor och leoparder till exempel. I övrigt har garnet samma egenskaper som 7 Bröder.


Det var när jag fick ett par zebrarandiga sockor av mamma som jag såg potentialen i det självrmönstrande zebragarnet. Det skiljer sig från de många mångfärgade garner som finns på marknaden i och med att det har bara två färger, och därtill är diskret och inte regnbågigt. Så, nu har jag beställt en kofta till Måns av garnet. Modellen är denhär, och översättningen av mönstret samt anpassning till garnet är satt i process. 





6 oktober 2015

Plattkatt av ylle- och pälsrester



Det är märkligt dethär med bebisar. Man har liksom all tid i världen och samtidigt ingen tid alls. Allt man har planerat att tillverka åt sin bebis borde man ha gjort på förhand. Men det kanske ändrar detdär, efterhand de växer. 
 Nå, nu har jag i alla fall hunnit sy en liten platt katt som ska hänga i det kommande babygymmet av trä - egentillverkat (bara inte ännu). Ekologiskt och plastfritt. Katten sydde jag av rester av ett ylletyg, närmare bestämt kläde, materialet som används i folkdräktslivstycken. Till klorna och ansiktet kom en restbit vadmal väl till pass. och till svans en liten bit äkta rävpäls. Morrhår och upphängningsögla är gjorda av bomullssnören. Till stoppning använde jag "spån" av ylletyg, det vill säga finfördelat restmaterial som blev över när jag klippte ut själva katten. Den är först ihopsydd med raksöm 3 mm från kanten och sedan med ett varv tät sicksack. Ansiktet är broderat på maskin - det får så lov och gå snabbt nu, och då blir det såhär enkelt. Näst på tur står en räv.