27 juni 2016

Hårresande konst

Fotograferat vid Jakobstads museum.
Häromveckan fanns det en liten efterlysningsannons i den lokala blaskan. Någon efterlyste en kvinna vars hår hen ville köpa, och det lät på annonsen som om efterlysaren faktiskt talats vid med den hårfagra om saken, men inte kommit till en konklusion vid deras flyktiga möte... 
 Det florerar rykten om envisa håruppköpare i Österbotten, det spekuleras hit och dit men ingen vet riktigt vad tanken bakom inköpen är. Jag har hört att hen ska spinna garn av håret. Så intressant, tänker jag då, undrar hur det garnet skulle bli att se ut och kännas? Någon kanske tycker det låter smått obehagligt, men vad skiljer människohår från djurhår, egentligen? Hår är proteinfibrer, precis som ull och siden, om man går till grunden. Idag, när vi är vana med alla sorters hårförlängningar, varför kryper det lite i skinnet när vi tänker på gamla smycken av människohår? 

Fotograferat vid Jakobstads museum.
Fotograferat vid Jakobstads museum.
Under 1800-talet och i början av 1900-talet var det populärt med smycken av människohår. Man menar att smyckena blev de arbetslösa perukmakarnas nya inkomstkälla när peruker blev mer och mer omoderna under 1700-talet. Man kan undra vad de livnärde sig på senare, när hårsmyckena i sin tur tappade mark under 20-talet i samband med att kvinnorna började klippa sig korta. 

Fotograferat vid Jakobstads museum.
Fotograferat vid Jakobstads museum.
Både peruker och smycken av hår hörde såklart enbart till de högre stånden. Man kan se det bl.a. på gulddetaljerna som håret kombinerats med. Men det var fattigare hjon som stod för håret som konstverken skapades av. De sålde håret av sitt eget huvud så att säga. Det fanns speciella håruppköpare som reste runt för att skaffa materialet. 
 Eftersom hårsmyckena tillhörde de rika är det fullkomligt naturligt att de inte återfinns på några hembygdsmuseum i nejden. Men vid Jakobstads museum kan man hitta ett antal exempel på den hårresande konsten. Och vilka konstverk det är fråga om.

Fotograferat vid Jakobstads museum.
Fotograferat vid Textilmuseum Tant Vanja i Dals Rostock.
Tänk på alla tusentals hårstrån som ska ligga precis rätt för att smyckena faktiskt ska komma att likna kedjor, nät, kokonger. Det är otroligt. Ett utdött handarbete, tänkte jag, och googlade. Inget försvinner från jordens yta, får man väl säga, men stilen är dock en annan på dessa hårsmycken från 2012. 

Fotograferat vid Fornstugan i Esse.
Ett hårigt exempel från ett hembygdsmuseum vill jag dock lyfta fram. Men det är fråga om ett helt annat hårarbete, ett löshår som användes tillsammans med byns brudkrona. Denhär typen av hårarbeten, samt valkar och andra tillbehör för brudkronor finns spridda också på landsbygdens museer, men när det kommer till själva hårsmyckena är de nog stadsmuseerna förunnade.  

1 kommentar:

  1. Hårarbeten håller de fortfarande på med i Dalarna
    http://mora.se/Uppleva--gora/Kultur/Hembygd-och-kulturarv/Harkullorna/

    SvaraRadera